Lite snö mitt i vårsommarvärmen?

Det här är katten som har flyttat hemifrån, ihop med Stor när han var ganska liten.

Man kan säga att Stor älskade snön, men det gjorde inte katten. Katten gillade inte direkt heller hunden och det var droppen för honom. Efter Stors ankomst packade min lille kisse en snusnäsduk, lade ner sina viktigaste saker i den och knöt fast på en pinne och vandrade hem till sin katt(upp)passerska.

Eller ja, han behövde inte packa så mycket. I själva verket fick han skjuts av oss i bilen med alla sina favoritsaker och nu lever han livets glada dagar på annan ort och går och gömmer sig så fort vi hälsar på eftersom risken finns att vi kanske tar med honom hem. Han älskar sin styvmamma och livet som kung och jag saknar ihjäl mig. Men för hans skull får han bo kvar. Det gick liksom inte att missta sig på hur gärna han ville flytta.

Jo jag vet att det är gamla filmer och foton som dyker upp lite då och då, men jag håller på att uppdatera maskinparken här hemma och spara saker som jag inte vill förlora. Den nya datorn är ju helkass, en gammal (fast ny) dator bor på verkstad och skall få nytt tangentbord (vi kan ju prata väldigt tyst om att det är datorn jag åkte och köpte när jag hade hällt cola över hela den förra så det slog blixtar ur den, redan under återinstallationen av den nya råkade jag spilla igen och sen blev tangentbordet lite “limmigt” så jag började aldrig ens använda den ordentligt).

Datorn jag skriver på nu är ju inte mer än en månad gammal och den skall få åka på lagning imorgon när jag hämtar den andra. Telefonen måste lagas för den är DUM I HUVUDET. Däremot fick jag ett sms om att den inlämnade kameran finns att hämta. Det skall bli väldigt intressant att få reda på vad exakt som felades, för det stod däremot inte i sms:et.

När allt är trasigt så sparar man allt lite överallt, mest i lite olika molntjänster som youtube, dropbox och andra tjänster och då kan man passa på att visa en del här för den som vill se.

Men nu vet ni. Allt jag äger och har i form av digital information ligger numera i cyberrymden. Med tanke på hur bra det har gått för mig och min teknik det senaste skall ni med andra ord inte bli förvånade om hela internätet går sönder.

Se det som en varning och kom inte och skyll på mig om något händer med era grejor.

Jag börjar tro att jag är fullkomligt kapabel att göra sönder hela internätet.

Tips hitåt tack

Jag gillar ju Storytel och att sova med mina livräddarlurar och en ljudbok i öronen. Lurarna räddar alltså livet på maken och förståndet på mig. De börjar bli värda mer än sin vikt i guld faktiskt, för nu när han inte kan sluta hosta och lurarna stänger ute även det ljudet hade jag inte kunnat leva utan dem.

Och ja, det är lite lite synd om honom som inte blir av med hostan trots ett tredje läkarbesök. Nu har han fått en ny typ av kortison som han skall äta i 12 dagar och så ny hostmedicin. Men jag märker ingen som helst skillnad till det bättre. Han började hosta under påsken och han har inte slutat. Han blir irriterad på sin hosta och jag blir irriterad på honom när han hostar, förutom nattetid med snuttelurarna och en ljudbok.

Häromnatten lyssnade jag klart på den här boken.

photo

Jag tyckte boken var en alldeles utmärkt nattbok (storyn får inte vara så invecklad att man måste vara helskärpt) och uppläsaren, i det här fallet författaren själv, var även hon skitbra.

Igår fick jag problem. Jag hittade ingen bok som uppfyllde båda kriterierna. Lättsam story och bra uppläsare. Antingen hittade jag det ena eller det andra och jag vill verkligen ha båda.

Nu har ju alla sin egen smak när det gäller uppläsare såklart. Jag råkar gilla tjejer som läser, helst tjejer som klarar att “göra” olika röster. Är inte uppläsaren svinbra så måste boken vara oslagbart bra för att komma igenom nålsögat. Ett exempel på det är Niceville som jag lyssnade på under ett par veckor. Minns inte vem som läste, men den kvinnan svalde hela tiden så det hördes under läsandet och höll på att driva mig till vansinne. Tack och lov var boken så förbaskat bra att jag lyckades tänka bort det. Hade det varit en medioker bok hade jag slutat lyssna direkt.

