Maken läser ju som sagt bloggen. Inte direkt var femte minut och väldigt noga, men han skummar igenom den en gång om dagen eller så. Och så har han åsikter. Inte om inläggen där jag sågar honom jäms med fotknölarna, näerå – de inläggen bryr han sig inte om. Däremot gnatar han på mig om de få stackars inlägg som handlar om hundarna. Eller katten. För det är tydligen dööööötrist att läsa om.
Ibland undrar jag vad han skulle skriva om ifall han under pistolhot tvingades ha en blogg. Eftersom han är självutnämnd bloggmästare. Uppenbarligen inte husdjur i alla fall. Han kanske skulle skriva hyllningstal till sina foppatofflor *odiskret gäsp i handen*…?
I alla fall, han har tydligen råkat läsa bloggen idag. För han frågade om jag hade skrivit skit om dammsugaren.
Japp. Guilty as charged.
Eftersom vi hade varit i skogen med hundarna och de såg ut som om de hade vunnit OS i kamouflage när vi hade traskat i dyngbäckar, över rotvältor och genom allsköns barrskog. Det fanns inga pinnar, mossa eller granbarr kvar i skogen när vi lämnade den, allt satt i pälsen på Stor och Liten. En första rensning på farstukvisten, och sen en andra rensning i soffan medelst nedkastning av pinnar med hundhår på golvet föranledde den här synen.
Och ett pilutta från maken. För nu kan jag inte säga att dammsugarna bara står oanvända längre. Inte den senaste i samlingen åtminstone. Dessutom är jag lite chockad, snacka om att det är sug i en grovdammsugare (eller vad det nu hette). Jag satt mest och var förvånad över att inte parketten släppte och att inte soffan åkte med in i röret.
………
Det här skrev jag igår medan maken klippte Liten i örat. Det var alltså en bra lördag ända till det inte var en bra lördag mer. För det blev Torslanda Blodbad. Vilket generade ett sånt där trist djurinlägg (enligt bloggmeister då’rå) istället. Live från Blå Stjärnan.
Och nu är det dags att åka dit igen. Slita sönder hönsmammans navelsträng och lämna Liten för öronlagning alldeles ensam i stora vida världen.
Jamen ni hajar. Jag är en fjomp. Nu behöver både jag och Liten köttbullepussar. Och leverpastej.
En fjomp som skall klippa ett jack i makens öra nästa gång det är dags för hårklippning.
Öra för öra, tand för tand.
Ellinor says:
Jag har en bra sax för öronklippning , får jag också göra ett jack i makens öra?
Jag är också en hönsmamma, min “lilla” hårboll var in och amputerade en tå och tog bort 2 fettknölar för drygt 2 månader sen. Gick som en äggsjuk höna hela dan i väntan på att jag skulle få hämta honom. Kände mig som en hemsk människa när vi var hemma och han knappt visste hur han skulle ligga utan att det gjorde ont.
Victoria says:
Jajamän, du och saxen är välkomna.
Usch jag vet, av alla mina år med hund har jag bara behövt lämna över natten en gång och det var min värsta natt i världen.
Lämna över dagen har jag aldrig gjort. Och jag kommer vara hönsig hela dagen. Vi väntar fortfarande och igen.
I min värld says:
Usch det finns inget värre än att lämna guldklimparna på lagning! När min klimp levde så fick han lämnas in med jämna mellanrum för sövning o lifixande med öronen (springer spaniel,det sa allt va?) matte var lika orolig varenda gång och led alla helvetes kval innan klimpen var hemma igen. Massor av goda tankar, leverpastej och köttbullar till er
Victoria says:
Jag vet. Det är som sagt verkligen min värsta gren.
Och de förbaskade öronen på spaniel. Sjal?
I min värld says:
Hm hans öron fick inte tillräckligt med luft så det slutade med att jag alltid hade öronen uppsatta med gummiband (i öronpälsen då givetvis) till veterinärens stora förnöjelse för han såg rätt löjlig ut med öronen felvända och uppsatta
Victoria says:
Hahaha, fast det var ju smart. Och lite rart.
Humlan says:
Hej Maken, om du nu läser kommentarerna. Vill bara tala om att djurinlägg är uppskattat och jag vill ha fler!
Till Matte och Liten skickar jag köttbullar, leverpastej och mycket sympati!
Stackars Maken says:
Jag lovar att inte klippa honom i andra örat, men det kanske är dumt eftersom det blir både djurinlägg och inlägg om hur dum jag är.
🙂
maggan says:
Ååh stackars liten, jag menar hunden o inte maken.
Victoria says:
Och mig väl? 😉 Fast mest Liten såklart.
MissK says:
Stackars liten, Har själv blivit klippt i örat 1 gång av frisören inge roligt,även om jag slapp uppsöka läkarvård utan klarade mig med plåster
Så massa köttbullar o andra godsaker till Liten och massa Matte godsaker
Victoria says:
Vi tackar och bockar. Och fick åka hem i ogjort ärende idag med. För det kom in mer akuta grejor och han har inte ett skit ont av örat. Världens tåligaste hund verkar det bli.
