Kiss och sånt

Jag kissar ner mig av skratt och fortsätter på inslagen bana och Monas kissinlägg. Men snart kommer jag inte behöva kissa ner mig sittande, för när min kissfejksnopp kommer kan jag göra det stående. Som jag har längtat efter just det. Ett nytt skapat behov.

Litegrann har jag jag faktiskt längtat efter det på riktigt eftersom jag inte kan kissa i naturen. Eller ja, kan kan jag väl, men det slutar alltid med att jag kissar ner byxben, skor och det har hänt att min dåliga balans har fått mig att trilla baklänges under kissandet. En gång i en buske, en annan gång i en snödriva och DET var kallt. Jag är felkonstruerad när det handlar om att kissa utomhus helt enkelt. Så jag undviker det in i det längsta, det händer kanske en gång var tionde år. Och jag vägrar tro att jag är ensam om det. Snälla säg att jag inte är det?

Någon gång på forntiden kom den första varianten av snoppkissare för kvinnor. Jag vet att jag lyckligt läste om det i en kvällstidningsartikel. Men den såg mer ut som en sån där pappersreklamtratt man får på macken när man behöver fylla på olja. Med andra ord såg den inte speciellt funktionell ut, och med tanke på att jag läst ungefär inget alls om den efter det så kan den ju inte haft speciellt stor genomslagskraft.

Efter lite letande hittade jag den skitgamla artikeln här. Från 2006. Gammal som sagt.

Och den såg ut så här.

20130908-152335.jpg

Döm om min förvåning när jag av en slump hittade en modern version av oljetratten på internätet idag. Det som föranledde det här kissinlägget och letning av gammal artikel. En som inte ser ut som en papptratt/kräftskivehatt. Och som säljs i massor av sportbutiker online för såna där hurtiga kvinns som lever naturliv utan tillgång till varken toa eller buskar.

Jag levde SÅ aningslös.

20130908-155337.jpg

Och här är länken till kvinnopenisen. Ej att förväxlas med en strap-on. Med återförsäljare och allt.

Nästan roligast av allt. Den del av texten som förklarar hur man använder den på bästa sätt.

20130908-153341.jpg

Hemma. I. Duschen.

I vilket fall som helst. Män har det sjukt lätt om de blir kissenödiga på ställen utan toalett. Det har inte kvinnor. Inte ens de mer välbalanserade som inte kissar på byxor och skor, för att förfrysa arslet på vintern vill väl ingen. Det är orättvist och ojämlikt. Men inte längre.

Jadå. Jag har köpt en såklart. Som jag skall testa i duschen så fort den kommer. Och funkar den kommer den få en alldeles egen plats i handväskan, för nödiga tillfällen.

Och så var det ju den där detaljen att det är nyttigt för kvinnor att stå och kissa.

A gift that keeps on giving.

Och det är tydligen sånt här jag gör när jag leker singel. Funderar på kiss.

Men det var då själva fan att det skall vara så svårt att lära sig

Varje gång jag/vi lämnar hundarna ensamma i huset, lägenheten eller båten så går jag igenom varenda detalj och flyttar saker de skulle kunna nå. De bryter mot alla fysikaliska regler som finns om de verkligen vill, för det är inte meningen att en valp som är 40 centimeter hög skall nå upp till saker som ligger två meter uppe på en hylla. Men Liten klarar det. Hur vet jag inte, men ibland undrar jag om han bara helt enkelt skäller ner prylarna. Och ja, vi skall sätta upp en spionkamera för att se om de eventuellt är hundar med såna där superhjälteegenskaper. Eller om de gör en väldigt liten hundpyramid och ställer sig på varandra.

I alla fall, ända sen Liten (eftersom han är värst) knaprade i sig mina glasögon sist så kör jag bankvalvsmetoden. Allt göms bakom låst dörr. Alla mina 35577223 glasögon följer med i handväskan. De skall i vart fall inte äta upp något mer som gör matte blind och får ställa in en Barcelonaresa igen. Där gick gränsen. Och det kan man läsa om här om man vill.

Igår när vi lämnade hundarna att vakta båten medan vi gick och käkade (torskrygg med hummerbea och friterad färskpotatis, så gott, men jag fick så ont i pulvermagen sen), så gick jag igenom samma ritual som vanligt. Allt ätbart in i skåpen, allt annat ner i sovavdelningen med låst dörr. Det enda som stod framme var två tomma ölburkar. Trodde jag. Och då var jag safe. Trodde jag också.

20130908-132739.jpg

Det här mötte mig när jag kom tillbaka till båten. Ett glasögonfodral. Som det tackgodegudihimmelenamen inte låg några glajjor i. För det sista jag hade gjort var att ta på mig ett par av mina solisar, men glömt att lägga tillbaka fodralet i handväskan.

Man får lite känslan av att de är listiga rackare som tänker “nu siktar vi på det dyraste”.

Sen hittade jag visserligen en av de två tomma ölburkarna söndertuggade till aluminiumkonfetti under bordet. Normala hundar tuggar inte på metall. Normala hundar gillar inte öl. Normala husdjur bor inte i vår familj tydligen.

