Som tydligen har läst bloggen igen. Och vi kommunicerar ju sådär modernt även om vi befinner oss i samma hus och samma soffa.
Den här kom på mailen. Med överskriften “Svar till bloggen”.
När är det läge att påminna igen tycker ni?
Author: Victoria
Mannen och trappan
Minns ni när maken rasade rakt igenom trappan?
Det var i april förra året. En väldigt varm dag minns jag, för vi hade både ytterdörren och verandadörren på vid gavel eftersom vi städade bort makens hetsiga borttagning av trappspaljén någon vecka tidigare. Han påstod att den inte fyllde någon funktion utan det var bara estetiskt. Då kom han på den fullkomligt genialiska idén att ta bort spaljén för att hallen skulle se öppnare ut. Jag ville inte, oavsett hans stensäkra hållfasthetlära så hade vi en liten valp och en storhund. Men han gav sig inte och jag gav upp.
Sen kom den där dagen i april, när jag bara hörde ett brak. Maken var på väg ner för trappan, trappstegen kollapsade som dominobrickor och han hamnade på magen tvärsöver det understa trappsteget.
Då skulle han laga den. Det hämtades tvingar och lim och gudvetvad mer. För den där hållfasthetläran var visst lite felberäknad. Spaljén fyllde visst en funktion. Hoppsan?
Men han orkade bara hämta lagningsgrejorna. Sen hände det inget mer, och jag är fullkomligt livrädd för den förbannade trappan. Han är dessutom hälgångare, och de gånger han inte tänker sig för utan dunsar upp eller ner som vanligt, då brakar såklart trappstegen igen. Minst en gång per månad ryker ett par trappsteg, och ett par gånger i månaden “lagar” han den genom att banka in den yttre trapplankan (eller vad man nu skall kalla det).
Fast det är ingen fara säger maken. Medan jag undviker trappan så gott det går.
Imorse när jag kom upp såg det ut så här.
Hur tror ni det ser ut nu?
Jag menar, han är ju trots allt ledig och har all tid i världen att fixa sådana här grejor. Och det hände tydligen igår när han gick upp.
Det måste vara sjukt ansträngande att vara ledig.
För här är maken.
Fastlimmad och tvingad i soffan.
Och trappan ser fortfarande ut så här.
Om den inte har blivit ordentligt lagad på nästan ett år på grund av tidsbrist. Skall man räkna med att trappstegen skall ligga som vedklampar i åtminstone ett par veckor nu då eller?
Han har bara varit ledig över jul. Så man skulle kunna säga att det här är hans första riktigt lediga dag som inte hör ihop med julledighet.
Det finns en miljon saker han skulle kunna göra, men han “måste ju bara landa först”.
Man är elak om man hoppas att han brakar rakt igenom trappan och bryter några revben va?
Även om man tror att det är enda chansen att trappan blir lagad på riktigt.
(Och tackar som frågar hörrni, ögat är bättre idag igen. Svullet men inte rött och inte en molande värk. Jag har stora förhoppningar att se ut som vanligt imorgon och slippa se ut som en Sharpeihund, även om de är väldigt söta)
Dagens öga och FLO!
Okay, inte skrika på mig nu för att jag inte varit hos läkaren. Men även om det kanske inte ser finfint ut så känns det lite bättre. Och det är ju en söndagmåndag idag, så det där med akuten känns…inte så attraktivt. Hade jag vaknat med ögat igenmurat eller sämre hade jag gått, och blir det sämre så lovar jag på heder och samvete att gå. Om inte annat så kommer mamma att tvinga mig eftersom hon kom till mässan och såg mig igår eftermiddag när jag blommade ut i tjusighet.
Men jag är kanske inte fullt så oattraktiv idag?
Det känns i alla fall bättre. Och jag lovar att gå imorgon när det är normal vardag om det är lika svullet och rött.