Men imorgon är han schemalagd oavsett vad som händer, och skall få stygn i sitt stora öra. Två besök på två dagar och ett tredje. Vilken helg.
Annelie says:
Stackars Liten. Och till maken: fler hundinlägg till folket och färre dammsugare till dig.
Victoria says:
Oj vad jag håller med dig. På båda punkter.
Åsa says:
Först vill jag bara berätta att du är inte ensam om att vara “mansmisshandlad” på armarna 🙂 Min apso älskar att bita i min högra arm och småtugga eller snutta på gummfläsket man har dinglar under armen.
Min gubbe har förbjudit mig att använda kortärmat om vi ska ut bland folk. Konstigt…..Kan inte förstå det???
Jag har inte klippt min hund i örat men där i mot så klippte jag för långt in på en klo, å jävlar att det blödde! fy för satan vad rädd jag blev. Den lille kraken hörde husse komma hem och ryckte till precis när jag klippte klon. Det blev bandage och mycket gottis den kvällen.
Jag har skrivit det förut men jag skriver det igen. Tack för att du finns och har en så kanonbra blogg!
Jag skrattar ibland så tårarna rinner. Gubben läser han med och särskilt när du skriver om dina lurvisar då ler han med hela kroppen.
Han säger att vi som har hundar och som förstår sig på dom små/stora liven vi är ett speciellt folk med mycket harmoni i kroppen. Och det stämmer… eller?
Kram på dig!
Victoria says:
Bara högerarmen alltså? Det känns ju spontant lite orättvist för vänstern? 😉
Och du, tack. Som fasen. Det är nästan så du kan ge din gubbe en stor fet smackpuss med, trodde inte det var så många Y-kromosomer som läste.
Men jag håller så med dig. Det är något visst med hundfolk. Vi är lite extra allt. Man blir som man umgås?
Jag klipper pulpa ibland med. På Stor, eftersom han har svarta klor och slingrar sig. Det hände en gång på 16 år med mina två tikar, men på Stor börjar jag misstänka konstig pulpa eller att jag har blivit gammal och synsvag(are). Liten har däremot vita klor, så himla praktiskt. Men det är lika hemskt varje gång. Trots att han inte ens bryr sig.
Mina tikar var tibetansk terrier. Släkt med din pälsboll med andra ord. Men de var inga murmelhundar. De lät däremot som kanariefåglar när de blev glada (eller så pratade de tibetanska, jag vet inte?).
Ellinor says:
Åh, tibetansk terrier är en av de goaste raser jag träffat på… Var på ett hunddagis för 100 år sen och där hade vi en sån going, jäkla underbar hund. Och dom där lätena dom har för sig, lät så himla kul 🙂
Victoria says:
Ja! Hade en hane från mitten av 80-talet som familjehund. Sen två egna när jag var 22…sjukt trevlig ras…och båda blev 16 år. Stor hund i liten kropp, och löjligt gracila. Men det är ju apsosar med. 🙂
Karin says:
Hej,en sån jävla röra….lycka till imorgon oftast är det matte som behöver mest lugnande&bedövning vid vet besök….&dyrt som fan brukar det bli också,vi har 3 så jag vet och lider med er.Kul att mannen i ditt liv läser din blogg(tråkigt att han missade din text om brölloppsdagen),står fortf i skuld till dig….ska bet asap när jag är tbaks.Och väldigt roligt att se att han övningskör det nya underverket…hehe
Victoria says:
Jamen jag vet. En burk Valium på receptionsdisken till hönsiga mammor borde vara obligatoriskt. För hundarna lider inte direkt, men jag går omkring som ett orosmoln. Om jag inte får vara med, vilket jag brukar tjata mig till. Imorgon får jag inte det och jag haaaatar det.
Kan de inte bara aldrig bli sjuka?
Anki says:
Stackars Liten. Ge honom en stor köttbulle och leverpastejkram!
Skönt att höra att det är fler som är hönsmammor till lurviga fyrbenta. Här finns en till nämligen! Jisses, finns inget värre än när det är något med hunden. Jag blir alltid svettig bara jag vet att vi ska åka till veterinären med våran JRT och det händer det titt & tätt för våran del tyvärr eftersom han fått epilepsi nu under året 🙁
Tycker förresten att det är skitkul när du skriver om hundarna och deras upptåg så fortsätt du med det och skit i vad maken tycker 😉
Victoria says:
Usch då, epilepsi är inget roligt. Och det är inte roligt att åka till sjukhuset. Det känns som att jag är i gott sällskap. Varje gång något händer med en hund måste jag alltid nervösbajsa innan jag kan sätta mig i bilen, på den nivån är det.
Och självklart skiter jag i maken när det gäller bloggen. Varför skulle den vara ett undantag? 😉