Tomhetskänslan när man vet att man måste vänta på fruarna en hel vecka

Snacka om livsuppehållande åtgärder. Söndagsångesten är ju nästan som bortblåst när man vet att man bara måste stå ut två dagar innan ett nytt avsnitt av HF kommer.

Same time, same place och TV3 nästa vecka hörrni.

Nu är det banne mig dags att avsluta den här dagen. På exakt samma sätt som den började, minus timmarna på dass.

Liten är en väldigt glad hund, och pussas ofta och gärna, men har inte fattat att det där med munnen stängd är praktiskt. Hunden blir ju dessutom bara längre. Imorse när han skulle få mat blev han så glad att han skallade mig i pannan.

Nu när jag inte sitter fastlimmad i soffan framför TV:n längre blev han så glad att han skallade mig i pannan en gång till. Med munnen.

Nu ser jag ut så här.

20130910_203132_resized

Tough love.

Men imorgon skall jag berätta en historia om en snubbe som var en väldigt nära vän, ända tills jag insåg att han var en mytoman med kronologifel – inte helt olik Gunilla Persson. Han ljög (ljuger?) om allt. Och får nästan GP att framstå som sympatisk.

Men först skall jag Rambo-laga min panna och släpa in jyckarna i sovrummet.

Tack för idag – slut för idag.

Försnack och livekollning av fruarna – avsnitt fyra

Men vi kör väl nu då. En knapp timma kvar. Kommer Gunilla kasta dildos i huvudet på Siv eller tjejen som säljer? Vad händer när den riktiga stjärnan Ekland steppar in i myrboet?

Det är så spännande att jag nästan kommer bli tvungen att lämna bort hundarna mellan 21:00 och 22:00.

Nu kör vi.

Och ni lämnar mig banne mig inte ensam här, då kommer jag sluta vara ljuv. Basånivet!

Skönheten och odjuret och Gunilla Persson

I en och samma person.

Förresten så leker jag singel igen. Mannen fick åka till Gbg själv i imorse, för min tandläkare ligger ungefär…hmm…50 meter ifrån lägenheten i Strömstad, och då känns det ruskigt onödigt att lägga 15 mil extra mellan mig och tandis i väntan på en tid.

Dagen i korthet. Jag har ju, som vi alla vet, spenderat i alla fall 60% av den på förlossningsavdelningen. Sen liggjobbade jag. Och så testar jag en ny liten fiffig grej på bloggen, man kan gilla varandras kommentarer. För det är rätt ofta jag tycker att kommentarerna har mer substans än inläggen, sen så finns det ju de som är tysta och smygläser bara (en jäkla hög med smygläsare fattar till och med jag som är skitkass på matte) och då kanske man hellre vill gilla och hålla med en kommentar istället för att skriva något själv. Bra eller anus?

Efter det dammsög jag och plockade undan, och tände två krus med värmeljus. Ett på dass och ett i sovrummet. Så inatt skall jag sova ackompanjerad av inga snarkningar eller andra ljud alls, och med melondoft i rummet, istället för i en krigsbunker där det luktar fis.

Kanske kommer jag sova asdåligt, kanske…kommer jag sova som en prinsessa. Jag gissar på prinsessa.

Men jag är lite rastlöst irriterad idag, vilket dammsugningen är ett säkert tecken på. Jag dammsuger inte. Det är inte min grej. Jag delegerar dammsugningen för det är så tråkigt att jag hellre stoppar in huvudet i en kanon full med krut med en tändsticka i handen. Dammsugning och potatisskalning, över min döda kropp.
Och då slog det mig. Jag väntar ju på kvällens Hollywoodfruar. SÅKLART. Det kliar i tv-tarmen med.

Under tiden har hundarna utlyst landssorg, och ligger i köksfönstret (ja, det går här) och väntar på husse. De vet att han inte kommer i eftermiddag, men fan om hoppet överger dem. Icke. Jyckar är stoiska.

I alla fall så provade jag spetströjan på riktigt, för att se hur den ser ut ihop med jeans. Och den är inte så himla ljuv som man kan tro. Den är mer snyggljuvlitecool?

20130910_160034_resized

Ihop med jeansen jag inte kunde knäppa alls för två veckor sedan, men numera kan knäppa om jag håller andan och räknar till tio. Och se på fan, jag har BH under. Tack vare maken. Annars hade jag ju aldrig fattat att jag skulle ha något undertill.

