Det kommer att komma fler ord här…

…men för tillfället är jag fullt upptagen av semesterångest deluxe.

Om fyra minuter trillar vi in på sista torsdagen. Då är det över. Och 49 veckor som inkluderar en höst och en vinter kvar till nästa sommarsemester. Plus en ny jul- och nyårsafton. Ytterligare en födelsedag närmare graven.

Jag är en vår och sommarmänniska. Passionerat hatar jag den förbannade hösten. När andra ser årstidens vackra färgskiftningar, ser jag bara döda träd. Där synnerheten andas in den friskt krispiga morgondoften känner jag enbart stanken av ruttna löv. Mörkret kommer tidig eftermiddag och under perioden som den mer besynnerliga delen av befolkningen myser med en kopp te i skenet av levande ljus, sitter jag under lysrörens sken och väntar på att plingplongbilen skall hämta mig och dressa mig i den där vita jackan med ärmar som knyts fast under pattsvetten.

När det är dags för första morgonen med frost på vindrutan, då sitter jag och saliverar och vaggar okontrollerat fram och tillbaka medan jag fingrar på min cyanidkapsel.

Bara så ni har koll på vad jag sysslar med.

Jag är som sagt strängt upptagen med att ta ut väldigt många morgondagar i förskott.

Ser jag en enda kommentar om mysfaktorn i kantarellplockning och tedrickning åker ni på däng.

Sista semesterveckan…

…och ångesten kryper på. Det sjunde inseglet aint got nothing on me. Men huboten är fortfarande ganska jämn i humöret. Scary shit. Det brukar vara han som blir Lars Norėnsk, inte jag?

Just nu är vi på sjön, och vi kör en uppdatering i realtid.

image

Här ligger valpen med världens äckligaste kiss. Kanske till och med världens äckligaste valp. Enligt de bittra i Bovall. Jag håller kanske inte med så himla mycket. Men jag är väldigt partisk i frågan.

image

Och här sitter morbror Stor. Han borde ju vara ännu äckligare. För honom har vi dresserat att kissa på hemmabryggan. Men inte var som helst, bara på pallen som vår enda ärkefiende använder för att komma ombord på sin båt. Efter tre somrar har han verkligen fått in snitsen, vilket gör oss till väldigt stolta föräldrar.

Nu går vi långsamt norröver igen, och njuter av utsikten.

Man kan exempelvis klura lite på den här minikåken.

image

Som ligger alldeles allena på en väldigt öde ö. Vem använder den? Och givetvis sätter går min deckarfantasi igång på alla cylindrar. Den skulle verkligen göra sig som medelpunkt i en västkustdeckare. Läckberg here I come.

image

För den är galet liten och jäkligt öde, men både vacker och lite spooky.

Och så kan man kolla på mötande båtar. Medan man tycker att livet är rätt fint.

image

Snacka om lugnet före stormen. Och då menar jag nödvändigtvis inte vädret. För den här stillsamheten kan inte hålla i sig.

Så nu får ni välja. Maken har gått med på att bli intervjuad. Och lovar att vara totalt ärlig. Om hur det är att leva med ett praktexemplar till fru. Ett unikum av perfektion, och vilken fantastisk tur han har som får leva med just mig.

Ehum. Eller så bestämmer ni frågorna, och jag får inte publicera utan hans godkännande. Eftersom han inte litar på att jag inte kommer putsa upp “sanningarna” som är hans version.

Eller så kan ni få ett inlägg om alla våra år tillsammans på båt och vårt klippkort hos Sjöräddningen. För vi brukar åka räddningsbåt minst ett par gånger per år. Dels för att vi är lite klantiga och dels att vi har haft otur med våra båtar.

Ni väljer.

Under tiden ligger jag och den läskiga valpen och njuter av båtturen.

image

Jag tror att jag blir lite osunt arg numera

För jag råkade sova på soffan (i båten) medan maken kollade på en femtioelva timmar lång dokumentär om Hiroshima. Och jag sov inte sådär djupt, hälften sömn och hälften ljud från TV:n.

Så jag drömde att jag och maken hade gjort olagliga saker med gubbarna på segelbåten, oklart vad dock för det framgick inte i dokumentärdrömmen, men vi var amerikanska militärer fast anhållna i vår frånvaro. Vi var på ett väldigt stort flygplan som fraktade bomben, och det planet hade lyft per pilotens order trots att någon bombansvarig hade sagt att det inte var okay (även det någorlunda i enlighet med dokumentären).