Sen det andra “hur jävla svårt är det att lära sig”, men det handlar mer om den skitgamla hunden.

Vad är grejen med att alltid alltid glömma något? Skall han handla och jag ber honom om fyra grejor, så kommer han hem med tre. Skall han ringa två samtal så ringer han ett.

När jag drog hem från båten med jyckarna igår, snabbare än en avlöning, för att slippa tvångssocialisera mer så bad jag honom om en sak. En jäkla sak. Och det var att ta med min kameraväska så jag kunde ladda under natten, och dona med objektiven, för att nyttja den här dagen till att ha fotosafari. Vad är en sak minus en och vad kom han hem med?

Ingen kameraväska i alla fall.

Och det var bara en del i rosenraseriet.

Nu åkte han ner och hämtade den, och tog med sig hundarna till skogen medan jag skall leka singel i ett par timmar.

Men det är ju ett smärre mirakel att han lyckas få med hela sig själv, och alla sina lemmar utan ledsagare i normala fall. Han är ju inte alltid helt intakt, men inga delar kvarglömda åtminstone.

Nu skall jag njuta och sätta tjurigheten på paus tills han dyker upp igen.

Ahhhhhhhh!

Må hans stinkande anus gro tänder och äta upp honom när han sover.

The årstid which must not be named

När vi drog ut igen, efter snusincidenten som jag helst inte vill tänka på, var det någon i min omedelbara närhet som sa “vi kan åka vart som helst, det kommer inte vara några båtar ute”.

När man ser den här bilden över Kosterfjorden skulle man kunna tro att han hade rätt.

20130907-213910.jpg

Men det hade han som vanligt inte. Hela Norge och halva Strömstad hade fått nys om det fina vädret, så det fanns inte en ena ledig båtplats varken på sydkoster eller nordkoster.

20130907-214108.jpg

Bryggan vid den här reston brukar alltid vara ledig. Men idag var det som parkeringsplatsen utanför Toys’r’us dagen före julafton. Minuten innan vi skulle lägga till kom en vettlös båtförare och knödde sig mellan oss och kompisbåten, tog “parkeringsplatsen” och visade oss vilket fint långfinger han hade. Båtmanskap när det är som bäst.

Då åkte vi vidare i vårt lönlösa letande, gav upp, och snodde till slut en norsk privatplats. På något vis kändes det som poetisk rättvisa. Trots att vi visste vem norrmannen är, och att han lämnat platsen för den här säsongen. Men ändå. Känslan.

På samma brygga såg jag även det första tecknet på Voldemort-årstiden.

20130907-215014.jpg

I Kosterskärgården plockar man tydligen inte vitmossa till julstakarna i skogen. Där överger man sin segelbåt tills det börjar växa mossa på den, och herregudihimmelen så mycket mossa den hade. Det hade gått att förse hela Ica med julmossa från den båten.

Man lär sig något nytt varje dag. Vissa dagar lär man sig flera saker.

Det som var en ljuvlig sommarkväll avslutades med julmossa. Det är inte ett dugg mysigt, så nu pratar vi inte mer om det.

Och nu skall jag gå och lägga mig. Eftersom jag är fullkomligt rosenrasande på maken. Då står valet mellan att binga eller att slå ihjäl honom. Jag intalar mig själv att han kommer lite för lindrigt undan med en ihjälslagning, då är det bättre att sova på saken till imorgon och klura på ett lämpligare straff som enbart gynnar mig.

Men annars var det en rätt bra dag, tackar som frågar. Och om någon mot förmodan vill ha vitmossa så vet ni var den finns.

Bortsett från snusbrist och rosenraseri.

Hur har ni haft det idag? Mycket skitfunderingar?

Utan snus försmäktar vi på denna ö

Planen här var ett nästintill rosaskimrande inlägg. Ett sånt där perfekt som andra retar sig på.

Vi vaknade till knallblå himmel och 20-nånting grader varmt. Jag vaknade visserligen av en hund på bröstkorgen, i en svettattack och med ett totalt okontrollerat godissug. Men ändå?

Så vi knatade joddlande ner till båten, hela familjen von Trapp. Jag langade i de lurviga von Trapparna medan den äldre tog sig ombord för egen maskin. Gick till bästa godisaffären för att köpa lördagsgodis och till bokhandeln för att köpa bok.

Väl tillbaka på båten arrangerade jag det första perfekta fotot:

20130907-153544.jpg
Minns fö inte när jag läste inbunden bok senast?

Och sedan brassade vi igång motorn och drog ut. Det såg ut så här:

20130907-153724.jpg

Men vi hann såklart inte långt innan vår perfekta dag gick åt helvete. För någonstans här…

20130907-153842.jpg

…frågade jag maken efter en snus. Jag hade både glömt att köpa och att ta med mig. Och fick svaret att han hade glömt han med, och räknat med att jag hade.

