Month: May 2014

Nu ÄR det sommar

Posted on | by Victoria | 16 Comments on Nu ÄR det sommar

Varje år går jag ju igenom olika klädfaser. Eller åtminstone hur jag tänker att jag skulle vilja se ut. Det har jag gått igenom innan, eftersom jag har en vision om att jag sitter och är hippie chic på en gärdsgård. Det är ju första vårtecknet. Inte att jag gör det, bara att jag vill det.

Idag vaknade jag med en desperat önskan om att ha klänning på mig, och att gå i klänning fram till oktober.

Jag är absolut ingen klänningmänniska, men äger ändock ett par stycken.  Trikå och skitbekvämt såklart. Som jag inte direkt använder sönder, men jag använder dem.

Idag vill jag ha klänning. Vilken klänning som helst bara det är en riktig klänning.

Det är första sommartecknet.

Det andra sommartecknet är när jag pallrar mig in i duschen och rakar mina fjuniga ben så jag kan smörja in dem med något så det inte ser ut som jag har krokodilhud.

Jag lovar att tala om när det händer.

*levande vädertolkare*

Inte så genomtänkt

Posted on | by Victoria | 29 Comments on Inte så genomtänkt

När man har suttit inne i det fina vädret i två dagar och bara stirrat på en skärm så blir man dum i huvudet. Så där lite extra dum i huvudet.

I eftermiddags tog jag hundarna och drog iväg till en domarring som ligger här uppe. Ett väldigt vackert ställe med mängder av vårblommor, grönska och givetvis en domarring. En skitstor sådan. Så stor att de har mysko utomhusteater där ibland på nätterna, lite scary bland gravarna.

Givetvis hade jag tänkt ta lite kort på jyckarna, men först glömde jag att lillkameran är inlämnad på verkstad. Sen glömde jag väskan med telefonen i bilen. Eller ja, jag lämnade väskan med flit i bilen eftersom det är ytterst opraktiskt att gå på vovvepromenad med handväska,  jag råkade bara tro att jag hade telefonen i fickan.

Det hade jag inte.

Där gick jag, med mina tjushundar, utan att kunna ta ett endaste foto och förbannade mig själv.

Sen jag jag var färdiggådd tyckte Stor att det var läge att skita en sista gång. Han är av sorten som gillar att gömma sig när han bajsar vilket brukar innebära att han trycker in sin söta ända i närmsta buske/träd/mur. Den här gången råkade det bli ett träd och han backade in sitt bakparti så nära att det inte fanns en millimeter mellan trädstammen och hans ändalykt.

Vilket resulterade i att trädet gav ett visst motstånd, så han bajsade på sig själv. Inte första gången det har hänt och troligen inte sista gången heller.

Däremot var det första gången som jag tog en pinne för att skrapa bort det värsta från hans lilla luddrumpa för att sedan kasta i väg den långt bort på ängen. Eller ja, det var första gången jag gjorde just det samtidigt som jag totalt glömde att jag inte hade kopplat Liten och att han är en exemplarisk apportör. Han älskar verkligen att apportera.

Bajspinnen kom tillbaka som en bumerang i munnen på Liten som glatt ville lämna den i handen på mig.

I det läget kan man inte banna hunden som gör rätt, men man kan förbanna sin egen dumhet.

Det är ungefär det mest spännande som hänt här.

Hade man varit lite mer mörkhårig hade det åtminstone funnits ett foto till inlägget ungefär här. Nu får ni visualisera själva.

Vad gör ni?

Vissa dagar är det roligare att åka båt än andra dagar

Posted on | by Victoria | 13 Comments on Vissa dagar är det roligare att åka båt än andra dagar

Sitter och klurar på om man kanske kan hoppas på fint väder till Kristi Flygare och om man därmed kan åka till Skagen med båten.

Det där med Skagenåkande över Kristi Flygare var tradition i en helsikes massa år. Sen var det helt plötsligt inte det.

Trist, eftersom det är oerhört underhållande att sitta på egen båt och kika på alla katastrofer runt sig. Där förvandlas de rara förskollärarna till flirtande pumor och Direktör Dudley Doright lämnar fru och barn hemma och blir ett litet otroget as. Medelålderns luderhelg. Inte alla förstås, men väldigt väldigt många. Skagen är en liten plats och de tusendubblar sin turism just den helgen eftersom folk kommer med tåg, cykel och båt. Sen är det regatta samtidigt och det kommer en hoper norska segelbåtar.

Man ser helt enkelt inte vattnet för alla båtar som ligger där. Och skulle en båt längst in behöva åka hem innan det är officiell hemåkning (på lördagen) är det bara att glömma. Det finns ingen som helst vattenyta att uppbringa för eventuell “utfart”.

Egentligen en vidrig företeelse men från åskådarplats ganska underhållande. Människostudier är underhållande. Som bonus är det väldigt vackert i Skagen och det finns enorma mängder god mat och bra shopping.

