Och jag vet att det är gränsfall nackskott på att vilja och lova att fixa naglarna när den efterlängtade skrapan kom, och sen inte göra det. Men orken tog slut. Och så blev det mörkt. Hundarna var besvärliga. Jag var hungrig. Försökte lösa krisen i Egypten. Katten ville bli kliad. Maken diskuterade viktigheter (jomenellerhur).
Nu kommer jag inte på fler dåliga ursäkter. Men ungefär så. Fast jag orkade helt enkelt inte eftersom jag, helt sanningsenligt, kollapsade i soffan. Med nagelskrapan hånfullt stirrande på mig.
Men apropå kläder och lite (över)konsumtion.
Jag skyller på min mamma, gener, arv och miljö. Och att jag var ett udda barn som hatade att bli smutsig. När alla andra lekte och blev jättesmutsiga, stod jag bredvid och tittade förvånat. Fick jag så mycket som en millimeterstor fläck på valfritt klädesplagg började jag gråta och mamma fick byta ut klädesplagget.
Sand och smuts på händerna var inte att tänka på. Då var det ramaskri, och alla andra mammor trodde allra minst att jag hade skurit av mig ett finger. Men icke då, det var bara det lilla vita krullet som fått tre sandkorn på handen och prompt skulle hem och tvätta sig.
Och jag minns att skorna var tvungna att vara jämnt och stenhårt knutna. Fick inte kippa en millimeter när jag gick. Skoknytarepisoderna varje morgon måste ha varit en prövning under många år, eftersom jag tjöt som en gris om den ena kändes lite lösare än den andra. Då sparkade jag med den lösa foten och gallskrek till mamma “HÅRDARE HÅRDARE”.
Min ömma moder, som är lite överdrivet pedantiskt lagd, hade alltid tre ombyten med sig, samt våtsavetter. Så många timmar hon totalt lade på att knyta och knyta om mina skor hade antagligen motsvarat en magisterexamen i tid.
Det förklarar antagligen en del av mitt beteende idag. För det är inte mycket som ändrats sedan jag var tre år och stod så här. Bredvid sandlådan, med förvåningens finger i häpnadens mun.
Jomensåatte. Man kunde klä den lilla Fitterbittan helt i vitt och vara helt säker på att hon inte skulle lorta ner sig. Medan kusinerna sprang omkring och var smutsiga, lekte med hink och spade och uppförde sig som normala barn.
Det enda som ändrat sig är att jag inte använder vitt så ofta. För jag får fortfarande ett slaganfall om jag har synliga fläckar. Men skorna får inte vara för stora, och jag älskar fortfarande kläder.
Känns inte som om jag behöver förklara mer varför jag blev som jag blev när jag inte blev som jag skulle.
Fotot anno 1973 säger allt.
Och idag lovar jag att fixa naglarna.
Humlan says:
Känner igen det där med att halvligga utslagen medan det man borde göra skaver i ögat. Själv struntade jag i det jag borde göra och satte mig och stickade i går… får se hur det blir i dag.
Nu har du lärt mig ett nytt uttryck “…med förvåningens finger i häpnadens mun”. Tack för det, alltid trevligt med nya språkligheter!
Victoria says:
Tänk då vad jag borde gjort istället för naglarna, för det räknas väl till pyssel med.
Men jag var orkeslös.
Förekomsten av uttryck verkar vara konstig här? Körnslag var ju nytt för de flesta med. Men jag håller med om att det är trevligt med nya uttryck. 🙂
Sara says:
Ja, det var ett helt nytt begrepp för mig med. Kul med dialekter. För att fortsätta på temat, vet ni vad “klöpp” betyder?
Victoria says:
Men körnslag och förvåningens finger är väl inte dialektalt? Det trodde jag vi kom överens om redan vid körnslagen 😉
Klöpp. Låter lite värmländskt. Men bara känslan jag får av ordet är att det har med regn eller nederbörd att göra. Antagligen för att det låter likt snömos, typ. Hehe. Ingen aning?
Sara says:
Nej nej! Ingen nederbörd & inte Värmland, däremot Västmanland. Böj ordet klippa! Klippa-klöpp-klippte!
Victoria says:
Haha, grym grammatik. Min första sambo var från Västmanland. Sitta-setat-satt är ju också en fin böjning jag lärde mig då. Nu har jag lärt mig en ny.
i min värld says:
Åååh du var en sån unge du 🙂 Som man kunde släppa ut finklädd i väntan på att få ge sig iväg till kalaset 🙂 Sån var min kompis barn också, vilka prövningar man fick genomlida ….
Själv kissade jag i byxorna i sandlådan så polisen kom upp och lämnade mig hos min mamma. Hon sa att polisen såg obetalbar ut med mig i ena näven och byxorna i den andra 🙂
Victoria says:
Åh jösses, nu gapskrattar jag. Men jag tror din sort är vanligare än min. Minus polisen kanske?
I min värld says:
Haha kul att man kan roa nån såhär på en fredag för på ovanvåningen i huset sitter en surgubbe och han är så jävla sur att jag nästan tror att han har kissat på sig. Anledningen? Han jobbar o jag är “ledig” så jag kör tvättmaskin o dammsugare samt förbereder vår tapaskväll (ja jag är snäll trots att han ryar åt mig när jag väsnas för mycket fast snart kör jag upp en tapas nånstans ….. På honom då )