Gräsänkan och gräsänklingarna

I går morse vaknade jag av att maken stod över mig och skulle säga hejdå innan han drog på “Grabbarna på Fagerhult”. När jag är nyvaken är jag inte så vidare värst snabbtänkt så jag fattade absolut inget alls.

Min första reaktion när han böjde sig över mig var “vad ÄR det för snuskgubbe som står och hänger över mig?”.

Min andra reaktion var “men herregud, täcket har åkt ner under brösten”!

Min tredje reaktion var att fnysa honom rätt i ansiktet och snabbt dra upp täcket över brösten så inte okända hängande snuskgubbar skulle få gratiskika på mina meloner (mandariner).

Då vet man hur man reagerar om det skulle komma en okänd karl in i sovrummet med andra ord?

Rimligt. Verkligen.

Efter det försvann dagen. När klockan blev sisådär sju insåg jag att jag var hungrig, att jag inte hade snus och nästan försmäktade ihjäl och att enda lösningen faktiskt var att åka till mataffären istället för att knata iväg och köpa hämtmat.

Jag HATAR mataffärer. Men när man behöver både mat, frukost för morgonen efter, middag och snus så har man inget val. Och jag var inte direkt dödssugen på att laga mat bara till mig själv. Det ekade så tomt att jag inte ens kunde sno hundarnas torrfoder, för det behövdes också inhandlas.

Behöver jag ens påpeka hur opraktiskt det är att gå i mataffär när man är svinhungrig och inte alls vet vad man vill ha?

Jag köpte alltså allt och lite till. Plus två skvallerblaskor.

Men, jag sprang förbi en hylla med färdigmat och jag gillar inte färdigmat egentligen. Jag gillar inte ens halvfabrikat, fast just de här rätterna såg rackarns goda ut så jag chansade på den här:

bild 2(7)

Eftersom jag a) aldrig handlar och b) OM jag handlar så köper jag aldrig färdigmat så hade jag inte sett de här innan.

Jag läste instruktionerna sådär lagom intresserat, tre minuter i micron, hacka inte hål i plasten.

Sen gick jag omkring och gjorde andra saker i tre minuter och helt plötsligt drog en jävla siren igång inne i micron. Jag menar verkligen siren. Typ polisbil eller brandbil. Som skrämde skiten ur mig såklart, eftersom min första tanke var att något hade exploderat, imploderat eller brann.

Men näe, det var bara maten. Om jag inte hade slutat läsa efter “tre minuter i micron” så hade jag sett att det stod något i stil med “micron behöver inte vaktas för det kommer en signal när det är klart”.

Man tackar. En SIGNAL?

Vad jag ville komma till var att när jag hade slutat vara livrädd för att öppna micron så var det riktigt löjligt gott. Sådär gott att jag lätt hade kunnat bli serverad samma rätt på restaurang utan att reagera.

Ett litet steg för mänskligheten och ett stort för Victoria. En god färdigrätt (jag tycker att allt färdigt smakar skumgummi i vanliga fall, oavsett om det är soppa eller pizza).

Rekommenderas varmt.

Sen läste jag skvallerblaskor och så var det dags att sova med mina håriga pojkar.

bild 1(8)

Det enda lilla problemet var att när jag kom in i sovrummet låg den ena på min kudde och den andra låg och stirrade på mig precis som “jaha och var tror DU att du skall ligga då, du STÖR”.

Men jag ormade ner mig i sängen, pysslade om mina smurfar och somnade.

UTAN hörlurar.

Alltså det går inte att förstå hur ljuvligt det är att ligga i ett tyst sovrum.

Att en viss herre väckte mig medelst ynkliga “jag måste bajsa NU” ylande klockan tre är ju en annan femma.

För om jag vaknar på natten har jag sjukt svårt att somna om och ligger oftast vaken alldeles för länge och är därmed beyond trött på morgonen.

Prisad vare Gud i höjden för streamingtjänster i form av film, ljudböcker och allt möjligt annat.

Men de timmarna jag sov, då sov jag åtminstone väldigt gott.

Jag flydde (slag)fältet och jag är fäschon

Maken skall fira dagarna tre på torpet i skogen och köra ytterligare en “Grabbarna på Fagerhult” med sin bästis motorsågen och sin andra bästis norrbaggen. Jag vill inte veta vad de gör, men gissningsvis involverar det öl, skjutning av oskyldiga lerduvor, sågande i träd och mycket eldande.

Kan inte påstå att jag är så himla ledsen över att inte veta eller vara med. Såvitt jag vet kanske de bedriver någon slags bordellverksamhet. Vilket inte vore det enda lilla rara röda huset i skogen här i krokarna som faktiskt döljer en dylik verksamhet.

Så jag tog tillfället i akt att göra en Fantomen, gå på stadens gator i alldeles vanliga kläder. Det var helt klart vårkänsla.

Först tittade jag på solen och havet och konstaterade att båten låg kvar utan att ha frusit sönder.

bild 1(7)

Solen lyser starkare än gatlampan. Och som bonus blev det en liten extrasol precis ovanför vår båt. Gissa om jag blev sugen på båtåkning när jag stod och beundrade det stora gula klotet på himlen och talade om för det hur mycket jag hade längtat och saknat ljuset.

Sen råkade jag gå och köpa ett par skor. Det är alldeles för lätt att råka köpa just skor. Och handväskor. Givetvis slank jag in i väskaffären med, för att köpa en necessär.

Just det, maken kände sig tvungen att rätta mig, den han köpte igår kostade inte 40 kronor. Det visade sig att han inte hade ödslat mer än 29 kronor på mig. Man tackar.

