Igår somnade jag rekordtidigt. Igen. Och så skulle det kunna hända att jag av oklara skäl inte åkte med till Göteborg för att humöret var på topp (lite svajigt). Inget att hymla om. Bra dagar är dagar man spenderar exakt noll sekunder på att klura ut alternativa metoder att mörda sin man, sämre dagar är när man gör det.
Än så länge har vi inte kommit till dagen dådet utförs, och det borde man ju få någon slags uthållighetsmedalj för? Jag tror inte så många kommer dit, men en sån jävla tur att tanken är fri hehe.
I alla fall, min ytterst ospännande natt och morgon så här på femårsdagen.
Så här mysigt hade jag det i sovrummet, medan jag läste om mina vampyrer.
Snopplampa och levande ljus.
Vad jag INTE visste vid den här tidpunkten var att de två håriga herrarna låg uppe i köket. Eller jo, jag visste att båda låg där, det gör de alltid första natten när de inte vet om herrn i huset skall komma hem eller inte. Stor väntar och är en smula dramatisk, Liten ligger bredvid och sover. Trodde jag.
Som jag bedrog mig, för helt plötsligt hör jag Stor göra sitt “mamma nu gör jag i brallorna (pälsen) om jag inte får gå ut NU-ljud”. Upp, på med kläder (nåja, OnePiece) ut med jyckarna i mörkret och då ser jag hjälmen.
Det blev inte en vänstersko, det blev en hjälm. Sen kan man undra var han hittade hjälmen och varför vi har en jävligt gammal och sunkig moppehjälm liggande?
En kamikazehjälm måhända?
Efter en smått förvirrad natt med av- och påklädning (jag), utspringande (jyckarna) somnade vi allihop till slut vid fyrahugget imorse.
Ungefär fem minuter senare var det dags att gå upp (nej, kanske just inte fem minuter men det kändes så). Och nu kommer förklaringen till varför jag kallar de två för mummelhundar eller murmelhundar. Har sagt det innan, men det var längesedan de illustrerade det så väl som imorse.
När de två “små” blir glada måste de ha något i munnen. Hundar blir glada av väldigt mycket. De blir glada när matte vaknar och det är dags för frulle, de blir glada när det är dags att gå ut, de blir glada när man pratar med dem, jamen ni hajar, de är glada jämt. Förutom kanske i sömnen.
För att i möjligaste mån rädda våra människokroppsdelar (det gör svinont när de tar en arm, ben eller röv på oss) har vi en miljard hundgosedjur utspridda som de kånkar omkring på medan de “murmlar”. Det är svårt att förklara ljudet som kommer ut truten på dem eftersom det blir “mufflat” av saken de bär på. Men det är ett rätt mysigt ljud.
Först murmlar de uppe på huvudet på mig i sängen, för att säga godmorgon. Sen går jag in på toa, och där har de (o)vanan att vilja dricka ur handfatet. Jag förstår dem, hade jag fått välja så hade jag inte valt en skål där vattnet har stått en hel natt utan även jag tagit det rätt ur kranen.
Vad jag däremot kanske inte förstår är att samma hundar gladeligen dricker ur dyngpölar utomhus, men det är en annan femma.
Nåväl, imorse hade Stor sin älsklingsvaddetnuär i munnen, jag satte på kranen för att ge de stackars uttorkade jyckarna vatten, och det är jävligt svårt att dricka samtidigt som man har sitt gosedjur i munnen. Så han släppte den, men inte förrän han hade hoppat upp med tassarna i handfatet.
1 = Liten, 2 = Stor. De är svarta. Det går inte att fota med mobilen. Men pilarna pekar på deras nosar. Där står de och dricker upp ett halvt reningsverk.
Och sedan lämnar de sitt älskade djur att drunkna?
Jodå, där fick han/hon/det ligga kvar medan två svarta racerhundar drog upp i köket för då var det frukostdags.
(Lugn bara lugn, mina nerver klarar inte drunknande gosedjur, jag räddade det)
Och det är ENDA gången man kan få dem att sitta så still, bredvid varandra, och faktiskt fånga dem på kort. För de får inte ta maten förrän jag säger “varsågod”.
En staty rör sig mer än vad respektive hund gör i väntan på mitt ord som tillåter dem att kasta sig över tallrikarna. Förutom att en staty kanske inte råkar dregla om det tar för lång tid.
