…men för tillfället är jag fullt upptagen av semesterångest deluxe.
Om fyra minuter trillar vi in på sista torsdagen. Då är det över. Och 49 veckor som inkluderar en höst och en vinter kvar till nästa sommarsemester. Plus en ny jul- och nyårsafton. Ytterligare en födelsedag närmare graven.
Jag är en vår och sommarmänniska. Passionerat hatar jag den förbannade hösten. När andra ser årstidens vackra färgskiftningar, ser jag bara döda träd. Där synnerheten andas in den friskt krispiga morgondoften känner jag enbart stanken av ruttna löv. Mörkret kommer tidig eftermiddag och under perioden som den mer besynnerliga delen av befolkningen myser med en kopp te i skenet av levande ljus, sitter jag under lysrörens sken och väntar på att plingplongbilen skall hämta mig och dressa mig i den där vita jackan med ärmar som knyts fast under pattsvetten.
När det är dags för första morgonen med frost på vindrutan, då sitter jag och saliverar och vaggar okontrollerat fram och tillbaka medan jag fingrar på min cyanidkapsel.
Bara så ni har koll på vad jag sysslar med.
Jag är som sagt strängt upptagen med att ta ut väldigt många morgondagar i förskott.
Ser jag en enda kommentar om mysfaktorn i kantarellplockning och tedrickning åker ni på däng.