Men gonatt då

Nu har jag inte sovit sen i förrgår natt. Jag är beyond trött. Det är fredag kväll och alla nattklubbar plus partybåtar brassar musik medan jag ligger i en jävla resonanslåda.

image

Nu åker lurarna på och omvärlden bort. Det räcker att sätta på dem så slipper jag höra allt bös.

image

Nu skulle jag inte ens höra om en marschorkester går över kudden.

Bästa köpet ever om man har stökig omgivning, make eller bara vill vara sig själv för en stund.

Norsk allsång (till dansband) i kombination med sömnbrist kan driva vem som helst till vansinne.

Nu är det inget bös på bryggan

Och det är knäpptyst från nattklubben. Har jag somnat? Näpp. Finns det något att göra? Näpp.

Till och med hundarna kikade på mig med ögonvitan och upplyste om att jag kan glömma att få med dem ut på promenix. Över deras döda sovande kroppar.

Så ursäkta, men nu skall jag ägna en halvtimme åt att kolla på kommunens städsnubbar och räkna leveranserna till konditoriet här bakom.

Vissa räknar fårskallar, andra lastbilar. Fårskallarna här är bättre på att sabba min nattsömn.

image

Väldigt tyst nattklubb. Väldigt tyst gästhamn. Är det min tur att brassa igång svinhög musik över hamnen om en timma eller så?

Men och MÄN

Låt oss ponera ett scenario där hustru och make går på restaurang tillsammans. De äter först en gigantisk och väldigt god varmrätt, och hustrun slår till på efterrätt. Sedan rullar di båda tillbaka till båten de bor på. Hustrun så mätt att shortsen är uppknäppta hela vägen.

De pratar lite skit. Och har planerat att se en film, vilket de gör. Om filmen är lite seg, och man är lite mätt är det lätt hänt att man somnar på soffan, och sover och sover och sover. Näe, det var inte mannen som somnade, det var hustrun.

För när mannen somnar brukar hustrun tassa tyst, släcka lampor och flytta sig till ett annat rum. Nu är det svårt på båten eftersom det inte är en Steve Jobs-yacht, men det går fortfarande att vara dämpad.

Om mannen på båten då börjar med att kolla tv är allt frid och fröjd. När han fortsätter med att tända varenda jävla lampa inom synhåll, samt mecka med något så det både bankas och borras. Ja då vaknar hustrun till slut. Och om hustrun skulle råka vara en klimakterieko så blir hon sjukt förbannad och frågar om maken är helt rudad som aldrig kan ta lite hänsyn och hålla käft när hon sover.

Nu ligger hustrun här och är klarvaken, medan mannen snarkar så skrovet vibrerar. Samt att det låter som muskötskott varje gång han fiser, han gnisselklapprar tänder och pratar (gapar) i sömnen. Självklart fick hustrun även leta efter fjärrkontrollen och stänga av TV:n som han envisas med att sätta på och somna från varje kväll. TROTS att hon nästan hade somnat om.

Han är ju inte ens tyst när han sover, hur skall jag då kunna begära det i vaket tillstånd. Nu är jag rosenrasande, sömnlös och med en vilopuls på 200.

Hur har andra hustrur och män det?

Maten var i alla fall svingod. Filmen sög. Det var skönt att sova ett par timmar för nu lär jag vara vaken. Jag går alltid upp först. Ett par timmar “först”. Imorgon (idag) skall jag inte vara så tyst.

Nu skall jag ligga här med händerna på täcket och planlägga hans uppvaknande.

Och jag har med brusreducerande hörlurar som är oslagbara när hans nattljud blir för mycket.

Vi har en båt bredvid oss. En pyttebåt (på riktigt), där en make och hustru är inne på sin tredje vecka ihop på båten. De skall vara ute i två veckor till. Båten är kanske sex meter och de har bara en pyttekoj. De måste flytta ut packningen i sittbrunnen varje kväll när det är läggdags, och sen flytta tillbaka den in på morgonen för att kunna käka frulle. Inget kök, inget dass, ingen TV, bara ett kylskåp. Så som man hade det förr. Vi känner dem, och det har funkat i tre veckor. De har inte bråkat alls utan har trevligt – trots att de inte kan röra sig en halvmeter utan att snubbla över varandra. TREVLIGT?

Dessutom har de kört med pyttebåten hela vägen från Göteborg.

Hur bär de sig åt? Vi hade inte ens klarat en halvtimma. Det kan inte vara normalt?

(Och nu lyssnar jag på nattklubbarna som överröstar varandra. En spelar Carola och en spelar Björn Rosenström. Det är torsdag. Det är inte industrisemester. Kan inte alla bara DRA.)

20130802-030540.jpg

Mvh, Solskenet Mitt I Natten aka Semestermisantropen

Gott & Blandat

Maken klämde fram igår kväll att han hade bett om en offert på ett båtjobb av dumskallen.

Den fick han igår, båtdel som skall beställas = inköpspris, arbetskostnad = ett gäng pilsner. Vi snackar inte om en timmas jobb här nu, vi pratar rätt stort jobb. Vilket innebär att han kommer fortsätta komma och “hänga”. Många timmars jobb torde bli jävligt många pilsner.

Det här kommer ta en ända med förskräckelse. För jag har flaggat för att jag inte kommer hålla käft.

Men nu skall jag göra er lite nyfikna medan jag först målar om naglarna (jag vet, jag ledsnade – det blev dessutom en utväxt i raketfart), och sen drar till skogs med hundarna.

