Hoppsan

Posted on | by Victoria | 8 Comments on Hoppsan

Jag har ju depp- och peppshoppat lite denna veckan. Det vet ni ju redan eftersom jag tvingade er att kolla på jeansen och stövletterna igår. Sen har jag råkat glömma att det kom ett paket från PV med två tröjor också. Som jag inte har visat…än. Tröjshopping är min sämsta gren, byxor, skor och handväskor däremot. Då är jag shoppingens motsvarighet till Zlatan. Men nu har jag även överdelar så jag klarar mig ett tag.

Precis nu insåg jag att jag hade en bortglömd tröja som jag visst hade råkat köpa denna veckan också.

För att fortsätta i sporttermer har jag gjort ett hat trick.

Jag säger ju att jag är ett oupptäckt fäschongeni. Kolla baksidan på tröjan.

20131109-220159.jpg

Jämför med bootsen jag köpte för längesedan.

20131109-220340.jpg

Och så guldbyxorna på det.

Ett hat trick som sagt.

Nu skulle det kunna hända att jag behöver en ny handväska på det.

Vill ni se en stjärna, se på mig?

Just det – kamikazegåtan och en mycket upprörd make

Posted on | by Victoria | 25 Comments on Just det – kamikazegåtan och en mycket upprörd make

Apropå älgar och deras bajs så fick jag ju gåtan om varför i helaste friden kamikazepiloter under andra världskriget hade hjälm på sig. En klart berättigad fråga enligt lilla mig och mina begränsade kunskaper/intresse. Men som jag inte funderade på överhuvudtaget, utan svarade att jag skulle ta med maken (krigsnörden) när han kom.

NU kom jag på det och ställde frågan. Och jag ångrar det bittert. Eftersom det är fysiskt omöjligt att ställa en vanlig simpel fråga om en liten liten krigsdetalj utan att få en föreläsning. Men fine, jag hade ju lovat.

Konversationen började så här:

– Hörrö, jag har en fråga/gåta som jag fick på bloggen, varför hade kamikazepiloter hjälm på sig under andra världskriget?

– (högljutt lätt nedlåtande stön) VADDÅ HJÄLM?

– (lite irriterat) Jamen de hade ju någon slags hjälm, vad fan var vitsen när de ändå skulle DÖ?

– (DJUP suck) De hade INTE hjälm, de hade nån slags huvudbonad med hörlurar i för att kunna ha radiokommunikation med varandra.

– (förvånat efter att ha googlat fram en bild) Men vaddå? Det ser ju ut som…umm…kanske inte hjälm då, men nästan? Vaddå hörlurar?

Och DÄR började föreläsningen. Som jag besparar er. Men den inkluderade väldigt detaljerad information om flygplan, japaner, hörlurar, krigsfartyg, radiokommunikation, hur jävla viktigt det var med just radiokommunikationen så de inte slösade bort sig och kraschade på samma…eh…båt (och så minns jag just inte mycket mer eftersom jag zoomade ut). Plus att han blev skitirriterad över den oerhört dumma frågan och eldade upp sig (inte helt ovanligt när det gäller krigsinformation – han är inte direkt pacifist), googlade och till och med reste sig upp för att picka argt på skärmen medan han förklarade HUR dum gåtan var.

bild(10)
Han pekar på en “hjälm” och dumförklarar mig vilket syns på de lätt höjda ögonbrynen.

Så. Jahapp. Nu återgår jag till min specialitet. Skor och sånt.

Men nu vet ni.

Vi är helt utdömda av maken när det gäller kamikazepiloter.

(Jag hade själv gissat på att de kanske drog någon slags gräns vid att spräcka skallen, men det är ju jag det)

O-ordningen är återställd

Posted on | by Victoria | 13 Comments on O-ordningen är återställd

För maken dök upp igår. Jag var dessvärre inte så himla social, men jag pussade på honom och kramade på honom (i de fyra sekunder som Stor tillät att jag tog hans “pappatid” innan han började yla av avundsjuka).

Nu kanske det låter normalt, men jag brukar inte rusa till dörren ihop med hundarna och slåss om uppmärksamheten. Snarare relaxa i ett annat rum till de har hälsat klart, men jag gjorde ett gigantiskt undantag igår. Jag är så sjukt romantisk och rar. Jajjamän.

En halvtimma efter makens entré skulle jag bara skriva ett mail. Som var viktigt, och prompt skulle skrivas innan sängen. Under tiden jag skrev det somnade jag tre gånger, samt att texten dansade samba framför ögonen på mig under tiden de var öppna. Det var nog en jäkla tur att jag inte gick på varken starksprit eller svagsprit igår.

