Idag var styvmodern tvungen att åka på något slags businessmöte och hon var inte helt enig med den ömme fadern om han fick sova ensam hemma eller inte. Fadern tyckte givetvis att det skulle gå finemang att vara ensam, styvmodern totalvägrade. Om han trilskades skulle hon vara kvar hemma, för hennes nerver skulle inte klara vetskapen att han är ensam. Så det kompromissades, vilket innebär att jag och Liten knatade hit i eftermiddags för att spendera natten. Kompromissen i det här fallet var alltså att pappa fick ge sig. Som sig bör med envisa karlar. Mina nerver pallar inte heller att han är ensam.
När jag kom hit hittade jag en nybakad paj. Som hette något i stil med knäckäpplepaj.
Äpple, havregryn, sirap, smör och grädde. I pajen alltså. Det där bredvid är vaniljvisp. Just det, havssaltflingor uppe på pajen med. Sött och salt är en superbäst kombination.
Jag tryckte i mig en smällstor bit när jag kom hit och det smakade som en liten bit av himlen. Sen åt vi middag, fläskfilé med osttäcke och potatisgratäng. Och så kollade vi på tv, norska nyheter, något som är helt omöjligt att ta på allvar även om de rapporterar om väldigt sorgliga händelser.
Det funkar bara inte med ett språk som låter som en fjällmelodi med buskishumor.
Efter tv-vilande åt jag ännu mer paj med vaniljvisp.
Nu är jag en smula oense med min mage.
Jag tycker att det är dags att sova. Magen tycker absolut inte det, eftersom den har fått i sig gränsfall med skitfarliga (göteborgshumor höhö) halter av laktos.
Magen knorrar och jag morrar, men nu SKALL vi sova.
Och jag tror att jag stannar kvar här.
I alla fall tills pajen är slut.
