Nu skall vi prata Facebook. Eftersom jag har lite svårt för Facebook nuförtiden. Det finns liksom ingen spärr hos ett fåtal, och givetvis är det då ett fåtal som har fått mig att börja…rensa lite.

Missförstå mig rätt, jag älskar sociala medier, jag skriver om oerhört mycket ointressanta saker här men jag tvingar ingen att läsa. Eller jo, det gör jag. Jag blir skitarg om ni slutar läsa hehe.

Facebook är ju lite annorlunda, där känner man sig taskig om man tar bort någon som vän, för man vet att vännen kommer märka det förr eller senare och då blir vännen sårad. Då får man bita i citronen och försöka göra saft av skiten, eller så struntar man i att hänga på fejjan för att slippa just blodtryckshöjningar.

Jag tänker så här, en bra tumregel är väl att fråga sig själv “skulle jag säga det jag skriver i verkligheten till personen/personerna jag når ut till” eller för all del “skulle jag annonsera den här informationen i lokalblaskan”. Facebook känns som en lokalblaska. Fast med sjukt mycket större och snabbare spridning.

Idag kom droppen. Personen jag inte kan ta bort eftersom vi känt varandra sedan Hedenhös gick i kortbyxor skrev följande i sin status:

“Idag har jag köpt en ny elvisp, för den gamla gick sönder”

Det näst näst värsta; det var minst tio kommentarer på inlägget.

Det nästa värsta; jag vidarebefordrar det genom att ägna ett helt jävla blogginlägg åt den meningslösheten.

Och nu sitter jag och småfnissar för mig själv.

Snälla säg att ni inte skriver om nya elvispar?