I rakt nedstigande led

Posted on | by Victoria | 14 Comments on I rakt nedstigande led

Vilken dag. Vilket väder. Hade jag inte varit så jädrans gnällig i grunden hade jag vräkt ur mig superlativ om just den här dagen. Men eftersom jag är som jag är nöjer jag mig med att säga att det var en kanondag. Det kan ju liksom inte börja annat än bra när maken säger att han hade sett att de hade smurfmössor på marknaden.

Dagen började med att mamma, styvfar och mormor ramlade in genom dörren. De bor alltså inte i den här stan, men mormor 97 bast har en crush på stan och litegrand på svärfar 83 år. De andra bara älskar att vara här när det är fint väder.

Svärfar kom knatande ungefär samtidigt som de kom, och gentilt nog hade han med sig en röd ros till mormor. Och mormor konstaterade att det hade hon nog inte fått sen Per Albin Hansson var statsminister. Då fick maken en skopa, för om hans far klarar att ge 97-åriga damer en ros så kan väl sonen ge sin fru blommor någon gång. Han brås uppenbarligen inte på farsan.

Så fikade vi, på mormors hembakta ambrosiakaka. Japp. Hon bakar fortfarande ett par gånger i veckan. Och städar. Så in i helskotta noga att det antagligen är renare på hennes golv än vad det är på mina tallrikar.

Sen gick vi och badade mamma. Det vill säga, mamma badade och jag och mormor satt och kollade på henne.

Efter det mötte vi upp på båten, unga som gamla, och satt där och njöt av vädret. Jag och mannen i mitt liv sprang upp och köpte en smurfmössa till mig. Den lyckan. När vi kom tillbaka till båten och visade den påpekade mormor att jag såg rätt så sinnesslö ut i den. Och så provade hon den, ansträngde sig lite extra för att visa exakt hur sinnesslö jag såg ut, medan jag fotade henne.

20130824_143752_resized_1

Jomensåatte, hon är på riktigt nästan 100 år. Och är både smartare och piggare än vad jag är. När hon fortfarande tycker att livet är en kaka så har jag börjat krokna för längesedan. Men jag har ärvt hennes humör och hennes stora trut. Eventuellt hennes humor med.

Sen när de hade dragit hem gick jag och maken ut på en promenad som två normala människor. Jag tyckte till och med att jag tog ett ytterst normalt, och ganska vackert, foto på pojkarna i familjen. Ända tills jag kom hem och såg att den medelålders mannen på fotot ser ut som en massmördare.

20130824_194314_resized

Men hundarna och omvgivningen är rätt vackra.

Nu skall den här kärringen vila lite. Och minnas den 24 augusti 2013 som den där dagen hon var på gott humör en hel dag. Får man hoppas i alla fall. Det är ju trots allt lite drygt två timmar kvar som kan gå åt skogen.

Den som lever får se.

Kors i taket

Posted on | by Victoria | 4 Comments on Kors i taket

Jag vill bara meddela att solen står som spön i backen, det är en miljon grader varmt och jag hörde rykten om att det fanns smurfmössor på marknaden. Det betyder att jag är på asgott humör och inte ett endaste dugg bitter.

Det här goda humöret har jag inte sett till på en evighet. Jag tror jag skall njuta av det, för det kommer garanterat straffa sig.

Jag tror det var den 10 juni 2009 som det spritte så här i tårna sist.

Man minns unika händelser. Som att vara på jäkligt gott humör.

Nu skall jag ut och köpa smurfmössa.

Näpp, jag kommer aldrig kunna bli en modebloggare

Posted on | by Victoria | 12 Comments on Näpp, jag kommer aldrig kunna bli en modebloggare

Eftersom modebloggsvärlden förutsätter att man har en privat fotograf med sig vart man än går. Helst i form av sin snubbe. Så det skiter sig duktigt, med tanke på att han har tid att lägga tio minuter på att sucka och vara omständig, men bara en microsekund på att faktiskt fota. Så kort slutartid existerar inte på min telefon, och därmed blir korten skit, trots att jag ser i det närmaste helt perfekt ut.

Jag gör något slags tecken, oklart vilket. Jag ser skitenödig ut, och jag visar upp cougarkläder.