Men nu till “flo”. SAOL måste ju ha rätt. Såklart. Vilket betyder att det finns dialektala tolkningar av just vattnet. För i norra Bohuslän är flo just…jamen…skyddat vatten? Om man kommer från öppet hav och går in bakom skyddande öar där vattnet är stilla så heter det flo.
Maken fick frågan imorse, och precis som jag tyckte han att det var svårförklarat, men han kunde säga ställen uppe i vår skärgård som är just flo. Och det står till och med i sjökorten. Då borde det ju vara ett hyfsat vedertaget ord. För det är ju ingen jäkla vattenpöl där?
I viken vid pilen är jag uppvuxen sommartid. Det är därifrån farmor kommer och hennes hus vi har kvar. Sen är det skyddande öar, och utanför det är Kosterfjorden som är rätt öppet vatten. Jag har växt upp med meningen “inne på flo”. Det har även maken.
Då är ju frågan hur pass dialektalt det är med tanke på att beteckningen finns på sjökortet?
Och nedrans ME. Jag SA att det var svårt att förklara. Men jag VET att jag inte bara skrev “bleke” som förklaring. Jäkla asfaltshöna!
Jag ger mig ALDRIG.
Mvh, Väldigt Envis
Ni kan ta er vagelteori och köra upp den där solen inte skiner
För jag blir inte snyggare. Och det gör åt helvete ont.
Den här synen skrämde skiten ur mig när jag var uppe och kissade.
Är det en vagel skall jag smörsteka alla mina hattar och äta dem med kattbajs som pålägg.
Nu skulle man haft Doktor Spjuver minsann.
Jag är ruskigt snygg.
Eller bara ruskig.
Det luktar ruttet i huset och ytterligare en liten gallupundersökning
Och det beror inte på att det är något fuffens på gång. Eftersom jag ligger i sängen och halvsover.
Men, när maken var och handlade förut blev han akut sugen på krabbklor. Även om vi västkustingar är lite petiga med färskhet och inte behöver gå till någon finsaluhall på Östermalm för att köpa hummer för tusen spänn kilot, så finns det vissa “ofärska” saker som är okay. På vintern när tillgängligheten är lite sämre. Då funkar det exempelvis att köpa en viss sort handpillade räkor på burk om man skall ha i matlagning, eller en annan sort frysta om man vill ha räkmacka. Sen är jag i och för sig galen i Abbas rökta musslor.
Krabbklor har vi aldrig köpt i plastförpackning förut.
För det första småjoggade maken för att hämta min telefon för att fotografera för bloggen (skall man bli rädd eller imponerad?) när han skulle öppna paketet. För det såg ut så här.
Det är ju kanske lite avskräckande till att börja med? Man får ju verkligen hoppas att det inte bara är spår av skaldjur?
Sen öppnade han den och höll på att spy. Den stanken!
Ner med hela klabbet i avfallskvarnen, skura diskbänken och tvätta händerna två gånger. Och det luktar fortfarande. I hela huset.
Prisad vare Gud i himmelen för doftljus. Hade jag haft en Wunderbaum skulle jag hängt den på näsan.
Äter folk sånt? Det skulle inte ens funka som hummerbete.
Då är man även lite extra tacksam över att man bor just på den här sidan.
Men hörrni. Jag har även en fråga apropå västkust. Jag jobbar ju på att utklassa även den däringa -ME- aka Granntanten i Wordfeud. Hon är en klipsk kärring med ett sjuhelsikes ordförråd, men när jag lade ordet “flo” blev hon fundersam.
För mig är det självklart. Det är ett ord jag använder, som såklart handlar om vatten.
Det låter orimligt att det inte existerar flo på östkusten.
Så, upplys mig är ni snälla. Var bor ni och vet ni vad flo är?
Ja, jag är medveten om att jag är gruvligt nyfiken på detaljer i livet. Och att jag hakar upp mig på konstiga saker.
Gonatt 😉