Efter, är det fem nätter, i varsin lägenhet var det dags att snacka ihop sig lite med jyckarna och bestämma oss för att det kändes okay att flytta upp till husse. Han har ju trots allt monterat garderober och idag var han i Gbg och hämtade soffa, soffbord och monster-TV:n.
Nu har vi alltså något slags vardagsrum.
Där Stor redan har intagit soffan (även om det knappt syns), maken sitter i handikappfotöljen (efter påminnelse om att ha koll på att fjärrkontrollen inte råkar hamna i Litens mun) och datorer och doftljus står på sin plats mitt på soffbordet.
Sen har vi ett icke-rum. Alternativt en jävligt stor walk through closet. Med spridda skurar av hundleksaker och ben i förgrunden.
Med bara två garderober och just inget mer. Funderingen kvarstår att göra det till mysrum. Jag vill ta upp FatBoy-hängmattan, men har inte sanktionerat det med den envisa mannen. Lite mattor, lite läshörna, lite skrivbord och en hängmatta. Hur bra som helst tänker jag.
Och så har vi ett kök. Med köksbordet från Gbg. Men köket ser fortfarande ut som en krigszon där soldaterna krigar genom att kasta diverse verktyg och Sikaflex på varandra istället för normala vapen. Inget har med andra ord förändrats eller förbättrats sedan förra bilden.
Slutligen har vi ett sovrum. Med älsklingssängen som jag inte sovit i på ett år. Den med tjockaste Tempurmadrassen. Men jag hade en så lång period av insomnia i sovrummet i Gbg att jag började förknippa rummet med sömnproblem och hamnade i en ond cirkel. Inget fel på sängen, bara fel på rummet och då flyttade jag ju ner i gästrummet med mitt bolltäcke och kom ur den värsta insomniaspiralen.
Snopplampa (lagad), VILLAGE CANDLE-ljus (så Mona ger fan i att skälla på mig), bolltäcket och nyrena lakan. Och Litens BIA-bädd såklart.
För att sätta lite sprätt på tillvaron sprayade jag även sängen med den här som jag hittade när jag möblerade om från badrum till badrum.
Det enda som hände i form av manlig fägring var att jag fick sällskap av Liten. Inte fy skam det heller.
Nu ligger jag nyduschad med händerna sedesamt på täcket och bara njuter av sängen och sällskapet.
De äldre herrarna sitter i vardagsrummet och kollar på TV.
Och jävlar vad skönt det är att ha sovrummet i ena änden av lägenheten och vardagsrummet i den andra, istället för att försöka somna med TV och snubbe en halvmeter från huvudkudden.
Imorgon är det dags att flytta upp ytterkläder och det vi har i köksskåpen.
Eller så gör jag det i övermorgon. Nu är åtminstone det värsta över.
Och så får vi fast bredband installerat.
Är det här vad som kallas “från koja till slott”?
Näe, jag är fortfarande inte redo att släppa tvåan. Jag bara bidar min tid. Vad tror ni om oddsen att jag, återigen, inte har en aning om var jag är när jag vaknar imorgon? Ilandsproblemet med för många boenden är ett jäkla aber.
Godnatt på er.