I väskaffären råkade jag göra ett lite ogenomtänkt väskköp. Jag köpte en fannypack. Ni vet en sån där midjeväska som alla tyska turister har? För den var lite rar. Men den kommer jag inte visa för då blir jag utmobbad. Maken har redan skrattat sig harmynt åt den.

Och så köpte jag en skitstor necessär. Äntligen. Nu är det slut på prylar överallt.

Efter det knatade jag förbi kamrats affär för att säga hej, och där blev jag kvar och hejade i över en timma. Vet inte riktigt vart tiden tog vägen, men det var väldigt trevligt att prata strunt och skit. En klart underskattad sysselsättning.

På väg hem stannade jag på favoritreston för att köpa med mig min senaste älsklingsrätt, quesadillas med parmaskinka och fetaost. Under tiden drack jag en cola och kontrollerade så köket uppförde sig.

bild 2(6)

Det gjorde de.

Raka spåret hem, kasta av sig jeansen för att skutta ner i min oh so sexy teddyfleece. Enbart för att komma på att jag hade glömt visa skorna för maken. Som, hör och häpna, tyckte att de var snygga (eller så vågade han inte säga något annat eftersom han ligger lite brunt till för tillfället).

skor

Som sagt. Jag ÄR fäschon.

Teddyfleece, pumps och tysk midjeväska. En svårslagen kombination.

Men ändå en rätt bra måndag. Eftermiddagssol och kvällshopping är inget jag är bortskämd med.

Och näe, jag vet fortfarande inte vad jag skall tatuera, jag vet bara att jag vill.

En vacker dag kanske jag visar mina tatueringar och berättar vad de står för. Somliga här tror ju att jag har SJ-loggan tatuerad på axeln och att det står “…Värnamo…” på underarmen.

Vad har ni gjort?

Ibland har man inte roligare än man gör sig?

För det är MÅNDAG. Måndagar är rätt trist faktiskt.

Nu vet inte jag hur ni funkar, men även om måndagar sådär rent allmänt är piss, så är tisdagmorgonar min stora försovningsdag. Har alltid varit, kommer antagligen alltid vara.

Min okvalificerade gissning?

Helgen vilar man på. Och äter mycket, gärna saker med ost. Min helg har gått i halloumins tecken. Grillad sådan. Löjligt gott. Söndag kväll kämpar man med att förlänga helgen, men har ändå två vilodagar i bagaget när det är dags att knata upp på måndag morgon. Tisdag däremot. Då har man en natt med för lite sömn och allmän måndagskoma bakom sig.

Helt värdo. Men så funkar jag.

Så jag började veckan med ett högst kvalitativt tatueringstest. Det här blev jag.

Screen Shot 2014-02-16 at 12.33.23 PM

Vill ni göra testet finns det på den här länken.

Så.

Då är det klappat och klart.

Att hitta en meningsfull text bland alla meningsfulla texter som finns borde ju rimligtvis inte vara några som helst problem.

Eller bestämma plats på kroppen.

Det verkar som att en gaddning av “FitterBittan” i tribalinspirerade bokstäver över ryggslutet inte var så himla opassande ändå.

När maken slår på stort

Jo, jag vet att jag inte gav några som helst instruktioner när det gällde necessären. MEN, med tanke på att han själv har en i storlek ohemulus gigantus så trodde jag att han skulle haja att jag behövde något liknande. Eller för all del ännu större eftersom jag behöver få plats med så oerhört mycket mer för att ens komma i närheten av att kunna sminka bort ett decennium eller två.

En portabel plastikkirurg hade ju varit extra praktiskt att kunna knöla ner i necessären till exempel?

Dessutom vet han om att jag har alla mina snygghetsgrejor i en jäkla bokpåse. Den här.

bild 2(5)

En STOR tygkasse. Som visserligen behövde rensas och sorteras. Och då är det ju praktiskt med lite fack tänker jag.

Den här kom han hem med.

bild 1(6)

En sån där smal “mormorsnecessär” med noll fack. 40 spänn på Rusta. Gissningsvis håller dragkedjan i någon vecka eller så. Dragkedjan som dessutom är snyggt neongrön.

Men okay, han får pluspoäng för det marina temat. Inte lika många poäng för storleken.

När jag hade knölat ner allt som man faktiskt MÅSTE ha (och då använder jag nästan inget smink alls – en maskara, en ögonskugga och ett puder) så kom jag halvvägs. Sen var den proppfull. Kvar står schampo, balsam och min hårborste. Alldeles necessärlösa. I den fick jag plats med ansiktstvätt, ansiktskräm, antistatgegga till håret, några lypsyl av varierande sort och sminket som tar just ingen plats alls. Inget mer.

Näe, jag har inte skällt på honom alls faktiskt. Mitt snälla jag är impad över att han vågade sig på att köpa något utan konsultation, mitt mindre snälla jag kommer gå ut och köpa en ny imorgon.

En där jag får plats med grejorna som numera står vid sidan om. Och kanske som bonus får plats med en resehårtork och plattång också.

Och som av en slump upptäckte jag vad min bästaste borste hette. Jag hade ingen aning om att den ens hette något.

bild(8)

Efter diskussionerna hos Mona var det ju minst sagt underhållande.

Jag använder alltså en ollonborste när jag fönar håret?

Har det något med ollonborre att göra?

Spänningen är olidlig

Maken drog iväg för att göra ärenden med svärfar. Jag bad honom köpa en necessär åt mig, för jag har ingen koll på mina grejor i den här staden. Just nu ligger alla mina necessärsaker i en plastpåse som ligger i en tygbokpåse.

Jag skickade iväg honom utan några som helst specifikationer. Mina ord var:

-Kan du köpa en necessär åt mig?

Inget mer. Och han ställde inte heller några motfrågor.

Vad kommer han komma hem med månntro?

Vardagsspänning. På en söndag.