Jag har käkat pulver i en vecka. Hela veckan gick åt till att drömma om allt jag skulle gnaga på under helgen. Göra små listor med goda tuggbara saker.
Nu råkade jag bli väldigt väldigt arg på maken, så oxfilén jag hade längtat ihjäl mig efter frös ju inne, och jag åt inte speciellt mycket. Jag fortsatte med pulver, förutom fisken på Koster, och lite medicinsk lakrits.
Men igårkväll tog jag min älskade köttbit. Med pepparsås och sallad, och njöt av varenda tugga. Efter det tog jag en jävla lakritskola som drog ut halva tanden på mig.
Var de verkligen ingen som kunde talat om EXAKT vad som händer när man har käkat pulver ett stort antal dagar och med andra ord gått omkring och enbart fjärtat rosa smultronpuder. Och sen petar i sig en stor jäkla oxe till middag.
Jag har för i helskotta suttit på förlossningen idag. I timmar. Pulvret som kroppen hade samlat på i en vecka lade sig i sätesbjudning någonstans i tarmarna och rullade tummarna. Idag kom den stora stygga (men ack så goda) oxen ner i tarmsystemet och tyckte att pulvret hade relaxat klart. För han skulle ut. One way or another. Och där fick jag sitta och föda pulverbäbisar ihop med en stor jävla oxe som försökte knö sig före i kön. Den kön var inte stor nog för båda, DET kan jag tala om. Inte utgången heller.
Tanden gör inte ett skit ont, men min stackars babystjärt har fått en omgång den sent kommer glömma.
Svetten lackade, magen kved och det kändes som att jag födde basketbollar.
Jag är helt slut. Utmattad. Ni som snackar om att föda barn har aldrig ägnat en förmiddag åt att få ut en oxe ihop med en veckas pulver.
Idag blir det liggjobb, att sitta är inte att tänka på, och “ungarna” har jag adopterat bort till avloppverket.
Det var inga kärleksbäbisar. Det var monster.
Och det kunde ni inte ha förvarnat mig om. Va?
Fru M says:
Liksom en förlossning går det inte att beskriva en “pulverdelivery” – måste upplevas 😛
Bepanthen och Inotyol…eller va fn den nu heter funkar nog på alla sorters babyrumpor 😉
Victoria says:
Jag tyckte min beskrivning sade allt. Dra åt skogen vad ont jag har. Men inte i magen längre. Tur att jag kan jobba med datorn på magen, liggande. Jag skall duscha av mig krystsvetten när jag kan gå igen.
I min värld says:
Hahahaha….
Här sitter jag på jobbet i en reception o tjuvläser och håller på att garva ihjäl mig. Liiite jobbigt i en reception vid lunchtid 😀
Victoria says:
Haha rätt åt dig som skrattar åt min olycka. 😉
I min värld says:
Var glad att du slapp mellanspola också ………..(som jag får göra ibland för att inte orsaka stopp i rörsystemet hemma.Här kan vi snacka ät som en höna skit som en elefant)
Victoria says:
Hah! Jag mellanspolade. Eftersom jag var där fem gånger. Och…errrm….jag sket sönder toan på båten fyra gånger på en sommar. Där är det ju kvarn, kvarnen kunde inte hantera mina förlossningar.
I min värld says:
Garvar ihjäl mig. Min andra halva gastar alltid åt mig att mellanspola för han har inte lust att rensa/ringa rörmokaren bara för att jag ska skita Fast jag replikerar att det blir stopp för att han slösar på papper (han är varken vikare eller fluktare. Jag har nämligen i rent vetenskapligt syfte frågat honom)
maria -jumbon med ett liv- lagervall says:
Hahaha
Jag tror jag dör.
Victoria says:
Det trodde jag med att jag skulle göra. På riktigt.
Inna says:
Det här var ett äkta Mona-inlägg 🙂
Tack för ett gapskratt mitt i en pissdag. Tack.
Min mage tror snarare att den är en otät ballong, så fort jag äter. Det mesta. Då blåser den upp sig och sen läcker luften ut. Fy farao vad jag kan fisa. Men rapa kan jag däremot nästan aldrig. Jävligt fuskigt. För det är svårt att dölja en ljudlig brakare.
Victoria says:
Men Mona skiter ju jämt. Det gör inte jag 😉
Annika K says:
Ajaj!
Förvarna?
Svårt när man aldrig ätit pulver själv och sen ätit oxe efter det.
Elin says:
Ha ha ha, att det kan vara så jävla roligt att läsa om när någon man inte känner bajsar! Skrattar sönder mej! Och igenkänningsfaktorn är hög…
Hälsningar från en smygläsare som äntligen vågar kommentera