Author: Victoria

Det har varit hektiskt idag. Inte. Men man kan säga att jag inte sov så många timmar inatt. Faktum är att jag inte ens tror att jag sov ens en endaste hel timma, men ÄNDÅ har dagen varit ganska händelserik. Trots en hel del timmar på soffkudden.

Först klädde jag på mig. Det händer att jag gör det och går på stadens gator som en helt vanlig kvinna, precis som Fantomen. Så idag blir det en dagens outfitta.

Uppkäftig (tyken på göteborgska) tisha och kofta. Jag har även kläder nedertill men dessvärre är armarna inte tillräckligt långa för att jag skulla klara av att ta en selfie av hela mig. Därför syns inte jeans och Doc Martens. Ej heller BH (herregud Helene, jag älskar mina nya bh:ar) eftersom jag faktiskt har just tröja på mig.

Nu vet inte jag om ni är som jag, men jag får lite nyhetsankar-vibbar när man ser bilder/tv av personer där man bara ser överkroppen. Som nyhetsankare där jag alltid inbillar mig att de sitter med välsprayad toupé, skjorta, slips och kavaj medan de under skrivbordet bara har kalsonger och plyschtofflor i form av rosa grisar. Det är mycket roligare att tänka att de faktiskt ser ut så och oftast har de sidenboxer med seriefigurer på, i min fantasi alltså.

Men som sagt, nu har jag alltså nederdelskläder på mig. Dock inte bevis på det eftersom jag aldrig någonsin kommer köpa en selfiepinne för att kunna ta helbilder och inte heller lyckats skaffa helfigursspegel i nya lägenheten. Jag fokuserade på det viktigaste, tröjan. Ni har friheten att fantisera vad jag har nedtill om ni inte tror på jeans och Docs.

Sen åkte jag till torpstäppen (SJUKT bra ord inför min framtida karriär som dokumentärfilmare) med två torra hundar med vettig frisyr enbart för att komma hem med två träsktroll utan någon som helst frisyr alls. Och idag klarade jag att inte filma i slow motion.

Ifall ni undrar vad det är “där nere till höger” så är det en av alla de bäckar de älskar att ränna omkring i.

Och så kan vi konstatera att en av två hundar har bättre hörsel än den andre, men jag är den första att erkänna att de inte är särskilt väluppfostrade. De är bara myshundar.

På vägen till torpstäppen höll jag på att få en smärre hjärtinfarkt eftersom jag var bara ett par meter från att köra på en hund som knatade omkring på vägen. En jakthund såklart, men inte ens jakthundar med sändare bör irra omkring på landsvägar. Jag tvärstannade, pratade med hunden en stund för att försöka lura den att stanna kvar vid vägrenen med mitt hjärta i halsgropen. Det slutade tack och lov lyckligt eftersom jägaren kom i bil efter att jag hade ägnat ett tiotal minuter åt att försöka tala hunden tillrätta och berätta att även om man är en liten klok jakthund så får man inte springa på vägar för det är farligt. Slutet gott allting gott för den hunden. Just idag i alla fall.

Sen pratade jag med ömma mormodern i en halv evighet. Hon är pedantisk planerare och rätt så underhållande. I mars fyller hon 99 så nu var det dags att planera för hennes 100-årskalas. Med tanke på att hon hör bättre än hundarna, är piggare än jag och skitmycket smartare än de flesta andra jag känner så känns risken för att hon skall hinna bli dement före sin 100-årsdag försvinnande liten. Då borde hon ha blivit det redan och då kan man ju börja småplanera i alla fall. Det hade varit väldigt roligt att få ha just ett 100-årskalas faktiskt.

Någonstans mellan hemkomst med träsktroll och 100-årskalasplanerande hann jag även trycka i mig en pizza med.

Sen stensomnade jag på min kudde ihop med senaste ljudboken (serien om Knutas av Marie Jungstedt, jag plöjer allt som Katarina Ewerlöf läser).

Det är söndag. Det är dödstrist. Då får man göra precis vad man vill sägs det. Så jag funderar på att återgå till ljudbok och att vila lite till på sofflocket.

Får man det?

(Just det, jag har glömt berätta att två näst intill okända personer (knappt ens bekanta), helt oberoende av varandra, komplimerade mina glasögonbågar i torsdags utan att se att det var Swahnbågar, de tyckte bara att det var fräcka bågar – hur konstigt var inte det? Jag kanske kan bli en trendsetter med mina cykelbågar trots allt?)