Lite mer DocHoliday

Eller: “Hur man impar på föräldrar?”

Vilket inte alltid funkar, men massvis med poäng för försöket.

Nu heter Doc helt enkelt Doc, eller DocHoliday.

För sisådär ett tiotal år sedan (eller antagligen mer) var jag och min kompis K (min båtsemesterkompis och min bästa) i vår sommarstuga. Om jag inte minns helt fel var det på midsommardagen det året. Maken (som då inte var make) var med Doc och en polare till Doc på Koster och drack öl. Jag och K skyfflade in midsommardagslunchen och norpade pappas båt och drog ut till Koster för att sällskapa med öldrickarna.

Och innan någon börjar vifta med pekpinnar här så vill jag säga att på den tiden var det inte direkt hårda regler för sjöfylla, och vägen till Koster är över helt öppet hav med absolut inget man kan köra på. Jag var alltså inte över promillegränsen. Då.

När vi skulle tillbaka så skulle Doc, hans polare och maken tillbaka till stan, men jag insåg att vi var tvungna att lämna tillbaka den ömme faderns båt innan det blev natten. Jag och kamrat K drog tillbaka till sommarstugeön med pappabåten medan de andra hakade på i lånad båt för att vi skulle följa med till stan. Så här i efterhand är jag medveten om exakt hur mycket logistiken suger i det upplägget, men då var det förnuftigt.

Medan jag skulle lägga till vid hemmabryggan där pappa oroligt vankade av och an, låg båten med make, Doc och Doc-kompis och väntade på andra sidan bryggan.

Och nej, det var inte min bästa tilläggning. Det var inte heller makens bästa tilläggning i den andra båten. Det var helt enkelt två riktigt sopiga tilläggningar på varsin sida om bryggan med pappa ståendes på bryggan.

Då reser sig Doc upp i båten och ropar till min lätt oroade pappa:

– DET ÄR INGEN FARA, JAG ÄR LÄKARE!

Så här skitlångt efteråt är det fortfarande vansinnigt underhållande. Eftersom han lika gärna hade kunnat hojta att han var truckförare. Vi behövde en sjökapten i det läget. Inget annat.

Resten är historia. Vi kom på plats, parkerade pappabåten, åkte med i läkarbåten. Fick soppatorsk någonstans halvvägs till stan, drev i land mitt i ingenstans medan Doc och kamrat K gick och letade efter hjälp för att få fyllt reservtanken.

En resa som skulle tagit tio minuter tog sisådär fem timmar.

Men det var aldrig någon fara.

Vi hade ju läkare ombord.

Posted in Doc

0 thoughts on “Lite mer DocHoliday

  • Haha! Inget går upp mot en läkare! Oumbärlig i alla situationer. Tänk tapetsering, bilen går sönder, ja det finns hur många tillfällen som helst när msn bara önskar att en läkare skulle dyka upp.

    • Läkare…är det inte superlim man mest av allt skriker efter i sådana situationer..?? 😉
      (När vi bodde i Kina fick vi annars lära oss att ALLT gick att laga/lösa med tejp. Faktum är att vissa fabriker får lära personalen att använda skruvmejsel/skruvdragare- för den kunskapen finns liksom bara inte )

    • Hur många gånger har man inte hört frågan….”Du som är läkare kan säkert svara på bla bla bla”, haha, det är så jäkla kul det här med förutfattade meningar:):):)

      • ….därmed att jag ibland tragikomiskt utropar….”Det är ingen fara, jag är läkare!” phaen det gör ont i magen av skratt, ajajaj……:-)

      • Du skall du veta hur många gånger jag har fått frågan ” det vet väl du eftersom din mamma är syrra”
        Jo visst ser du att, och min farfar var doktor, men inte f*n går kunskapen i arv 🙂

