I går morse vaknade jag av att maken stod över mig och skulle säga hejdå innan han drog på “Grabbarna på Fagerhult”. När jag är nyvaken är jag inte så vidare värst snabbtänkt så jag fattade absolut inget alls.

Min första reaktion när han böjde sig över mig var “vad ÄR det för snuskgubbe som står och hänger över mig?”.

Min andra reaktion var “men herregud, täcket har åkt ner under brösten”!

Min tredje reaktion var att fnysa honom rätt i ansiktet och snabbt dra upp täcket över brösten så inte okända hängande snuskgubbar skulle få gratiskika på mina meloner (mandariner).

Då vet man hur man reagerar om det skulle komma en okänd karl in i sovrummet med andra ord?

Rimligt. Verkligen.

Efter det försvann dagen. När klockan blev sisådär sju insåg jag att jag var hungrig, att jag inte hade snus och nästan försmäktade ihjäl och att enda lösningen faktiskt var att åka till mataffären istället för att knata iväg och köpa hämtmat.

Jag HATAR mataffärer. Men när man behöver både mat, frukost för morgonen efter, middag och snus så har man inget val. Och jag var inte direkt dödssugen på att laga mat bara till mig själv. Det ekade så tomt att jag inte ens kunde sno hundarnas torrfoder, för det behövdes också inhandlas.

Behöver jag ens påpeka hur opraktiskt det är att gå i mataffär när man är svinhungrig och inte alls vet vad man vill ha?

Jag köpte alltså allt och lite till. Plus två skvallerblaskor.

Men, jag sprang förbi en hylla med färdigmat och jag gillar inte färdigmat egentligen. Jag gillar inte ens halvfabrikat, fast just de här rätterna såg rackarns goda ut så jag chansade på den här:

Eftersom jag a) aldrig handlar och b) OM jag handlar så köper jag aldrig färdigmat så hade jag inte sett de här innan.

Jag läste instruktionerna sådär lagom intresserat, tre minuter i micron, hacka inte hål i plasten.

Sen gick jag omkring och gjorde andra saker i tre minuter och helt plötsligt drog en jävla siren igång inne i micron. Jag menar verkligen siren. Typ polisbil eller brandbil. Som skrämde skiten ur mig såklart, eftersom min första tanke var att något hade exploderat, imploderat eller brann.

Men näe, det var bara maten. Om jag inte hade slutat läsa efter “tre minuter i micron” så hade jag sett att det stod något i stil med “micron behöver inte vaktas för det kommer en signal när det är klart”.

Man tackar. En SIGNAL?

Vad jag ville komma till var att när jag hade slutat vara livrädd för att öppna micron så var det riktigt löjligt gott. Sådär gott att jag lätt hade kunnat bli serverad samma rätt på restaurang utan att reagera.

Ett litet steg för mänskligheten och ett stort för Victoria. En god färdigrätt (jag tycker att allt färdigt smakar skumgummi i vanliga fall, oavsett om det är soppa eller pizza).

Rekommenderas varmt.

Sen läste jag skvallerblaskor och så var det dags att sova med mina håriga pojkar.

Det enda lilla problemet var att när jag kom in i sovrummet låg den ena på min kudde och den andra låg och stirrade på mig precis som “jaha och var tror DU att du skall ligga då, du STÖR”.

Men jag ormade ner mig i sängen, pysslade om mina smurfar och somnade.

UTAN hörlurar.

Alltså det går inte att förstå hur ljuvligt det är att ligga i ett tyst sovrum.

Att en viss herre väckte mig medelst ynkliga “jag måste bajsa NU” ylande klockan tre är ju en annan femma.

För om jag vaknar på natten har jag sjukt svårt att somna om och ligger oftast vaken alldeles för länge och är därmed beyond trött på morgonen.

Prisad vare Gud i höjden för streamingtjänster i form av film, ljudböcker och allt möjligt annat.

Men de timmarna jag sov, då sov jag åtminstone väldigt gott.