Efter mailet vacklade jag in i sängen (21:15 enligt mailstämpeln). Jag minns att jag skakade rätt täcket och klädde av mig, utöver det har jag inte en enda minnesbild, så tydligen somnade jag på väg ner mot kudden.

Sen var det ju det där med återställd o-ordning. Jag vaknade till vid fyra inatt. Av att varenda lampa i taket lyste, TV:n stod på med pensionärsvolym och maken överröstade vaddetnuvar på TV:n med sina zzzzznarkningar från soffan. Men jag orkade inte ens bry mig.

Åtta imorse vaknade jag som en nyponros. Eller ja. Kanske inte just nyponros. Mer…ett russin? Men åtminstone ett russin med rätt antal timmar djupsömn i bagaget. Och så var jag JÄTTERAR igen, och pussade maken på munnen innan jag gick upp. Romantiken har verkligen flödat, men nu tror jag romanskvotan är slut. För nu ser det ut så här:

bild(9)

Så JÄVLA ovanligt.

Jag funderar på att rekommendera Discovery och alla dess faktaprogram (förklädda dokusåpor) till RFSU som värsta bästa preventivmedlet.

What a difference a day makes

Posted on | by Victoria | 23 Comments on What a difference a day makes

Och nu hoppas jag att jag planterade den låten i hjärnan på er, för den sitter nämligen fast i min med Karlssons Klister. Bara den textraden dessutom. För jag kan inte resten, och det blir rätt tradigt i längden att köra en mening på repeat som den sångfågel jag är.

NU…skall jag tvinga er att kolla på mina nya skor. Som jag köpte häromdagen. Och det här är mitt bästa på länge. Jag såg dessa skorna på Vagabonds hemsida någon gång i vårsomras, men de gjordes inte i större storlekar än 40 och jag brukar ha…lite större än så. Typ lastfartyg.

Jag gick till och med så långt att jag i desperation ringde en skobutik för att fråga OM storlekarna, HUR storlekarna är och om man har fötter som ett…ptja…lastfartyg. Men skobutiken avrådde mig och jag svor ve och förbannelse över att de inte gjordes i större storlekar. DEN orättvisan liksom.

Och så i tisdags. Råkade jag slinka i i skoaffären. På skohyllan stod ett enda par och vinkade åt mig, men jag såg inte att det var dregelskorna från i våras. Men jag såg att de var sjuhelsikes snygga, men i storlek 40.

Jag är inte den som är den, så jag bestämde mig. Låna nylonstrumpa, knöla ner fötterna (de har spetsig näbb) och de satt som ett skruvstäd. Och sidotårna buktade ut litegrand i skinnet.

bild(6)

Men vad fan, så länge stortån inte spräcker sömmen fram vid tån är det väl inga problem? Särskilt inte när det är halva priset på ett redan billigt pris. Dessutom såg de oerhört ensamma ut på hyllan och tittade på mig med ledsna hundögon och sa att de ville bli adopterade. Av just mig.

Sen kan ni ju gissa vad det är i det här paketet.

bild(7)

Och ni gissar antagligen rätt.

Snygga skor, snygga brallor, snygga tröjor.

Men jag ser fortfarande lika jävlig ut i håret.

Hell Week – del 234897487283

Posted on | by Victoria | 18 Comments on Hell Week – del 234897487283

Jag pratade i telefon till klockan ett inatt (vart fan har jag lagt mitt headset, Evander Hollyfields öra ain’t got nothing on me – det är dubbel storlek nu). Satte klockan på 20 över sju för att ringa igen. Och jag somnade ju faktiskt.

Men idag skall ett beslut fattas. Som handlar om vad vi skall göra i framtiden. Eller vad vi inte skall göra. Och näe, tro det eller ej, men det är inte skilsmässopapper som skall skrivas under, även om det har varit jävligt nära den här veckan hehe.

Så jag började i telefon halvåtta imorse, fyra samtal på raken senare sitter jag här och väntar på samtalet som kommer avgöra tiden fram till pension (fruktansvärtatttänkapålåtersåjävlagammaltfunderaintepådetmed!).

Behöver jag säga att det har en laxerande effekt?

Eller att jag behöver en papperspåse att andas i?

Och hur i helvete är det möjligt att ens ha en laxerande effekt när jag inte har ätit?

Så många frågor, så lite svar.

Ungefär som varför älgen bajsar så små pluppar fast den är lika stor som en häst eller ko som bajsar jättestora högar.

Den nivån är jag på nu. Och varsågod, nu kan ni fundera över älgen.