Just det…

…jag knatade ju runt lite i huset igår och kollade på foton medan pappa sov. I det här huset finns allas uppväxt flera generationer tillbaka i tiden dokumenterade på väggarna i ALLA rum. Mest på mig och syrran med bihang såklart.

En gång i tiden tog jag och söstra mi kort på oss själva, satte i en ram och gav till pappa. Det står på hans nattduksbord. Syrran är fotogenisk, jag är inte det, och det här togs vid den tidpunkt maken refererar till som “flataperioden”.

image

 

Han hatade verkligen när jag var snaggad. Jag älskade det och tyckte jag var lika cool som Eminem.

Sen har jag visserligen ingen bra förklaring till hur jag kunde välja att rama in ett foto där jag gör en miffomin. Om det var det bästa fotot, hur såg då de andra ut?

Och så blir man lite gråtfärdig över att se mitt och syrrans bröllopsfoto hänga sida vid sida. Hon gifte sig ljuvt och vackert vid havet, jag gifte mig salongsberusad (packad) i Vegas.

image

 

Jag ångrar absolut inte bröllopet och att det var i Vegas. Men jösses som jag önskar att vi hade haft ett lika snofsigt bröllopsfoto.

Och rätt ofta önskar jag även att jag hade gift mig med Elvis istället för snubben i en femdollars Hawaiian Tropic-skjorta.

Man känner sig lite som det svarta fåret bland släktens vackra foton, och så undrar man vad framtida generationer kommer säga om tanten på det konstiga fotot.

Jag har en gnagande känsla av att vi hade passat rätt bra i dokusåpan om Ullared trots allt.

// Snyggve

0 thoughts on “Just det…

  • Alla släkter behöver nån som sticker ut och sätter lite piff. Var glad över att du råka hamna i det facket istället för det gråa ingen kommer ihåg i framtiden.

  • Är det meningen ni ska hänga upp & ner på ??

    NI kanske kör allt lite upp & ner på du & fadern nu när ni camperar ihop för att roa er lite :p

    Bara undrar med tanke på Tv:n igår och bröllopsfotona idag 😀

  • Hahahaha! Tack! De bilderna behövde jag se just nu 🙂 Och du – alla bilder som tas är bättre än de som inte tas. Just där och då var det de bästa bilderna! Och nej, vårt bröllopsfoto finns inte framme hemma och jag får inte snagga mig så kort igen för någon i min familj. Även om jag stortrivdes med det – det var ju liksom inte lockigt. Någon gång kanske jag också vågar publicera lite gamla bilder. Du är en stark kvinna och verkligen inte grå.

    • Kan vi inte starta någon slags kampanj för att få vara korthåriga? För du har ju så rätt. Slippa krullet och inte behöva en liter schampo varje tvätt. Dumma familjer (makar) 🙂

  • Eftersom jag läser i mobilen så vänder sig bilden när jag vänder på mobilen för att se bilden du lagt ut upp och ner… Och jag vågar inte försöka stå på huvudet för att kunna se. Jag är ensam i ett litet hus på en ö i skärgården och hur gärna jag än vill se ditt bröllopsfoto så vågar jag inte riskera att bli liggande svårt skadad till fredagkväll när mina kompisar kommer. Får erkänna att jag inte är varken vig eller atletisk.

  • Men, visst är det mysigt med en sådan rundtur ibland!! Man blir aldrig riktigt klok på vilken känsla som till slut är störst: glädje eller förfasning (kan det vara ett ord tro?)

  • Snälla rara du,skriv en kommentar iallafall.Får en riktig dålig känsla när du inte är närvarande här hos oss andra.Jag vet att du har mycket annat att tänka på men en liten underfundig kommentar har du väl till övers 🙂 Jag personligen tänker väldigt mycket på dig och din familj nu och hoppas att allt går åt rätt håll.

    • Jag är här Micke. Mitt förhållande till bloggappen är däremot snart skilsmässig pga bristande kommunikation. Har försökt få upp ett inlägg hela dagen. Utan att lyckas.

      Du är rar. Jag känner lite att jag inte förtjänar dig. Det går åt rätt håll här, dagens inlägg skulle ha handlat om att pappa utnyttjade mig för barnarbete och att lura bilskojare. Utan min vetskap. Det är ett sundhetstecken. Och jag underskattade honom som gick på det. 🙂

      • Det var det dummaste… Det e väl klart att du förtjänar mig.Hmmm nu när jag tänker efter lite så har du ju inte gjort nåt för att förtjäna mig 🙂 Sorry. Du,de va du som sa att man kan känna väldigt mycket för människor som man aldrig träffat som gjort stora intryck på en annan-Jag kan ju tala om för dig att du är en sån människa som gjort stora intryck på mig men jag har tyvärr aldrig träffat dig personligen. Jag känner väldigt mycket med dig och och är orolig liksom du är för din far.Jag önskar både dig och din pappa all styrka som ni behöver.Det här löser sig till det bästa till slut. 🙂

        • Men det är sant. Jag funkar så med, och ni är ett gäng som betyder oerhört mycket för mig med. Så det spelar ingen roll om man är den som skriver inlägg eller den som skriver kommentarer. Känslan är densamma. Jag är grymt rörd över dina fina ord. Och så hoppas jag att du har rätt 🙂

  • Ja, den här bloggen lever verkligen sitt eget liv….Måste bara berätta att min älskade golden (6år)inte vaknade imorse,helvete vilken jävlaskithemskdag det är idag…..

      • Vi hittade honom död vid sidan om vår säng,enl vet så hade hjärtat bara slutat slå…vi hade hört honom om han mådde dåligt/fått en hjärtinfarkt etc.Så vi vet inte än vad som hände,men det jag vet är att saknaden är stor…1000 tack för allas kramar och omtankar

        • Du, det där är en mardröm. Och tårarna trillar på mig av att bara läsa det. Pussa de andra fyrbeningarna på näsan. Nu skall jag pussa mina. Massor <3

    • Men usch och fy vad sorgligt.Har haft ett antal hundar och det är alltid lika sorgligt när tiden varit inne. Jag lider verkligen med dig Karin när tiden är inne varken man tycker det själv eller inte.
      Kramar till dig även om jag inte känner dig och inte vet vem du är.Men hundar som lämnat oss,känner jag tyvärr till.Och det är lika sorgligt varje gång.Stor kram.

  • Åh, va hemskt Karin… 🙁

    Håller med MickeB, blir orolig när du inte skriver nåt på länge. Känner helt igen det där att man tänker på och bryr sig väldigt mycket om personer som man inte träffat irl. Konstigt men så är det!

    • Jag vet, för jag håller med. Jag bryr ju mig lika mycket om er som är mina “trofasta”. Samma känsla. Jag tycker ju att jag känner er med, och är ni inte här blir jag bekymrad. Jag har varit väldigt bekymrad över Todde, som inte har kommenterat på en EVIGHET. Jag vet fortfarande inte var han har tagit vägen och det blir ju ännu konstigare från det här hållet för jag har ju bara ett nickname och ingenstans att fråga. För jag vet inte vem han är irl. Sjukt jobbig situation.

      Men jag ÄLSKAR när det råder total anarki i kommentarsfältet och ni tar över. För det känns även som att ni lär känna varandra genom käftslängandet och andra kommentarer här.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.