Det där jumbopriset finns kvar, eftersom bara jag vet vilka glajjor B-M valde, jag återkommer med det. Men det finns en, förhoppningsvis, lycklig till där ute bland mina stackars läsare.

Sen…på lördag, kommer fd. kund, numera väldigt bra kompis, med sin snubbe från Borlänge och hälsar på oss i ett par dagar. Hon driver Selected Style

Hon brukar inte vara den som är den, så hon delar säkert ut ett par Pleasejeans och/eller något annat. Vi måste bara klura på vad och hur. Maken och hennes kille skall fiska, vilket är hysteriskt roligt eftersom maken inte vet vad som är fram och bak på ett spö, trots att han bor på en båt. Då får man kalla på hjälp från inlandet, eftersom vi behöver makrill. Jag och J skall…göra andra saker.

Och nu är det liksom bara att inse att det är dags att tvätta håret. Eller åtminstone kamma det.

20130731-103629.jpg

Jag återkommer med jumbon…sen. Nu, motsatsernas motsats, nagelmålning och skog.

De där diskussionerna om jämlikhet och genus och patriarkat

Och att feminister är rabiata manshatare. Eller var det rabiesfeminister? De har inget på mig. Jag är den jämlikaste i världen just nu. Det kan omöjligt existera någon på denna jord som är mer jämlik i sitt hat. Jag avskyr alla. Han som hon som hen. Bryr mig inte, och diskriminerar ingen. Jag tycker inte om människor, jag tycker om ost. Ost är ett bra sällskap. Vi har chitchattat om det i kommentarsfältet tidigare, men det har blivit värre med åren.

Jag är helt enkelt en semestermisantrop.

Och jag kommer fortsätta med det i ett par dagar till, beroende på om folk runt mig skärper sig. Och det här gången menar jag inte maken. Kors i taket.

Vi har haft en liten “situation” här. Som jag döpte till dumskallen och dilemmat.

Det där med att bo på båt har jag redan dryftat. Det är ju som att bo i ett akvarium mitt i staden man bor i och känner “alla”. Omöjligt att gömma sig, fönster överallt. Går inte ens att gömma sig på toa.

Men nu har vi en snubbe i periferin som måste vara felnavlad på något sätt. Jag kallar honom dumskallen hädanefter. Det är det här dilemmat jag behöver hjälp med, är detta verkligen normalt?

En av våra närmast sörjande köpte en motor till sin båt av en totalt okänd snubbe som jobbar på en känd motorfirma någonstans i Norge. Från början hörde jag bara talas om honom, för han fixade något på vår båtmotor med, och han var tydligen ett snille när det kommer till båtar och motorer. En sån kille man egentligen älskar och uppskattar att ha som kontakt, för att han är duktig och tar väldigt lite betalt. Sjukt bra. Som kontakt.

Efter motorpillet började han komma ner till stan, han är bosatt 15 mil härifrån, för att hänga. Hårda bud i Mellerud har fått en helt ny betydelse för mig efter det kan man lugnt påstå. Maken och kompisen var schyssta och hängde med honom första helgen han var här. Det var den fredagen och lördagen jag bara såg arslet på maken när han gick ut genom dörren hela tiden och försvann.

Den helgen träffade jag honom första gången. Mamma med make var ju här för att passa jyckar. De stannade, och vi hade en fantastiskt söndag på båten. Eller ja, vi SKULLE ha.

Söndag förmiddag skulle vi ta ut mor med make på sjön, käka gott och bada. Dumskallen, kompisen och maken stod och dividerade på bryggan om alla skulle åka på en båt (där och då var med andra ord alla tre dumskallar). Jag klampade fram och upplyste om att VI hade besök, och att det INTE var en grabbhängdag. På vår båt skulle det vara vi, mamma, man. Punkt. Jag pratade med hela handen när jag sa det, gick inte att missförstå.

Dumskallen missförstod såklart.

När alla har hoppat på båten hör jag honom säga:

– Jamen då åker jag med XXX (maken), så slipper jag åka egen båt.

Och vips hade han hoppat ombord och gjort sig hemmastadd.

Nu var min ömma moder mer human än jag, och tyckte det var helt okay. Medan jag mullrade som tordön. Och bestämde mig för att hata honom för evigt.

Att spendera en heldag med dumskallen var en upplevelse. Han var en sådan där typ som inte känner av någon situation alls. Dessutom var han inte bara bra på motorer, han kunde allt och kände alla i hela världen. Han både kedjepratar och kedjeröker. Dessutom är han kedjeirriterande. Semestermisantropen i mig ville be honom fara åt helvete. Men gjorde inte det för makens skull.

Nu kom han tillbaka den här helgen igen. Och försökte leka bästis med grabbarna.

Det enda han har åstadkommit är att bli portad av “frun” på kompisens båt, och bli portad på vår båt av mig. Maken vågar inte ta ombord honom, för jag har sagt att jag kommer säga EXAKT vad jag tänker om han sätter foten på båten. Den kontakten är värd att tappa i min värld.

Och ja, det var han som stoppade in huvudet genom fönstret klockan ett på natten i lördags när maken låg och halvsov, och bjöd in sig själv.

Jag vet att jag är en semestermisantrop. Det är möjligen inget vidare trevligt drag, även om jag tycker att det är svintrevligt – för mig.

Men dumskallen måste det ju vara fel på på riktigt?

Kommer han en helg till tar jag inte ansvar för mina handlingar.

Det måste man inte alltid väl?