Får man sova nu?

Eftersom maken blev kinkig som en femåring (vilket antagligen är en förolämpning mot alla femåringar i världen) för att han hade bestämt att det skulle åkas båt idag och jag inte hade fattat det, så rök vi såklart ihop igen. Och jag var en nanosekund från att mönstra av. IGEN.

Jag som tyckte jag var galet ädel som faktiskt bad om ursäkt över mitt sunkiga morgonhumör. Då vet jag ju att det inte är ett fungerande koncept åtminstone. För det hjälpte inte ett skit. Eftersom vi gick från normalovänner till värsta fiender på rekordtid.

Så vi åkte ifrån det fina vädret i Strömstad. Ända till Grebbestad. Vilket är skitnära för de mindre geografiskt begåvade. 20 minuter med bil, ett par timmar med båt. Men man måste åka över något som heter Tjurpannan, som är en…panna med jävligt tjurigt hav. Spelar ingen roll om det är tornadoväder eller gassande sol och vindstilla, där är det alltid bajshöga vågor från fel håll. Oavsett vilket håll man kommer ifrån.

Vi har en hund som är van båtåkare men lite osäker till sin läggning. Och en sjumånaders som fortfarande är en aning åksjuk, och tycker det är lite läbbigt när båten brummar och går jättefort. Så han den där kinkige gick glatt upp och satte sig på övervåningen för att köra båten, medan jag satt nere och sällskapade med hundarna. Make nöjd, hundar och fru mindre nöjda, men husfriden yadda yadda och allt det där skitsnacket.

På väg till Tjurpannan är det finfint att åka. Inga problem alls. Lagom liksom. Bortsett från att varje gång hundarna lagt sig tillrätta hos mig i soffan så kom maken ner i olika ärenden. Kissa, hämta något att dricka, kolla på ditten eller kolla på datten. Som en femåring som hittar på ursäkter för att slippa sova.

Varje gång vaknade hundarna och blev fundersamma. Och till slut sa jag till honom att för helvete stanna på ett ställe. Fast jag använde ännu mer fula ord och flera meningar.

Sedan kom vi ut på Tjurpannan. Där det som vanligt gick sjö. Ingen big deal om man kör igenom det och lägger det bakom sig. Snabbt. Men vi har som tradition att saker skall gå åt skogen just där. Och helst i mitten någonstans så det är lika långt åt båda håll.

Först blev Liten åksjuk och väldigt orolig. Det gick för fort för honom och dunsade för mycket. Så han fick ligga uppe på mig. Efter det stänger maken av motorn och vrålar åt mig från stegen till övervåningen. Då har vår gummibåt, som vi har på släp, vänt sig upp och ner i vattnet. Gummibåten har en motor som också låg upp och ner, saltvatten och motorer är inte en helt bra kombination. Plus att vi hade en lös bensindunk stående i den. Hade alltså.

Mitt på den tjuriga pannan fick jag lämna hundarna inne. Ställa mig ihop med maken på badbryggan på en båt som lekte Liseberg, för att försöka vända gummibåten. Det lyckades. Men då skulle Herr Enveten åka tillbaka och leta efter den tappade bensindunken. Viktiga grejor. Jag kan inte ens beskriva mitt humör vid den tidpunkten. För gissa vem som fick stå i de höga vågorna, längst bak, hålla en plaskblöt hand om en tamp och luta sig ut för att fånga dunken med båtshaken. Hade jag trillat i hade jag förmodligen stannat i vattnet frivilligt. För att lägga lite mer avstånd till maken där och då.

Sen fortsatte vi. Och någon råkade köra så vi vände gummibåten en gång TILL. Jamen varför inte liksom?

Till slut kom vi till Grebbestad. Och bytte den gamla utsikten mot denna.

20130807-200907.jpg

Nu sitter maken i gummibåten och leker farbror Melker och har nog dragit i startsnöret en miljon triljoners gånger på en motor som blåvägrar att starta efter att ha åkt upp och ner i havet ett par gånger. Jag sitter i båten och osar av dåligt återhållen ilska. En ilska som dessutom bara blir värre för varje gång jag hör dra-i-snöret-ljudet.