Stor till vänster i bild och Liten till höger (vilken syns på den Timellska frillan). Liten är inte så liten längre. Alls. Och beviset på att jag räddade gosedjuret från att drunkna syns också.
Med tanke på att det här inlägget handlar till större delen om de håriga monstren så fortsätter jag på inslagen bana. I den lilla staden bor vi i lägenhet, men vi har en jäkligt välplacerad lägenhet. Den är inte stor men den har två sjuhelsikes fördelar. För det första ligger den mitt i stan, för det andra har vi större tomt på baksidan än vad vi har till huset i Göteborg. Och dörren till baksidan är precis utanför vår ytterdörr.
Så. Jäkla. Skönt. När man har hundar som är risiga i kistan.
Så jag slängde ut dem efter frulle, och fångade båda på kort genom köksfönstret. Kors i taket, två gånger på samma dag som båda fastnar på samma bild.
Tomten fortsätter ovanför muren i en halv oändlighet, bra på sommaren, mindre bra på sensensensommaren för det står träd som fäller där.
Vän av ordning kanske frågar sig varför jag måste klä på mig när jag kan slänga ut dem så här lätt.
Det är fortfarande lägenheter i huset. Vi har fem grannar ovanför oss, jag måste fortfarande ta ett steg ut i svalen och öppna dörren ut.
Bara tanken på att göra det enbart iklädd underkläder medan Herr Norrman högst upp skulle råka vara på väg ner i tvättstugan, eller någon av de andra i huset går in eller ut genom ytterporten på andra sidan huset får mig att dö inombords.
Det ingår inte i deras hyreskontrakt att hyresvärdinnan näckar ett par gånger om dagen.
Sen kan man ju tvista om det är en bonus eller en förskräckelse.
Det var några timmar från min natt och morgon så här på självaste bröllopsdagen.
Vad har ni gjort? Och jag ber om ursäkt på förhand för att detta skulle kunna vara mitt hittills mest substanslösa och längsta inlägg.
MissK says:
Suttit framför Datorn ett par timmar, lr ja framför o framför, halvlegat i soffan med laptopen i knät medans jag håller tummarna på o slippa få en blå sida med X-antal nollor och tänkt att jag måste in i duschen, nu är det ca 1 timme kvar tills jag ska på möte och gissa vem som fortfarande ligger i soffan o inte kommit in i duschen, dessutom så måste jag cykla till mötet så jag måste lämna lägenheten om ca 35 min för att hinna hämta andan och kunna andas normalt istället för flåsande på mötet
Medans jag på sätt o vis önskat att jag hade fått det för då hade jag kunnat släppa datorn tidigare och sluppit stressa med dusch o kläder
Victoria says:
Tidsoptimism. En härlig egenskap. Du är inte ensam om att göra så.
Släpp datorn NU 😉
MissK says:
Ha ha
Kom faktiskt 10 min före mötet skulle börjat och han hämta andan plus in en snabbis på macken och köpte en youghurt och hällde i mig.
MissK says:
Då har ändå inte chiefen dykt upp ännu
Todde says:
Efter en god och ostörd nattsömn på ca 8 timmar så kilade jag i väg till gymmet. Sen har jag bara legat i fotöljen och glott på tv/ film. Det är rätt skönt att bara ha dammråttor som husdjur, och ingen tjatande kärr… Förlåt. En högt älskad sambo/fru…. 🙂
Victoria says:
Jag har dammråttor OCKSÅ :-p
Humlan says:
Ett inlägg innehållande murmlande fyrbenta, som dessutom har fångats på bild så att man ser något mer än en svart fläck på bilden, är trevligt! Kan konstatera att Liten har blivit så stor att jag trodde att han var Stor, frågan är om du måste döpa om dom!
Själv har jag varit surtant och nästan gjort mig ovän med en människa som jag inte kan undvika i vissa sociala grupper… tror jag fixade upp det genom att förklara att jag var Surtant och inte kunde läsa innantill. “Allt är mitt fel!”
Nu ska jag sätta mig och läsa en bok jag läst förr… då gör det ju inget om jag inte fattar vad som står!
Victoria says:
Åh jösses, du låter som jag idag. Folk är pack, rent generellt 😉 Tur det löste sig, de där svåra undvikningarna kan ta en ända med förskräckelse.
Humlan says:
Mmm, ibland så misslyckas jag med det där att bita mig i tungan och hålla god min…
Victoria says:
Fot i munnen-syndromet. Du har min medkänsla.
