Maken drog iväg för att göra ärenden med svärfar. Jag bad honom köpa en necessär åt mig, för jag har ingen koll på mina grejor i den här staden. Just nu ligger alla mina necessärsaker i en plastpåse som ligger i en tygbokpåse.
Jag skickade iväg honom utan några som helst specifikationer. Mina ord var:
-Kan du köpa en necessär åt mig?
Inget mer. Och han ställde inte heller några motfrågor.
Vad kommer han komma hem med månntro?
Vardagsspänning. På en söndag.
Men tydligen gör man inte det. Vardagsspänning liksom.
Jag brukar alltid ha Linnex hemma. Världens bästa liniment och dessutom i stift så man slipper grotta med fingrarna i det. Trots det kan jag inte räkna gångerna jag gjort som Granntanten.
Klabba på Linnex på axlarna, klia sig i nacken och som grandios avslutning klia sig i ögat. Dumt. Jättedumt.
Men nu har jag inte hittat mitt stift på ett tag och det där som thaiplejset har luktar så gott.
Igår när jag var där såg jag att de sålde sådana burkar. Och fick tipset att blanda det med babyolja för att använda till fotmassage. Eller annan massage med för all del. Vilket påminner mig om att han den där stökige lovade mig just en fotmassage igår, men lämpligt nog “glömde” han det och pep ner i sin älskade källare innan jag han säga “fotorgasm”.
Nåväl. Jag köpte en sån här.
Kungaliniment minsann. För att slippa ha axlarna som örhängen även fortsättningsvis.
Men jag är ju inte van vid att grotta ner fingrarna i en burk. Ändå gjorde jag just det före läggdags igår. Och axlarna tackade mig genom att trilla ner någonstans i höjd med röven (vilket kanske inte säger så mycket eftersom röven börjar någonstans under skulderbladen). Sen tvättade jag händerna och gick och lade mig.
Men jag glömde tvätta under naglarna.
Morgonen började med att jag kliade mig i mungipan, som snabbt domnade bort. Eftersom jag inte fattade varför så slickade jag för säkerhets skull lite tvångsmässigt i nämnda mungipa. Då domnade tungspetsen bort.
Avslutningsvis gnuggade jag mig i ögonen.
Det var rekordartat korkat.
Efter att ha skrubbat ögat rent från liniment med Svinto, toaborste och 80 liter vatten ihop med sminkremover kan jag nu konstatera att vänsterögat har ungefär hälften så många ögonfransar som högerögat. Och att de kvarvarande är väldigt centrerade. Samt att underlocket på ögat ser lite…misshandlat ut.
“How YOU doin’?”
Men axlarna mår finemang tackar som frågar.
Nu vet inte ni det här kanske, men JAG vet. Och några till av mina närmast sörjande. Vår blir det först när jag målar naglarna i piffig vårfärg, men det har jag inte gjort ännu.
Strömstads version av Groundhog Day.
Men det skall komma naturligt då jag får lite feeling.
Idag var jag ju och blev mörbultad på thaiplejset och är i vanlig ordning lika förvånad över hur en liten människa kan ha så hårda nypor. Men axlarna har hoppat ner ett par snäpp och jag kan inte ha dem som örhängen längre. Det är ju för all del positivt.
Nu kommer det konstiga. Trots hällregn på tvären och en man hemma som retar livet ur mig genom att bara stöka ner men aldrig göra fint så börjar jag få lite feeling.
Jag är genomsugen på en tatuering till. Vill även rota igenom min garderob för att hitta a) kläder som passar, b) kläder med lite färg som inte är i samma färg som valfri mögelsort och c) helt enkelt göra lite garderobsfynd (de där kläderna man inte sett sen solen började gå ner klockan tre på eftermiddagen).
Nu säger jag inte att det här är ristat i sten och att det ÄR vår. Men det spritter lite här och där (och inte där ni tror…snuskhumrar) så man vet aldrig.
Risken finns att jag äntrar hufvudstaden till helgen i blommiga byxor, pippigula skor och…solglasögon.
Som jag längtar efter att ha på mig solglajjor.