Men vi bytte ju i alla fall det fina vädret mot pissmulet. Och det är ju lite variation att vara ovänner i en annan kommun.

Får man sova då?

Mission Accomplished

När man somnar på fel sida, drömmer på fel sida och vaknar på fel sida så är man rätt less på sig själv. Vad är bästa botemedlet för monster-i-magen-irritation? Att dra igång maken såklart.

Och det är ju svårt. Inte.

Han sade “godmorgon”. Jag svarade avmätt. Medan jag fixade frulle åt mig tog jag upp några grejor som jag vet är triggerpunkter. Som att fråga honom vad HAN har för planer. Och sedan dramatiskt sucka att det är ju poänglöst att göra egna planer för hans planer trumfar mina. Att prata lite hunduppfostran till frukost är ett annat säkert kort.

Jag körde alla för säkerhets skull.

Nu är han svinförbannad, och mitt monster i magen lite mindre.

Men som straff fick jag halva morgonjuicen över mig när en hund skulle pussa mig lite och snubblade över glaset.

Den här jävla idyllen att leva på 10 x 3 meter börjar promenera mig på nerverna ordentligt.

Body double?

När Selected-Jenny och hennes kille kom hit och hälsade på maken första gången så reagerade de tydligen över att han jag delar möbler med var grymt lik en skådis, men kom inte på vem det var.

De frågade mig, och mitt första svar var Mr. Big från Sex and the City. För det var det första svågern sa när han träffade honom. Och det har han därmed kallats i ett antal år. Kanske mest önsketänkande från min sida eftersom jag var en SATC-fan, som hejade på Mr. Big och Carrie.

Screen Shot 2013-08-06 at 1.23.21 PM

Screen Shot 2013-08-06 at 1.25.50 PM

Men lite kanske? (Hoppet är det sista som överger)

Fast det var det inte enligt J och M. Till slut kom de i alla fall på vilken film det var, så vi fick leta. Filmen var Heat. Den där gamla med Al Pacino och Robert de Niro.

Helt klart rätt. Jädrar i min lilla låda vilken likhet. En sån där skådis man vet vem det är men inte riktigt kommer ihåg vad han heter.

Screen Shot 2013-08-04 at 11.06.13 PM
Tom Sizemore – boven i Heat

Screen Shot 2013-08-06 at 1.19.04 PM
Maken – boven i Familjen Fitterbitta

Om jag är Gunilla Persson eller Don King så är han lätt Tom Sizemore.

Men det finns foton där man undrar vem man är gift med egentligen. Som till exempel när han gör sig till Mullah Make i Thailand för att det är skojigt med badskum.

Screen Shot 2013-08-06 at 1.16.50 PM

Eller när man åker skidor i Norge och han lirar luftgitarr i underställ, Ron Jeremy-tisha och mössa. Och ser ut som att han behöver en personlig assistent och specialboende.

Screen Shot 2013-08-06 at 1.24.44 PM

I det läget är det tur att Facebook finns så man vet var man hittar hjälp.

Screen Shot 2013-07-23 at 5.48.05 PM

Galet praktiskt.

Ytterligare ett dialektord

Efter regn kommer solsken. Och tydligen total jävla utmattning. Men nu har jag i alla fall inte hårsvett och pattsvett längre. Men om jag hade varit man hade jag troligen haft pungsvett.

I väntan på att J med sambo skall komma från Borlänge för att äta universums godaste oxfilé och lära maken att fiska tänker jag halla mig en stund. Efter nattens svettattack behövs det.

Om maken plus besökande sambo ser fram emot fiske, så ser jag fram emot att se och fota lite höstnyheter och annat från Selected Style i västkustmiljö. Och prata mängder med strunt med J. Chilla och åka båt. Och tävla lite. För den butiken är bäst i världen och jag vill idka osunt umgänge med varenda plagg hon säljer.

Till skillnad från vissa andra butiker med ungefär samma utbud men som har noll kundservice. Om man inte är lite kändis och de kan få gratisreklam i kändisarnas bloggar. Som jag avskyr den butiken. Synd bara att jag inte fattade det förrän jag redan hade lagt en ansenlig summa på plagg därifrån, bara för att upptäcka att de ljög, skickade fel, inte var så sugna på att göra om och göra rätt utan att vara rent otrevliga. För jag är ju inte ett endaste dugg känd, och behöver därmed inte samma service.