Maken sabbar allt genom att i princip lägga ner telefonen på bordet samtidigt som han håller ner avtryckaren. För han prioriterade som sagt att vara omständig, och fokusera på fredagsmys med sin motorsåg som behövde en skruv eller nåt.

(Personligen tycker jag att det är han som behöver en skruv, det fattas rätt många där.)

20130823-213120.jpg

Skitsnygg leopardtopp, flaxiga ärmar och urringningen sitter visst i ryggen som inte syns. I ärlighetens namn har jag ägt den i snart ett år, men inte ens tagit bort lapparna i den. Tydligen har jag inte använt den.

20130823-213328.jpg

Hela cougarlooken. Bonus är pose i kombination med liten hund. Som inte är döpt efter valfri designer. Vilket även det gör att min karriär som modeblogg går åt helvete.

20130823-213800.jpg

Den primära anledningen till att det kommer faila. Han som prioriterar motorsåg och öl före sin fru. Verkligen mysigt så här på fredag kväll. Först kelade han med motorsågen, nu står han i bar överkropp och monterar ihop någon slags plåtkärra i köket. Ja, i köket!

Var och en blir salig på sitt sätt.

Nu har vi precis kommit upp till den lilla staden igen. Vi har gjort vår första Voldemortårstidspendling, och jag är redan less på det.

Ha en finfin fredagkväll. Wherever you are.

(Ja, jag har alltid hatt. Det finns ett antal i min ägo, olika färg – ungefär samma modell. Och DET kommer jag inte sluta med oavsett hur gammal jag blir. Men jag kanske byter från skinnhatt till någon typ av drottningmoderhatt när jag blir riktigt gammal, det vet man inte.)

Besvärjelser funkar

Posted on | by Victoria | 2 Comments on Besvärjelser funkar

Som jag har svurit över semesterslut, hösthat och no more sommar.

Okay för att jag sitter inomhus och gör skitviktiga saker, men snart är det dags att börja helgpendla igen. Vilket jag förvisso inte ser fram emot. Men jag ser fram emot en helg med sommarväder.

Och det börjar ju bra.

20130823-150753.jpg

Ignorera de väldigt smutsiga fönstren. Har man hundar så har man även hundnosar, hundnosar ger nyfikna nosavtryck.

Det är TJUGOTRE grader ute! Mina besvärjelser över The Årstid Which Must Not Be Named har tydligen funkat.

Och efter en väl genomförd empirisk undersökning stannar jackan. Det var alla för och en emot. Sorry Mona, men du var den enda som inte gillade den.

Så, lite senare skall jag fira fredag med nya jackan, sommarklänning och hatt. Genom att sätta mig i en bil och pendla uppåt.

Dra åt skogen vad snygg jag kommer vara.

Trots att jag har åldersnoja deluxe. Och att det kanske känns lite bortkastat att bara sitta pyntad i en bil.

Men oj vad jag behöver det nu. För jag överlevde första veckan.

De här snubbarna då?

Posted on | by Victoria | 14 Comments on De här snubbarna då?

Var det ingen som kom ihåg Swedish Egil på riktigt? Han var ju något stående inslag i Nöjesmaskinen eller Nöjesmassakern (eller vad det nu hette) om jag inte minns fel?

En chans till då. De här pojkarna var väl en one hit wonder så det visslar om det, men den här gick i alla fall varm på min grammofon.

Men det där modet är ju diskutabelt så här i efterhand. Vi hade alltså inget annat än kameltåbyxor, medan grabbarna drog upp dem i armhålorna så man med oönskvärd tydlighet kunde se om det var PTV eller PTH.

Vilket får mig att tänka på en gammal kollega där det byxbeteendet aldrig gick över efter 80-talet. Han liksom bara fortsatte, och bytte bara byxsort. Och jag lovar, det är EN sak att dra upp ett par pösiga Levi’s 501, och en helt annan att dra upp ett par tunnare chinos lika långt. Man ser mer än man kan tro genom ett par chinos. Definitivt mer än man är intresserad av.

Igår kväll när maken hade duschat och jag låg i sängen med min bok i godan ro gick han förbi i bara kallingar. Och hade dragit upp dem där bak så de satt någonstans under skulderbladen.

Då blev jag rädd. Mycket rädd.