Men då var vi tvungna att landa, maken stod bakom bomben och rökte en cigarett, och hörde ett skumt ljud. För det första röker han inte och för det andra tror jag inte det är så bra att hänga runt en atombomb på ett flygplan och röka. Men på den tiden hade de väl inte uppfunnit rökning förbjuden på internationella flygningar antar jag.

I alla fall, han gluttade på lastluckan i planet och såg att ljudet var att vi faktiskt hade landat och rullade fram på vägen (?!). Vi visste att det stod vakter och skulle ta oss, men de kollade inte just då, så vi bestämde oss för att hoppa av i farten. Praktiskt nog hade vi dessutom landat på vår busshållplats där vi bor i Gbg. Vi hoppade och sprang genom skogen hemåt. Vilket även räddade livet på oss för att vi slapp åka med tillbaka till Hiroshima och bli bombade.

Jag tror det är dags för någon slags anger management kurs. Eller valium i bulkpack.

Det kan inte vara hälsosamt att bli så arg att man hamnar i Hiroshima.

Jag vill drömma om rosa fluff och enhörningar. Inte atombomber.

Mvh // Helt Sjuk I Huvudet

Badda bam bam bam

Jadå, låten sitter där den sitter. Kommer inte försvinna förrän vi lämnar Bovallstrand.

Men, först chocken imorse. Snarare förmiddag. Och inte bara en chock utan flera på rad.

Först kom IDIOTEN och väckte mig. Snällt. Klappade fint på mig och sa “det är frukost”. Vilket aldrig händer, bara de veckorna det är två torsdagar i samma vecka. Jag brukar äta rysk till frulle och han fixar sitt eget, oftast inget alls.

Jag gick upp och fick detta på en tallrik.

20130810-150941.jpg

Han har alltså stått i båten och stekt ägg och bacon. Vi talar om mannen som inte ens kokar tevatten hemma.

Först svimmade jag lite av chock och sen skyndade jag mig att äta upp det. Innan han kanske skulle ångra sig och ta den själv.

Medan jag åt började han diska. DISKA?! För hand. Skura diskbänken och plocka undan alla de en miljard pryttlarna som alltid står där. Och det är inte jag som ställer dit dem.

Till slut såg det ut så här.

20130810-152200.jpg

Då fick jag strikta order om att inte ställa dit en enda sak, och att mina saker låg i den och den lådan. Nu skulle det minsann vara så här det ser ut. Basta!

Jag kunde inte låta bli att sätta några fingeravtryck på locket till spisen men då fick han storspunk och hämtade putsduken. Samtidigt som han upptäckte att texten på locken till diskhoarna inte låg i linje plus att det tydligen var smuts på kranen.

20130810-152632.jpg

Nu vill jag bara veta vem som har beamat upp min man och ersatt honom med någon slags science fiction-karaktär.

Mean Green Cleaning Machine? Fast orange-röd.

Han har till och med vänt våra skeppssmurfar så de står åt rätt håll.

Vem är han och vad har han gjort med sunkapan jag gick och lade mig med?

Gamla hundar sitter dåligt – och fattar trögt

Jag var komatostrött, så jag bingade. Efter att ha tryckt i mig en langos som maken gick och köpte. Det var kallt och ljuvligt på båten så jag somnade mitt i skrivandet av en kommentar. Då är man beyond trött. Mr Sensitive gick och la sig tre timmar senare, och inte så himla diskret. Så jag vaknade, med touchpennan kvar i handen.

För det första, vad är det med män som måste sätta på tv:n i sovrummet? För att somna ifrån den cirka två minuter senare.

För det andra, han hade haft på värmefläkten i båten för att…gissningsvis göra det mindre rått och fuktigt. Men det gjorde ju även att det blev hetare än helvetet. Att gå upp och sätta sig på toan kändes som att sätta sig på ett jävla bastuaggregat. Det där med extra värme är inte direkt nödvändigt för tillfället, inte när man själv är ett vandrande element.

Nu alternerar jag mellan ljudbok och tv-serier, medan han jag delar bastu med sover den “oskyldiges” sömn. Måsjävlarna skrattar åt mig på utsidan, och jag antar att jag kommer somna om ett par timmar. Lagom till det är dags att vakna.

Någon som vill gissa hur lång tid det kommer ta från uppvaknande tills jag får ett utbrott som får upploppet i Egypten att likna ett mysigt midsommarfirande i jämförelse?

När klockan är halvfem och jag redan laddar från tånagelspetarna bådar det inte så himla gott.

Eller så går jag upp imorgon, scannar det gigantiska utbudet av butiker på bryggan och handlar ihjäl mig.

Måste bara shejpa upp min semestersmak. Jag behöver inte fler Birkenstock.

Vad skall jag köpa?