Vissa dagar är roligare att gå till brevlådan än andra

Eller “när man får presenter av olika slag som man inte vet om”.

Idag fick jag en tröja av Selected-Jenny. Som jag snabbt insåg att jag behöver BH under, för vitsen är ju liksom att händerna skall vara PÅ tuttarna och inte ovanför. Och då är mina tuttar ändå helt okay, och inte direkt lovikavantar med grus i.

Men bra kvinna reder sig själv, och idag har jag varit så sjukt effektiv att det känns som om jag haft fyra händer. Minst.

Jag älskar den. Den har ju funnits skitlänge men säljer slut hela tiden. Nu är den min, och den är humor.

handtisha

Sen har vi ju min oerhört omtänksamma make som är bäst i världen på att köpa presenter. Som jag fick näsklämman av igår. För att jag önskat mig den i så många år, eftersom normala människor tydligen kan hoppa i vatten utan att hålla för näsan för att de på något vis stänger näsan när de touchar vattenytan. Det gör inte jag. Jag tänker så mycket på att jag skall göra det att vattenytan kommer för snabbt, eller att jag råkar andas in vattnet istället för att blåsa ut. I vilket fall som helst så slutar det alltid med att jag har hela havet i lungor och hals.

nasklamma

Sjukt snyggt. Och nu skall maken lära mig att dyka. Vilket jag heller, pinsamt nog, inte kan. Det har varit så svårt att lära sig dyka med en arm tidigare eftersom den andra är upptagen med att hålla för näsan så jag skall slippa supa saltvatten. Esther Williams skall jag bli! Och när jag visade den för PGW kom hon på ytterligare ett användningsområde. Jag slipper fislukten. Inte min egen, men makens.

Dessutom kan jag dölja den under mitt lite mer moderna Stig-Helmerska nässkydd.

Screen Shot 2013-10-09 at 7.43.58 PM

Louis Vuitton-solisar, blå anknäbb och näsklämma är ju så mycket fäschon det kan bli.

Och så fick jag en grymt oväntad present av PGW. Som känns lite passande i det här inlägget.

bok

En väldigt önskad bok. Och jag blir så glad över roliga saker i brevlådan. Mest glad i världen tror jag.

Snart skall jag och mitt arsle gå och lägga oss med just panikboken, och förhoppningsvis bli lite klokare. Med mindre sjukt onödig ångest?

Det kom fler saker i brevlådan. Men de tjyvhåller jag på till en annan dag. Idag fokuserar vi på olika kroppsdelar. Och paniken.

Jag är så jävla snygg.

Även utan paljetter.

Ni som inte är så blonda som jag – förklara?

Jag såg den här. Om hur choklad förökar sig. Lösningen på alla världsproblem.

Jag blev så exalterad att jag skickade den till två väninnor. Den ena hade, helt otippat (inte), en chokladkaka hemma och testade. För att det var ologiskt. Och filmade. Medan vi båda satt i telefon och häpnade.

Jag fattar att den finns någon väldigt logisk förklaring till det. Om man är ingenjör. Det är inte jag.

Så om någon kan förklara hur choklad kan föröka sig vore det väldigt vänligt, för nu orkar jag inte kolla på den fler gånger och fundera över hur det funkar.

Om ni gör det så kan jag går igenom en veckas Gbg-jobb under tiden.

Deal?

Saker man inte skall ge bort i present till sina mammor

Om de är som min.

Mamma fick ju en iPad av mig när hon var uppe förra veckan, och vi hade en snabbkurs i det mest basala. Eftersom hon har en fientlig inställning till teknik, men ändå så gärna vill.

Tidigare har hon ringt och ställt frågor om datorn. Lite mer sällan, men som jag hatar frågor som “varför kommer jag inte in på Facebook?”. Hur i helaste helskotta svarar man?

– Jomen vänta lite skall jag vifta med näshåren här, och sen gissa om det är hela datorn som inte är ansluten till internet och isåfall varför, eller om det är något annat.

Det är omöjligt att svara på dylika frågor över telefon. Men hon tror att jag utför magi, och frågar likt förbannat.

Om man nu till nöds skulle råka ha gett bort en iPad. Får man ångra sig då? Eller åtmistone ångra att man lärde henne FaceTime?

Hon åkte hem i torsdags. Väl hemma ringde hon två gånger på FaceTime. Den ena gången för att bara babbla, den andra gången för att något var fel på datorn. Och då var det förvisso ganska praktiskt med en padda, för hon kunde visa vad det stod, och det smärtsamma i att förklara gick väldigt mycket snabbare.

Sen ringde hon minst tre gånger på fredagen, och på lördagen drog hon och styvfar till Irland för att golfa. Och gissa vad. Till min stora (o)lycka har de WiFi där de bor. Så hon ringde på lördag kväll för att tala om att de var framme. Sen ringde hon på söndagen och hade rundvisning, på måndagen för att tala om att det var fantastiskt att de kunde se på SvT på Irland och slutligen ringde hon igår, precis när vinjetten för SHF började spelas. För att fråga varför de inte kunde titta på SvT igår när det gick i förrgår.

Jag sa att jag inte hade tid att fundera över varför de inte kunde kolla igår när de kunde kolla i förrgår, för att jag skulle titta på veckans enda viktiga program.

Blev det tyst och hon lade på?

Nej. De fortsatte fråga. Tills jag sa att jag inte vet. Och att jag inte kan vifta näshår hela vägen till Irland. Möjligen sa jag det lite irriterat. Som svar fick jag en fnysning och frågan hur SHF kunde vara SÅ himla viktigt. Typ mer viktigt än att de inte fick in ettan någonstans på den irländska landsbygden. Logiken är underbar.

Så. Vad ni än gör. Ge inte teknikfientliga mammor en iPad i present. Och OM ni är så urbota korkade så lär dem för guds skull inte att använda FaceTime och förklara att det är gratis var man än är där det finns trådlöst nätverk.

Nu skall jag vänta på dagens samtal. För jag löste det inte igår. Eftersom jag somnade med näsan i min egen padda, och vaknade 12 timmar senare och kände mig frisk.

Eller så ringer hon inte alls. För att hon skall sura över att jag inte fixade problemet åt henne igår.

Hade det inte varit smartare att tänka så här? Hade hon inte fått paddan hade hon inte kunnat kolla någon dag, och absolut inte ringa mig stup i kvarten.

Jag gav min mamma en iPad och skapade ett monster.

Lär av mina misstag.

Nu är det snart dags igen

Det här avsnittet tänker jag ägna åt att heja på Britt. Känns som att hon kommer såga Gunilla jäms med ankfötterna.

Men å andra sidan är ju Gunilla en sån stjärna med en stil och klass som Britt aldrig kommer komma upp i. Och så har hon exakt noll självinsikt.

Som vanligt startar vi lite före programmet börjar. Veckans höjdpunkt. TV när den är som allra bäst.

gunilla

Team Britt