Efter att ha ägnat ungefär en minut åt att idiotförklara varandra såg vi, vad som skulle kunna varit “räddningstjänsten”, ligga för ankar framför oss i sundet vi var på väg till.

20130907-154715.jpg

En snusande kompisbåt. Som bara hade äcklig lössnus. Så vi bad honom fara och flyga och körde det snabbaste vi kunde tillbaka till stan.

20130907-155154.jpg

Och där lade vi till mitt på torget, så nära snushimlen det bara gick, och jag sprang upp och köpte det vi försmäktar utan.

Nu har vi snus. Och har lämnat stan igen. Men det där med att lägga sig på en holme, chilla med en bok och kanske bada lite gick åt skogen.

Nu drar vi till Koster och käkar.

Rosenskimrande my ASS. Det är inte ens någon idé att försöka.

Men det är varmt i alla fall.

En kiss- och bajslördag

Om man kollar Monas blogg det första man gör på morgonen får man skylla sig själv. I det här fallet får jag skylla mig själv, för jag har ju en tendens att fundera över grejor som inte många andra lägger tid på att klura över. Som varför älgar bajsar pyttesmå kulor när de är jättestora djur tex. Men jag håller det inte för mig själv, jag frågar runt.

Nu när jag läste morgonens kissinlägg kom jag inte helt osökt att tänka på en sak som hände mig och som vände upp och ner på hela min självbild. Så jag fortsätter på Monas redan inslagna stig.

Once upon a time, för jättemånga år sedan, bodde en ung tjej och kille i ett hus i skogen. I huset bodde även tjejens lillasyster. Alla tre satt i godan ro och kollade på TV, när tjejen plötsligt kände att hon var tvungen att gå och bajsa. Och okay, tjejen var jag, killen var min första sambo och det var min syrra.

Ritualen när man gör nummer två torde ju vara helt naturlig, och något alla gör, till och med kungar och drottningar dressade i bara kronjuvelerna. Inget man direkt funderar över. Ända tills just den här gången.

Jag satt i godan ro på dass, när jag var färdig var det dags att torka sig, och även det var något jag inte hade funderat över innan. Men nu är jag jävligt medveten om hur jag gör, tack vare/på grund av min dåvarande sambo. Jag torkar mig ett par gånger, säg att genomsnittet är fyra torkningar, och sen kollar jag tydligen på pappret. Och jag menar inte att jag lyfter upp pappret och kollar på det genom lupp, det är väl snarare en snabbkoll i ögonvrån för att se om jag är ren och fin.

Men just den här gången gick det åt skogen, och jag vet fortfarande inte exakt hur det gick till. Jag satt där jag satt, men ryckte till i pappershanden av okänd anledning. Lyckades med konststycket att slå handen i ringen med en jäkla fart så jag tappade taget om pappret och såg det fladdra iväg uppåt. För att sedan landa på min tröja med smörsidan ner, så att säga.

Jag bröt ihop av skratt inne på toaletten. Vilket både syrran och sambon hörde. Innan jag gick ut från dass fick jag slänga tröjan i tvättmaskinen och duscha av mig den värsta äcklighetsfaktorn. Sen gick jag ut och berättade vad som hänt, fortfarande gapskrattandes.

Syrran började garva lika mycket som jag, medan exet storögt tittade på mig och såg ut som att han skulle kräkas. Och sen blev han förbannad och frågade om det var fel i huvudet på mig som kollade på pappret. Förbannad och äcklad på riktigt.

Både jag och syrran satte skrattet i halsen och kollade på varandra och frågade hur den andra gjorde. För inte fasen kunde jag vara ensam om att vara ett sånt äckel som exet tyckte. Och näerå, syrran gjorde samma sak. Så vi vände frågan till sambon. Som där och då såg ut som att han höll på att dö äckeldöden. Han kollade minsann ALDRIG. Och vi var, enligt honom, fullständigt onormala och svinäckliga.

Före den dagen var det något jag gjorde utan att tänka. Efter den dagen blev det en grej, som jag fortfarande tänker på. Men då drog jag igång en av alla mina miljoner olika utfrågningar på jobbet, och empirin visade att det var jag och syrran som var de normala. Bara två av mina respondenter kollade inte på pappret, den ena löste det genom att torka så många gånger att hon mer eller mindre fick skavsår. Den andra hade babywipes på toa, så hon använde först toapapper och avslutade med att tvätta sig med några wipes.

Nu var det ju kanske inte helt normalt att få nervryckningar i armen vid ett jävligt olämpligt tillfälle, men så länge slutresultatet blev att jag var den normala känns det helt okay. Och en situation jag fortfarande kan garva så jag grinar åt.

Så. Varsågod. Nu är det er tur att fundera över något man bara gör utan att egentligen fundera. Jag hade aldrig funderat om det inte var för upprörd sambo och bajströja.

Hur gör ni? Och är ni vikare eller skrynklare.

Och vilka ÄR ni. Det hade ju dundrat in besökare efter Monas inlägg som var rent förtal.

Jag är högst normal tacksåmycket.

Godmorgon.