Igår testade jag fem olika böcker och ingen föll mig på läppen, vilket slutade med att jag lyssnade utan att lyssna bara för att ha något som sövde mig.

Jag vill ha tips på böcker. Akut. Eftersom jag redan nu oroar mig inför natten och det tidskrävande arbetet med att hitta något att sova med.

Har ni Storytel eller lyssnar ni aldrig på ljudböcker?

Wordfeud

Jag är en sopa. En sopa som hatar att förlora och en resign är en förlust.

Tiden rann ifrån mig och alla namn på pågående spel försvann ur listan och jag är inte bara en förlorare. Jag är en irriterad förlorare.

Lägg till mig igen hörrni.

Nu lovar jag att aldrig mer låta tiden försvinna.

Mina nerver klarar inte en sådan idiotförlust till.

Nu ÄR det sommar

Varje år går jag ju igenom olika klädfaser. Eller åtminstone hur jag tänker att jag skulle vilja se ut. Det har jag gått igenom innan, eftersom jag har en vision om att jag sitter och är hippie chic på en gärdsgård. Det är ju första vårtecknet. Inte att jag gör det, bara att jag vill det.

Idag vaknade jag med en desperat önskan om att ha klänning på mig, och att gå i klänning fram till oktober.

Jag är absolut ingen klänningmänniska, men äger ändock ett par stycken.  Trikå och skitbekvämt såklart. Som jag inte direkt använder sönder, men jag använder dem.

Idag vill jag ha klänning. Vilken klänning som helst bara det är en riktig klänning.

Det är första sommartecknet.

Det andra sommartecknet är när jag pallrar mig in i duschen och rakar mina fjuniga ben så jag kan smörja in dem med något så det inte ser ut som jag har krokodilhud.

Jag lovar att tala om när det händer.

*levande vädertolkare*

Inte så genomtänkt

När man har suttit inne i det fina vädret i två dagar och bara stirrat på en skärm så blir man dum i huvudet. Så där lite extra dum i huvudet.

I eftermiddags tog jag hundarna och drog iväg till en domarring som ligger här uppe. Ett väldigt vackert ställe med mängder av vårblommor, grönska och givetvis en domarring. En skitstor sådan. Så stor att de har mysko utomhusteater där ibland på nätterna, lite scary bland gravarna.

Givetvis hade jag tänkt ta lite kort på jyckarna, men först glömde jag att lillkameran är inlämnad på verkstad. Sen glömde jag väskan med telefonen i bilen. Eller ja, jag lämnade väskan med flit i bilen eftersom det är ytterst opraktiskt att gå på vovvepromenad med handväska,  jag råkade bara tro att jag hade telefonen i fickan.

Det hade jag inte.

Där gick jag, med mina tjushundar, utan att kunna ta ett endaste foto och förbannade mig själv.

Sen jag jag var färdiggådd tyckte Stor att det var läge att skita en sista gång. Han är av sorten som gillar att gömma sig när han bajsar vilket brukar innebära att han trycker in sin söta ända i närmsta buske/träd/mur. Den här gången råkade det bli ett träd och han backade in sitt bakparti så nära att det inte fanns en millimeter mellan trädstammen och hans ändalykt.

Vilket resulterade i att trädet gav ett visst motstånd, så han bajsade på sig själv. Inte första gången det har hänt och troligen inte sista gången heller.

Däremot var det första gången som jag tog en pinne för att skrapa bort det värsta från hans lilla luddrumpa för att sedan kasta i väg den långt bort på ängen. Eller ja, det var första gången jag gjorde just det samtidigt som jag totalt glömde att jag inte hade kopplat Liten och att han är en exemplarisk apportör. Han älskar verkligen att apportera.

Bajspinnen kom tillbaka som en bumerang i munnen på Liten som glatt ville lämna den i handen på mig.

I det läget kan man inte banna hunden som gör rätt, men man kan förbanna sin egen dumhet.

Det är ungefär det mest spännande som hänt här.

Hade man varit lite mer mörkhårig hade det åtminstone funnits ett foto till inlägget ungefär här. Nu får ni visualisera själva.

Vad gör ni?