Category: Doc

Eller: “Hur man impar på föräldrar?”

Vilket inte alltid funkar, men massvis med poäng för försöket.

Nu heter Doc helt enkelt Doc, eller DocHoliday.

För sisådär ett tiotal år sedan (eller antagligen mer) var jag och min kompis K (min båtsemesterkompis och min bästa) i vår sommarstuga. Om jag inte minns helt fel var det på midsommardagen det året. Maken (som då inte var make) var med Doc och en polare till Doc på Koster och drack öl. Jag och K skyfflade in midsommardagslunchen och norpade pappas båt och drog ut till Koster för att sällskapa med öldrickarna.

Och innan någon börjar vifta med pekpinnar här så vill jag säga att på den tiden var det inte direkt hårda regler för sjöfylla, och vägen till Koster är över helt öppet hav med absolut inget man kan köra på. Jag var alltså inte över promillegränsen. Då.

När vi skulle tillbaka så skulle Doc, hans polare och maken tillbaka till stan, men jag insåg att vi var tvungna att lämna tillbaka den ömme faderns båt innan det blev natten. Jag och kamrat K drog tillbaka till sommarstugeön med pappabåten medan de andra hakade på i lånad båt för att vi skulle följa med till stan. Så här i efterhand är jag medveten om exakt hur mycket logistiken suger i det upplägget, men då var det förnuftigt.

Medan jag skulle lägga till vid hemmabryggan där pappa oroligt vankade av och an, låg båten med make, Doc och Doc-kompis och väntade på andra sidan bryggan.

Och nej, det var inte min bästa tilläggning. Det var inte heller makens bästa tilläggning i den andra båten. Det var helt enkelt två riktigt sopiga tilläggningar på varsin sida om bryggan med pappa ståendes på bryggan.

Då reser sig Doc upp i båten och ropar till min lätt oroade pappa:

– DET ÄR INGEN FARA, JAG ÄR LÄKARE!

Så här skitlångt efteråt är det fortfarande vansinnigt underhållande. Eftersom han lika gärna hade kunnat hojta att han var truckförare. Vi behövde en sjökapten i det läget. Inget annat.

Resten är historia. Vi kom på plats, parkerade pappabåten, åkte med i läkarbåten. Fick soppatorsk någonstans halvvägs till stan, drev i land mitt i ingenstans medan Doc och kamrat K gick och letade efter hjälp för att få fyllt reservtanken.

En resa som skulle tagit tio minuter tog sisådär fem timmar.

Men det var aldrig någon fara.

Vi hade ju läkare ombord.

Nu var det ju ett tag sen Doktor Spjuver var på tapeten. Och jag VET ju hur mycket somliga har längtat efter honom.

Ni som inte har läst innan, läs det här inlägget så hajar ni.

Men idag tog jag mig i hampan (med högerhanden, absolut inte med vänsterhanden) och påminde både mig själv och Kamrat Läkare.

Först fick jag lite lite banna för att jag hade kallat honom Doktor Spjuver *tar på sig skämshatten igen* och så fick vi byta namn. Numera kallar vi honom för Doc Avatar. Doc…för att han är doktor och Avatar för att…man brukar synas som en avatar när man bara finns på internätet.

Jomen vi kör på det till jag får banna för det med då. Liten synd att han inte heter Martens i efternamn kan man tycka, då hade det ju varit klockrent. Eller så kan man härma Dr. Dre, men kanske döpa honom till Dr. Vre. Möjligheterna är ändlösa.

Sen måste vi ju klura ut vad vi skall ha honom till? Vad vill ni ha honom till?

Enligt det förra inlägget så var det ju till och med en och annan gift dam som blev kär i honom och då får man väl pimpa honom lite. Eller?

Det här är alltså Doc Avatar aka Dr. Vee. Ärligt snodd bild från honom. Men i verkligheten är han inte fullt så pixlig. Vi kör en liten teaser med den här bilden.

Och nu känner jag lite att temamusiken för det här inlägget borde vara den här.

 

Lyssna på den medan ni läser vidare. Och så hoppas jag verkligen att ni har läst Viagrainlägget före det här.

Dr. Vre är alltså en man i sina bästa år. Ungefär i närheten av mina år, och de är ju rätt bra (nu pratar vi inte mer om åldersnojan här). Han är singel, trevlig och rätt piffig. Den stora bonusen, han är asrolig. Hade jag inte gift mig med det där kvastskaftet jag är gift med så hade jag lätt gift mig med Doc. Enda nackdelen för min del är att han bor på den där sidan av landet där det är sötvatten.

Just det, han gillar båtar med. Och om jag skall erkänna ytterligare en jäkligt pantad grej som jag har gjort så var det just under en båttur med honom. Jag gör inte Stockholm så himla bra, och trots att jag har sjukt bra lokalsinne så tappar jag det så fort jag kommer till Stockholms Central.

I alla fall, jag var i Sthlm, vi skulle ut och bada och Doc sa att vi skulle åka till slottet och bada. Jag tyckte det var svinkonstigt, för även om jag vet att jag är tappad i Stockholm så visste jag åtminstone att slottet…DET ligger faktiskt mitt i stan. Och mitt i stan låter rimligen inte så himla trevligt att bada, men det vet man ju hur Stockholmare är, så jag var tyst och tänkte väl att man får ta seden dit man kommer.

Little did I know att det fanns ett slott till. Som heter Drottningholm, och är rätt så skitkänt. Det ligger inte mitt i stan. Där kan man bada (även om jag fortfarande tycker att det är konstigt med öar fulla med träd och grönska…och att vattnet inte är salt).

Nåväl. Tillbaka till Doc, ifall ni inte tycker att han ser så doktoraktig ut på bilden så kan jag upplysa om att han är det. Men (och nu får faktiskt han rätta mig om jag har fel) han är sån där militärdoktor med. Och just det fotot är från Afganistan om jag inte är helt ute och cyklar. Har man trist på ett sjukhus kan man ju alltid resa till något krigsdrabbat land och laga soldater som omväxling antar jag?

Då kan det även se ut så här:

Personligen tycker jag att det fattas en och annan palm och lite all inclusive på fotot, men han ser ju för all del bra ut.

Så, vad skall vi göra med honom? Tanken var ju att han skulle bli ett stående inslag.

Han är doktor, båtälskare, hundälskare och skulle antagligen göra sig jävligt bra som förste älskare.

Och så får vi aldrig aldrig glömma att han prankade maken med Viagra.

Ni bestämmer.

Uppdatering:

MÅSTE ju bara lägga till Docs kommentar på Viagrainlägget.

Där började jag skratta så jag grät.

Läkare utan gränser är så himla tvetydigt här känner jag.