I min värld says:
Min dag i korthet: klockan ringde 05,15 då hade jag snurrat i två timmar redan. Sen var det jobb,jobb o jobb hela dan på ett museum som dessutom är stängt så fan vet vad vi gör egentligen? Skolkade sista timmen o drog hemåt, fixade tvätten. Strök sambons skjortor ( ja han är bortskämd) satte fyr i kaminen, fixade käket, startade diskmaskinen. Fick telefonbesked på att det blir en operation på torsdag (gulp) Nu har jag landat i soffan med paddan och beordrat sambon att tömma diskmaskinen, det får vara måtta på bortskämdheten . Sen gissar jag på att jag snarkar vid 21-tiden. Innehållsrik dag? Nix inte ett dugg men det räcker så bra idag ändå
Victoria says:
JESUSAMALIA. Du har helt klart gjort mer än jag. Jag äger inte ens ett strykjärn.
Operationer är otrevliga, oavsett om de är bra eller dåliga. Och väldigt laxerande (i min värld är det mycket som är laxerande). Skickar goda tankar.
I min värld says:
Tackar för goda tankar. De behövs! Detta blir väl åttonde på tre år eller sjätte på arton månader. Denna gången är det ett mindre ingrepp som har blivit en bieffekt av allt annat karvande i min stackars mage. Det enda”roliga” i den här historien är väl ett par veckors ledigt efteråt. Fast jag hade nog hellre sprungit in o ut med stor o liten halva natten så kunde vi ha laxerat lite ihop vovvisarna o jag
Sara says:
Suttit på anbudsmöten på jobbet & sen en tur till klätterhallen för att fira sambon. Nu är jag som hundarna & dreglar över sushin i väntan på att han pratar klart i tfn. För när han fyller år får man väl vänta in honom…
Tycker för övrigt att hundarna borde heta stor & större numera…
Victoria says:
Hm. Ja. Födelsedagar har ju vissa privilegier Dra ur jacket?
Näe, Liten har ju fortfarande en väldigt LITEN hjärna. Det funkar 😉
Sara says:
Tyvärr var det en utan sladd, men lagomt till jag postade kommentaren hade han pratat klart så jag fick mat… Sen ringde det visserligen igen, men då hade vi ju börjat så jag kunde äta klart 🙂
Tina Johansson says:
Ja att ta på sig kläderna när man går ut i trappuppgången är bra. Mycket bra.
Var på vippen att det inte gick bra för maken och mig en gång i tidernas begynnelse. Antar att du har lite fantasi så jag nöjer mig med att säga att det var mitt i natten, lusten föll på och vi kom på att en trappa hade varit bra för att liksom jämna ut de 25 cm som skiljer oss i höjd. Jag menar vem har ärende i trappuppgången mitt i natten på översta våningen? Ingen trodde vi.
Gick skitbra med trappan. Genialiskt. Tills vi hör dörren öppnas längst ner och lampan tändas… Du kan tro att vi fick bråttom in… Glömmer aldrig skräcken i min blivande makes ögon!
Vi funderade många gånger på att fråga grannen mittemot om varför hon tvättade mitt i natten, men vi rodnade så fort vi såg henne. Tänk om hon varit på väg TILL tvättstugan istället för FRÅN…
Japp. Klokt att ta på sig nåt när man går ut. Oavsett ärende! =)
Victoria says:
HAHAHAHA…åh herre gud. Bor ni möjligen i samma hus för vi har fått dylika klagomål från hyresgästerna, eller är det vanligare än man tror?
Tina Johansson says:
Nej en liten småstad i Blekinge där alla känner alla. Typ 🙂 . Maken rodnar fortfarande när han möter sin förra granne och klasskamrat. Jag kan knappt hålla mig för skratt, lite sådär hysteriskt… för jag inser också vidden av vad som hänt om hon öppnat sin dörr!
Victoria says:
Jag skrattar så jag gråter. Men en jävligt fiffig idé för att jämna ut längdskillnaden.
Tina Johansson says:
Jo vi tyckte det med. Först.
En annan gång kan jag berätta om när jag gick in i fel provhytt.
I’m so very blond…
Victoria says:
Att inte du tar och startar en blogg haha.
Annelie says:
Hundsubstans är den bästa substansen.
Victoria says:
Iofs helt sant. Om jag personligen måste välja sällskap.