      • … fast tyvärr uppför sig vissa ( och här betonar jag vissa!) läkare som om de var/har svaret på alla problem och frågor (speciellt om de har doktorerat) …. fast man kanske diskuterar helt andra ämnen.
        Jag har även undrat över hur det kommer sig att vissa läkare- som har tämligen lång utbildning – inte kan läsa och förstå lappar som det t ex står “diska upp efter dig” på…!?!
        Mycket märkligt 😉

        • Inget inte i läkarutbildningen!:-)

          Ingår däremot i den uppfostran man högst förmodligen fick/inte fick från sin mor och ibland kanske av sin far;)

  • Min far som är läkare, svarade alltid i sociala sammanhang att han var patolog, då tog det slut på konsultationerna över kaffekoppen. Numera uppfattar han nog inte frågorna eftersom han med ålderns rätt både har urkasst närminne och urkass hörsel.

  • Å, min mage!! Jag skrattar högt här hemma!! Jag kan se Doc ställa sig upp i båten och utbrista att det är lugnt för han är läkare, och sen din pappas ganska tveksamma min, framför mig!!
    Och sen att istället säga att man är patolog, ååå det är ju urkul!!!

  • Den här Doc orsakar lite magont… för mycket skratt! 😀

    Annars undviker jag läkare i det längsta. Vis av erfarenhet. För tillfället har jag laddat sedan i december… jag “ska bara” först!

      • Visst, jag kan skriva det också på ta-upp-med-doktorn-listan ifall jag blir klar med “ska bara” och kommer iväg.
        Annars misstänker jag att just detta magonda nog mest är otränade magmuskler… Han är alltså inte bara läkare, han är PT för skrattmuskler också!

  • hahaha…..en målande beskrivning av ett ,antar jag, oförglömligt minne…..denna händelse kommer förmodligen upp i de mest pinsamma situationer…..han hade iaf koll på att han borde kunna ingripa ifall nöden krävde en akutinsats…….HLR på ckockad pappa är ju alltid bra att ha tillgång till…..:)

  • Hmph, sitter här och är lite småirriterad har blivit lovad ett foto på snyggrevisorn (evigheter sen) och så får jag hålla tillgodo med Dr. Strangelove:-D Men doktorn ser onekligen söt ut på de pixlade bilderna. Är doktorn möjligen över 1.80 i strumplästen?

  • sitter och småfnissar för mig själv, så här på morgonen med paddan på frukostbordet… Den här doktorn är ju lite som en tupp i hönsgården…. (ja, jag har läst Monas kommentarer om hönor och behovet av en tupp hönshuset…) Ser glädjande fram emot fler fnissiga morgnar;)

    • Fast i dagens moderna samhälle vet jag inte om detta med att vara tupp är så bra….på min arbetsplats är jag ju formellt tupp då men utan medtuppar blir det lite tråkigt, att få all uppmärksamhet som barn är ju inte bra heller å till slut börjar hönsen kivas så fjädrarna ryker o då får man gå o gömma sig…..o Guuud förbjude att man skulle närma sig ngn av hönorna för då börjar de övriga hönorna anse att deras fjädrar blir illa bestrukna varpå denne tupp får byta arbetsplats……tupplivet kan vara rätt hårt….funderat på att bli anka istället, de verkar sympatiska o snattrar förtjusande till skillnad från en tupp som man endast önskar kastrera på morgonen!:)

    • Jag med, bloggen glider mig ur händerna 😉 Det roligaste är att han inte har läst om tuppar och höns hos Mona. Bästa beskrivningen.

  • Hahaha, underbar historia! :))
    En kompis till mig är läkare, och vi får alltid stränga order om att inte nämna det när vi är ute och far. Alla tror nämligen att hon ska kunna lösa både det ena o det andra då 😉

  • Bärsärk var det, ja holy smoke! *s*

    Jag känner att jag är lite för gift för att ge mig in i Doc-hysterin, även om det hade varit roligt. Gossen bor ju dessutom på rätt sida landet, pluspoäng för det! (Och så går jag ju igång på folk som klarat av långa akademiska studier, men den detaljen har vi ju redan avhandlat…)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.