Det här inlägget skulle ha funnits här igår. Men bloggappen ville inte det. För bloggappen har levt sitt eget liv efter den senaste uppdateringen och är helt dum i huvudet. Om nu en app kan vara dum i huvudet. Det känns så?

I alla fulla fall. Fortfarande pappahäng och SOM han blåste mig. Jag var absolut inte beredd på en dylik luring. Det min ömme fader hatar mest just nu är först och främst att han har blivit tvingad att sluta röka, efter 50 år med pipa i truten är det inget man gör i en handvändning. Det han hatar näst mest är ju såklart att han inte får köra bil förrän det är “all systems clear”. Det betyder två saker. Se för guds skull till att han har något att göra. Annars blir det lite barskt.

Eftersom styvmoderns bil hade fått lite illvilliga kommentarer på senaste besiktningen för att däcken var utslitna så satte vi oss i hennes bil för att åka runt till däckfirmorna här i närheten. När vi kom till första däckfirman ville pappa prompt att jag skulle gå ut och fråga om pris för att kränga de gamla däcken av fälgen och på med de nya, och så en balansering av däcken såklart. Och jag kunde inte för mitt liv förstå varför han inte skulle fråga själv, eftersom jag inte vet ett skit om däckkrängning och vad det skall kosta. Jag visste inte ens vad jag skulle fråga utan ett manus från pappa. Vet inte heller hur jag kunde trampa rakt i fällan utan att fatta det heller, men jag gissar att jag trodde att jag var för gammal för att bli utnyttjad som blond dotter.

Det var jag inte. För gammal för att åka på en luring av pappa som blond dotter alltså. Tveksamt däremot om jag väckte några slags amorösa känslor hos ynglingen som jobbade på däckfirman eftersom han antagligen hade kunnat vara mitt barnbarn, men jag fick ett pris. Ett bra pris dessutom, det fattade till och med jag.

Pappa satt kvar i bilen och duckade medan jag samtalade om däckkrängning med yngling och när jag kom tillbaka till bilen och meddelade priset, samt att de hade tid direkt om vi bara hämtade däcken. Då började den ömme fadern fnissa nöjt. Det visade sig att han redan hade varit på samma däckfirma några veckor tidigare för att få samma prisuppgift men utan att lyckas. För däckfirman ville köpa in däcken själva (vilket pappa redan hade gjort) och ge en offert på något helt annat. Som såklart skulle generera mer pengar. Och DET var anledningen till att han inte hade gått med ut, för att inte bli igenkänd.

Ridå. Hello Blondie. Det borde jag ha anat.

De ömmade tydligen för medelålders tant i blond peruk med samma frilla som en galen professor (nej jag var inte pyntad och plattångad när jag var där) som inte riktigt förstod sig på däck. Konstigt nog.

Så jag satt här i ett par timmar.

Med den här utsikten.

På ett väldigt manligt däckfirmeinrett kontor medan pappa låg hemma och vilade sig lite förnöjt.

Sen åkte jag tillbaka, åt lite till paj och chillade. Dagen avslutades med en sväng till torpet för att kolla kantareller och plocka ett gäng äpplen. Sen till riksgränsen för att gå på Burger King. Det förstnämnda var riktigt riktigt trevligt och extremt idylliskt, solsken, glada hundar och doften av lite blöt skog (och jag hade såklart inte telefonen med mig så jag kunde fota). Det sistnämnda var bukfylla och sysselsättning.

Idag skall jag på begravning. IGEN. Min första borgerliga och med ljus klädsel.

Vilket gör mig totalt förvirrad.

Herregud vad jag behöver semester.