Två av gångerna vi varit i Skagen har vi råkat ut för riktigt uselt väder på väg hem. Ena gången blåste det styv kuling och var vågor på mellan fyra och fem meter. Roligare resa kan man ha på helt öppet hav i ett antal timmar. Allt på båten var fastsurrat och att gå på toa (eller bara resa sig från stolen) var bara att glömma. Den gången jublade jag när vi kom in i lä ungefär vid Smögen. Sen sprang jag ner på toaletten.

En annan gång hade vi bara trist och tråkigt väder. Inte jättehöga vågor, men det där med att stampa sig fram i vågorna är faktiskt dödstrist och långtråkigt.

Då mötte vi en tanker. Bakom tankern är det plattvatten, sen kommer man in i propellervattnet och där är det INTE plattvatten alls. Det filmade jag för den som vill se att det inte alltid är en idyll att vara på sjön. Man har ju en tendens att bara filma och fota de få dagarna som det är högsommar och kanonväder.

I det här landet är det oftast inte det. Verkligheten ser snarare ut så här. Och jag menar såklart inte “rakt och fint” utan menade “platt och fint”.

Och japp. Jag var kissenödig där med. Låg bakom förarsätet och ville inget annat än att gå på toa.

Transportsträckor på öppet hav är pisstrist när det inte är gassande sol och vindstilla.

Jag är den modigaste jag känner numera

Posted on | by Victoria | 22 Comments on Jag är den modigaste jag känner numera

För inte så himla längesedan gick jag på darriga ben till Jessica för att hon skulle få göra naglar på mig för första gången och tyckte att jag var skitmodig som vågade göra blå manikyr. Dessutom var jag ju lika rädd för det som inför ett tandläkarbesök och hade rekat noga för att verkligen hitta BÄSTA tjejen.

Inte gå till någon som hade lärt sig göra naglar genom korrespondenskurs på Malta. Absolut inte. Någon sådan nagelfixare kommer aldrig någonsin få komma i närheten av mina naglar.

Nu blir jag ju bara modigare och modigare. Förrförra gången (när de var rosa/lila) fick ju Jessica fria händer. Förra gången med de svartvita stilettonaglarna var det ju maken som hade hittat en bild på nätet. Har aldrig fått så mycket komplimanger för naglarna som jag fick för de svartvita av okändingar på stan. Sen att somliga *pekar mot östkusten* hatade naglarna bryr jag mig inte om.

Idag var det planerat för vårnaglar och redan förra gången hade jag önskat mig frukt- och drinknaglar. Jessica bestämde färgerna och fick återigen fria händer.

Nu ser de ut så här.

20140515-161535.jpg

Och jag är barnsligt nöjd. De ser ut som en sommardrink, eller kanske isglass?

I vilket fall som helst så är de så fina att jag vill slicka på dem lite.

Men jag misstänker att de inte smakar så gott som det ser ut?

Living on the edge

Posted on | by Victoria | 15 Comments on Living on the edge

Igår på väg hem till StrömSTAD stannade vi på Gyllene M:et för lite snabb bukfylla. Lite “äta bör man annars dör man – äter gör man även om det smakar fan” över en sen lunch på donken.

Men! Till efterrätt slog jag på stort och köpte en mjukglass med chokladsås. Det är McDonalds grymt bra på att göra. Den älskar jag och den ensam borde vara värd en stjärna i Guide Michelin.

20140514-205555.jpg

Jag är laktosintolerant, vilket inte brukar störa mig nämnvärt, men just mjukglass har alltid varit rena rama döden. En laktosbomb.

En sådan här glass har jag inte käkat på säkert tio år och jag åt den med andakt. Hade bägaren varit emaljerad hade jag skrapat loss emaljen på den för att få i mig precis varenda smula (till hundarnas stora förtret – det blev märkligt nog just inget alls över för dem att slicka).

Och så tänkte jag att jag nog hade övat bort min laktosintolerans. Ovanligt nog fick jag nämligen inte magknip fem minuter efter mjukglassintag. Inte heller sket jag på mig i bilen.

Det hade man ju kunnat fortsätta tro om det inte var för att jag, i samband med sänggåendet igår, började fjärta som en galning. Sen fortsatte jag med det hela natten. Och det var inte nyutsprungna rosenknoppar som kom ur arslet. Mer åt napalmhållet.

Man kan säga att det var mer varmt än vanligt under täcket imorse.

Plus att jag kämpade för att täppa igen minsta glipa så inte napalmen skulle pysa ut och ta livet av både mig, hundar och katt (maken borde vara härdad av sina egna tycker man).

Man kan alltså även säga att jag i allra högsta grad fortfarande är väldigt mjukglassintolerant.

Men det var såååå värt det.

Om man skulle ta och käka lunch på McD idag kanske? Med efterrätt.

Godmorgon.