De förtjänar ett eget inlägg med mina upplevelser av alla mina köp därifrån, men inte nu. För då får jag sådär högt blodtryck igen, och det funkar inte när man skall halla sig.

Och näe, jag är knappast sponsrad. Det blir man inte med en nanoblogg. Jag är bara less på butiken där somliga ägare har stoppat in både tunga och huvud i arslet på kändisarna, samtidigt som de struntar i oss vanliga dödliga. Då har man verkligen inte fattat grejen med kundservice.

Sen skall jag duscha av mig nattens bastusvett. Men inte nu. Först hallning, vilket ser ut ungefär så här.

20130803-175517.jpg

Nu skall vi prata tabu igen

Ni vet den där tryckande värmen som kommer precis innan ett åskoväder? Som lätt kan ge huvudvärk och som man knappt klarar av även om man skulle råka befinna sig i ett kylrum på Dagab?

Den kom inatt någon gång. Jag började, av förklarliga skäl, att svettas på öronen. Av med lurarna, som faktiskt fick mig att stensomna trots en hel gästhamn med idioter samt fyra olika nattklubbar runt oss. Sedan trodde jag att jag hade kissat ner mig. Icke då, det var bara lårsvett. Jag tror aldrig att jag har svettats på låren och öronen förut.

Sömndrucken som jag var tog det en stund innan jag insåg att jag även låg och badade i min egen ryggsvett. Armsvett, pattsvett, handsvett, knäveckssvett, hårsvett och fotsvett. Jag svettades ur varenda por.

Och då sover vi ändå rätt behagligt och stort. Det brukar vara betydligt kallare i “sovrummet” på båten än någon annanstans på båten, av någon outgrundlig anledning. Precis som Hondjur påpekade så har vi lägenhet 300 meter från båten, men envisas med “att på sommaren bor man på båten”. Det är tydligen en regel. För det är så HIMLA mysigt.

Det var rätt mysigt. Innan jag blev en klimakterieko som inte kan leva utan AC, eller i lägenheten som är byggd i sten och inte släpper igenom någon värme alls. Skitbra på sommaren, mindre bra på vintern. Men näe, vi låter den kalla stora lägenheten stå tom och bor på bastubåten istället. För det är pittoreskt som satan.

Hade det inte varit för att vi får besök idag som skall bo i lägenheten så hade jag knatat upp och lagt mig naken på köksgolvet och bara andats. Och tagit med mig hundarna som är sjukt less på värmen och den lilla ytan. Så hade maken fått vara pittoresk och mysig helt ensam.

Då kom jag att tänka på båtgrannen som sover och bor på en totalyta av två stövelsteg. De hade dessutom påhälsning av blöjbös häromnatten och vågar inte sova med öppna ventiler. De har alltså en flytande kuvös.

20130803_132324_resized

Den är en tredjedel så stor som vår. Ni fattar sovytan va? Längst fram i snibben finns det någon slags madrass i babystorlek att sova på. Jag var tvungen att kolla om de levde imorse. Men de såg fortfarande ut som att de hade TREVLIGT?! Då ville jag inte prata med dem. Helst aldrig mer.

Nu ser det ut så här.

20130803_132213_resized

Notera vågorna. Det är aldrig vågor inne i hamnen. Då blåser det åtta miljoner meter per sekund.

Gissa vem som har öppnat alla fönster som går att öppna, och som sitter i bara B-H och trosor och njuter och väntar på regnet som kommer när som helst. Typ NU.

Tipset från svettkossan är alltså, lägg av med husvagnar och båtsemestrar när det är klimakteriedags. Åk på sommarsemester till Alaska.

För det är inte ett skit idylliskt. Det är ett rent helvete.

Ursäkta, men nu skall jag ut och rulla mig i regnet.

UPDATE:

Nu ser det ut så här. Det är manna från himlen. Om man bortser från mattan som har hängt på tork i tre dagar i fören och som var torr. Jag gissar att den inte är så fantastiskt torr längre. Idyll var det ja.

20130803_133531_resized