Men första frågan är; vad och var skall jag tatuera mig?
(Och givetvis kommer jag meddela så fort naglarna är målade i vårfärg, jag är faktiskt mer pålitlig än SMHI när det gäller vårens ankomst)
För andra gången i bloggens korta historia hade jag tydligen inget att säga på en HEL dag?
Men den började ungefär så här:
#nofilter såklart
Två hundar i sängen som vill bli kliade. Det är mys. Fredagsmys. Även om det just i det här hemmet händer varje morgon, men det där med att få svart päls på bild med mobilkamera är nästintill meningslöst.
Sen “gratulerade” jag inte maken på hjärtadagen alls, men jag skummade igenom FB snabbt och såg att en del hade fått jättefina hemliga presenter av sina bättre häfter och att en del…mest hatade dagen. Jag känner mig rätt så neutral. Bortsett från vår första alla hjärtans dag tillsammans då jag fick en dunjacka som jag hade glanat på länge för att jag frös och den var tjock och varm.
Den dagen var jag faktiskt lite postivit inställd till dagen. För jag slapp frysa mer.
Men efter det. Mjaeee. Om vi knappt firar födelsedagar så känns det väl lite överdrivet att fira en sån dag?
Var det någon som blev firad?
Men jag slog på stort och drog ner till thaiplejset på gatan för att ge mina fötter lite kärlek.
Ja, jag har tatuerade tassar på tassarna. Fyra, inte bara de tre som syns i bild. Världens dyraste tatuering om man räknar timpris eftersom den gjordes på Miami Ink. Så värt det ändå.
Och det var fotorgasmiskt. Ren avkoppling. Sådär så jag nästan kände mig snäll efteråt. Och när jag var klar frågade jag om hon hade tid med rygg och axlar.
Det hade hon, men först idag.
Så. Idag skall jag vara helt ledig. Enbart knata ner till thaiplejset och se om hon kan knuffa ner axlarna från öronen.
Eventuellt skall kvällen ägnas åt nätfönstershopping.
Men visst är det en pisstrist tid att köpa kläder? Man vill inte ha vinterkläder, men vårkläderna har inte riktigt kommit.
Och sen viskar jag tyst att jag antagligen inte behöver något.
Men titta FÅR man?
Vad gör ni?
Nog för att jag inte går omkring och är en sexbomb dagligdags i min OnePiece, men jag brukar i alla fall dra gränsen vid att gå på lokal iklädd teddyfleece.
Jag skulle hjälpa en kompis förut, och sen skulle jag möta upp samma kompis på den lokala reston. Inte för att jag kladdade ner mig med en hel beautybox med smink i ansiktet, eller ens snitsade till håret, men jag kammade mig åtminstone och satte upp det i en tofs. Och så skuttade jag ur OnePiecen, knödde ner arslet i ett par obekväma jeans och till det en jäkligt oversized PV-tröja så att jag kunde äta utan att det syntes att magen trillade ner någonstans i knähöjd.
Och så min nya fina fjortisbarbourjacka till det.
Jomen det räckte så. En helt vanlig torsdag liksom.
Till saken hör att jag, samma dag som jag råkade köpa Barbourjackan, faktiskt var snäll och köpte två par nya jeans åt maken. Snygga jeans. Som låg väl synligt framme och hemma, och han hade provat och godkänt dem.
Han skulle möta mig på restaurangen. Och det gjorde han.
När han hade satt sig ner på stolen bredvid mig och vi hade pratat en stund kollade jag ner. Sen dog jag lite inombords. För den här synen mötte mig.
Lagom skitna JOBBYXOR och de hejdlöst fula foppatofflorna!
Min enda kommentar:
– Var det svårt att välja mellan alla dina fyra par skitsnygga jeans så du blev tvungen att ta det fulaste som låg underst i tvättkorgen istället?
Jag är helt hundra på att han gör det på rent jävelstyg.
Vi har varit sams alldeles för länge nu.
Jag skall skicka honom på kurs hos Doc. Om en läkare är bra till allt så borde han fan kunna bota orimligt dålig klädsmak med.