Alltså, jag vill bara säga att anledningen till att jag är lite tyst i klippet är för att jag är…chockad?

Han åkte dit med artikelnummer till de två garderoberna han skulle köpa. Och vi har ju diskuterat förvaring till förbannelse, vilket han har tyckt att jag skall lösa genom att slänga kläder och skor. Så jag var en aning nervös när jag klev in eftersom han inte hade gett mig en enda ledtråd. I min värld kunde det vara precis vad som helst, utom just förvaringsmöbler, kanske inte ens garderoberna han verkligen skulle köpa.

Döm om min förvåning när jag klev in och möttes av det här?

Det första diktatorn visar är en skohylla. Han som passionerat hatar mina skor och tycker att man kan leva ett fullgott liv med enbart ett par foppatofflor. Den skall stå där den står och jag blev nästan tårögd av lycka (och ändå lyckas jag låta sur och fråga om den inte skall förankras i väggen?). Sedan fick jag även reda på att han hade köpt två sådana, men bara byggt ihop den ena. Den andra skall stå i minihallen in till badrummet där den passar precis på hittefåret. DEN lyckan att slippa ha skor i drivor på golvet!?

Två frivilligt inköpta skoförvaringar till bara mig? Mitt hjärta svämmar över på ett väldigt Ernstigt sätt med brummande humlor i bröstet. Och det blev minst tre humlor till när maken förevisade badrumsförvaringen med orden “jag tyckte den såg ut som en Victoria med locket och spegeln, så kan du ha smycken överst för där är det mjukt underlag”. Man bara dör söthetsdöden lite faktiskt. Åtminstone i flera minuter.

Givetvis hade han spanat in varenda hyllmeter. Han hade även köpt riktigt genomtänkta krokar att sätta i minihallen för jackor. Lite olika takbelysning, där han hade satt upp den ena men inte den andra.

Och han hade verkligen köpt garderoberna han åkte dit för att köpa. De har han börjat montera nu medan jag, katten, hundarna och brösthumlorna sitter här och försöker komma över den initiala förvåningen. Det känns som att jag kommer vara förvånad ett tag till. För inte nog med nämnda positiva överraskningar, han hade dessutom tänkt till ytterligare en gång och köpt galgar.

Och så det obligatoriska, det där han (eller någon normal Ikeamänniska) inte kan gå in utan att köpa.

Stearinljus och servetter.

Jag känner att han har mejkat upp för den dödslarviga fotöljen med råge nu.

Så jag spenderar kvällen med frozen yoghurt och ett vänligt inställt humör medan han bygger PAX.

Givetvis på betryggande avstånd med två våningsplan mellan oss – det är ju Ikea – man vet aldrig vilken del som kommer saknas och som skapar ett världskrig mellan diktatorn och garderoberna.