Jag drömde att jag låg i sängen och gapflabbade för att jag pratade i telefon med Mona. Hon berättade i detalj hur Talibanen hade gjort självmål i fotbollen, vilken involverade sötaste killen i klassen med hy som en babyrumpa och så blå ögon att man drunknar i dem.
För runt fotbollsmål är det tydligen en slags tröskel. Den hade Talibanen snubblat lite på, så Drömprinsen hade fått komma rusande och ta tag i henne. Då hade Talibanen snubblat ännu mer, eftersom hon blev så generad. Ungefär samtidigt försökte motståndarlaget göra mål, men Talibanens huvud var i vägen så det egentligen kassa skottet som borde missat målet dunsade in i hennes tinning, för att åka raka vägen in i mål. Stolpe in så att säga.
Ett riktigt präktigt självmål och en historia som Mona bara repeterade efter att ha fått det berättat av Talibanen medan de båda skrattade åt dråpligheten.
Dessutom visade det sig att Drömprinsen med Harlekinögonen faktiskt var lagd åt andra hållet, eller som Talibanen nyktert konstaterade.
– Han är bög mamma, det sa han själv för han rodnade mer än vad jag gjorde och så berättade han (medan de fortfarande stod på fotbollsplanen) att han var kär i Viktor.
Inga konstigheter där och såklart en mycket mer detaljerad berättelse där jag låg i sängen med min telefon och gapskrattade. Tyst gapskrattade jag dessutom för att inte väcka maken (som om det ens skulle vara möjligt) och så viskade jag som vanligt rakt ut i sovrummet. När man pratar i telefon är det ju faktiskt brukligt att båda parter snackar.
Det blev dock lite konstigt när Mona sa (då pratade vi om pedanteri) att hon älskar när städerskor skriker “ATTENTION ATTENTION ATTENTION”.
När jag hörde ATTENTION nummer tre vaknade jag ordentligt av att jag låg och kluckade av skratt.
Sen kände jag mig lite dum som låg i ett kolsvart rum och pratade med just ingen alls.
Vådan av att somna med en ljudbok och inte ha den på automatisk insomning, för det skreks verkligen ATTENTION i örat på mig när jag vaknade. Även drömprinsen och fotboll var med i boken, och jag tror att han är bög. Är dock osäker på om Talibanen är med i Veronica Mars-boken.
Men har man inte kul när man är vaken är det ju trevligt om man skrattar så man kiknar i någon slags sömnverklighet.
Eller?
Nu skall jag somna om. Eller åtminstone reda ut vad som egentligen hände i boken medan jag sov. För vid den här tiden går inga normala människor upp.
Godmorgon.