Nej, jag tycker verkligen inte den är ljuvlighetsljuv. Den benvita känns lite barock’n’roll medan den svarta är mer rock’n’roll. Typ? Kommer vara sjukt snygg till ett par cowboysarboots.

Och så provade jag smurfmössan. För att öva lite inför kommande mössperiod. Alla som kan tänka sig att leka ledsagare till mig på stan när jag kommer gående med den räcker upp en hand? De som inte vill kännas vid mig kan räcka ner handen.20130910_163128_resized

Och som vanligt kom en liten luddig hund och hoppade och sa “vadgördumammavadgördu – gördunågotroligtfårjagvaramedjagskiteriomjagfårjagärmedändå”.

Jag gillar särskilt pennan bakom smurförat.

Okay. Det här till exempel var ett inlägg med noll substans. Men det jag ville kolla är, hur många är med och livekollar på fruarna med mig ikväll?

Den här gången är det ju ytterst oschysst av er om ni dumpar mig eftersom jag faktiskt är gräsänka och inte ens kan lyssna på maken.

Vi kör väl klockan 21:00 igen, och hoppas att Gunilla kastar dildos i huvudet på Sivan.

Är ni med?

ÄR NI MEEEEED?

(Enda godtagbara svaret är “jajamänsan fattas bara”)

 

 

Ett äckelinlägg – var det ingen av er som kunde förespått detta?

Jag har käkat pulver i en vecka. Hela veckan gick åt till att drömma om allt jag skulle gnaga på under helgen. Göra små listor med goda tuggbara saker.

Nu råkade jag bli väldigt väldigt arg på maken, så oxfilén jag hade längtat ihjäl mig efter frös ju inne, och jag åt inte speciellt mycket. Jag fortsatte med pulver, förutom fisken på Koster, och lite medicinsk lakrits.

Men igårkväll tog jag min älskade köttbit. Med pepparsås och sallad, och njöt av varenda tugga. Efter det tog jag en jävla lakritskola som drog ut halva tanden på mig.

Var de verkligen ingen som kunde talat om EXAKT vad som händer när man har käkat pulver ett stort antal dagar och med andra ord gått omkring och enbart fjärtat rosa smultronpuder. Och sen petar i sig en stor jäkla oxe till middag.

Jag har för i helskotta suttit på förlossningen idag. I timmar. Pulvret som kroppen hade samlat på i en vecka lade sig i sätesbjudning någonstans i tarmarna och rullade tummarna. Idag kom den stora stygga (men ack så goda) oxen ner i tarmsystemet och tyckte att pulvret hade relaxat klart. För han skulle ut. One way or another. Och där fick jag sitta och föda pulverbäbisar ihop med en stor jävla oxe som försökte knö sig före i kön. Den kön var inte stor nog för båda, DET kan jag tala om. Inte utgången heller.

Tanden gör inte ett skit ont, men min stackars babystjärt har fått en omgång den sent kommer glömma.

Svetten lackade, magen kved och det kändes som att jag födde basketbollar.

Jag är helt slut. Utmattad. Ni som snackar om att föda barn har aldrig ägnat en förmiddag åt att få ut en oxe ihop med en veckas pulver.

Idag blir det liggjobb, att sitta är inte att tänka på, och “ungarna” har jag adopterat bort till avloppverket.

Det var inga kärleksbäbisar. Det var monster.

Och det kunde ni inte ha förvarnat mig om. Va?

 

Men NU vet jag vad jag skall shoppa

Aka “somliga straffar *insert valfri tro här* med en gång”.

Den där lakritsen jag åt i medicinskt syfte. Det kan hända att jag kände att jag behövde lite extra medicin medan jag pratade en annan fru i telefon. En liten (stor) kola.

Eftersom jag är så himla gammal så jag lider av benskörhet, tandskörhet och känner mig bara lite allmänt skör. Eller så har jag antagit en mer pulvriserad form efter senaste veckans diet.

I vilket fall som helst så fastnade medicinkolajäveln i en tand, så det följde med en bit ur tanden.

Nu vet jag precis vad jag skall shoppa. Ett svindyrt tandläkarbesök.

Om de nu kan klämma in mig när jag ringer och gråter, och bönar och ber om att få betala ohemult mycket pengar för att bli torterad.

Det var ju för fanken inte längesedan jag var där och nös rakt i ansiktet på tandläkaren.

Har jag sagt att jag är livrädd för tandläkaren och förvandlas till tre år när jag är där. Plus att jag oftast brukar ligga och gråta under behandling.

Det känns moget.

Men om jag tar en spetströja utan något under så kanske de är snällare mot mig?