Och jag hade varit lika missnöjd vilket beslut det än blivit. Det kändes lite som att hur man än vänder sig har man röven bak. Men min röv har så mycket rysk yoghurt i sig att den visserligen glider fram lite. Eller så är det magen som glider bak?
Osäkert det där, gränsen mellan arsle och mage är svår. Man skulle kunna säga att jag har en Gazaremsa med fett nedanför midjan, fast i det här fallet är det ingen som vill claima den. Varken jag, magen eller arslet.
Först lång diskussion med maken igår. Där vi båda satt och letade utresor till Barcelona som galningar, på onsdagen eller torsdagen. Det är ju först idag jag får reda på om glasen kommer i tid, och det är idag jag måste välja en ny båge för att mina gamla som jag ÄLSKADE hade utgått och gick inte att beställa någonstans.
När vi hade letat och svurit i en timma, och konstaterat att det mest säkra/minst osäkra var att åka vid 23:00 på torsdagen men att det var en av de dyrare flighterna. 5000 riksdaler tur utan retur. Returen har vi ju sedan innan. Men det fanns bara två platser kvar på flyget, då var det bokning pronto som gällde, samt att kusinen ville ha besked, och slottshotellet behövde definitivt besked för att inte kosta oss 10.000 riksdaler (jag fattar inte hur NÅGOT hotell kan kosta 5000 kr per natt – det är lika orimligt som att betala 300 spänn för en korv med bröd).
Då gav jag upp. Kastade in handduken. Bestämde mig för att bestämma mig och lägga det bakom mig. Började med att ringa kusinen medan jag fortfarande kände mig mer säker än osäker. Och för honom var det helt okay, eftersom familjeveckan inte riktigt blivit som planerat ändå. Alla familjer bor i varsitt hus i samma by och skulle hänga. Men ingen hänger utanför sin egen familj för det är mängder med sistaveckan-förberedelser inför bröllopet. Det var exakt samma sak sist han gifte sig med, han borde lärt sig. Men när påven annullerade så kanske han även lobotomerade just den delen i hjärnan på kusinen? Istället för en cykel på köpet delar Vatikanstaten ut en lobotomi när de annullerar hedniska okatolska bröllop?
Sen ringde jag slottshotellet för av avboka och fick arton spanska suckar i örat. Suckar som betyder “är du dum i huvudet på riktigt?”. Det är bara sydeuropéer som kan sucka på ett sådant nedlåtande sätt. Eftersom jag gett kreditkortsnumret till min kusin som fixat det som en gruppbokning hade jag inget ordernummer, och utan ordernummer kunde jag inte avboka. Jag försökte förklara att bruden sagt att DE inte kunde avboka, det fick man göra själv. LITE service utan suckar kan man väl ändå begära när de håvar in 500 euro per natt från de som bor där, samt 350 euro per kuvert för de 200 bröllopsgästerna?
När spanjorskan suckat i örat på mig den artonde gången sa hon till mig att maila. Utan ordernummer, bara namn och datum. Sen smackade hon väldigt sydeuropeisk och lade på luren. Jag skulle verkligen vilja lära mig det där nedlåtande suckandet och smackandet. Tänk att kunna förmedla så mycket genom så små gester?
Men jag mailade. Och bad dem meddela mig om det blir extrakostnader för “sen” avbokning.
Som avslutning grät jag en liten skvätt för att jag inte får vara med på kusinens bröllop. Jag som varit med på alla hans stora happenings, även hans dop. Herregud, jag var till och med på plats när hans exfru (som numera enligt påvens magiska hattviftande inte existerar längre) bröt upp med honom efter 15 år och talade om att hon gått över till andra sidan och var kär i en tjej. Det var dock en slump att jag bodde hemma hos dem just den veckan, det var inte så att det gick ut en formell inbjudan till “nu skall jag göra slut med min man och tala om att jag är flata och skall flytta ihop med min 20 år äldre flickvän”.
När samtalet med kusinen var över och den där balen på slottet avbokad gick luften ur mig.
Då målade jag naglarna. Men först hade jag lite problem att bestämma färg, som jag till slut fick ner till fyra valbara av totalt 20.
Det var SÅ nära att det blev lila. Men lila snubblade på målsnöret och det blev banne mig…
…blekgrönt. Och nu sitter jag och retar mig en smula för att jag inte tog lila.
Men grönt är skönt. Och avslappnande sägs det. Jag behöver det.
För nu är det dags att ringa pappa och bli “talad till” som det barn jag är. Trots min medelålder.
Och sedan behöver jag hjälp att välja båge. Av er stackars få som läser. För han den där jag är gift med som går på lokal i foppatofflor har inte en helt pålitlig smak.
