Nåja. Utan dans i alla fall.
Vid nio plingade det i min telefon, mina nya glasögon var klara. Jomen då var det lite dans faktiskt, för jag dansade ut ur lägenheten och upp till optikern. Dock ej så himla svanlik, om inte svanar helt plötsligt blivit lika ogracila som kassaskåp. Men jag dansade upp för trapporna genom parken ungefär 80 sekunder efter att meddelandet hade kommit.
Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara storheten i att se på nära håll och långt håll samtidigt. Och ja, jag fattar att det inte är unikt för alla har progressiva eller inte synfel alls, men för mig är det skitunikt.
Sen gick jag en sväng på stan, för jag var tvungen att gå till Ica och köpa yoghurt. Folk tittade lite, men jag bestämde mig att de tittade för att jag är svincool och det är glasögonen med (inte troligt i liten stad, men låt mig vara inbilsk här nu).
Häromdagen läskade Listoplisto mig med sitt senaste inköp, vilket var en leopardmönstrad fleeceonepiece från Halens. Som jag såklart beställde eftersom hyresvärden här är jävligt snål med värmen och jag har fått slänga mina gamla i fleece, helt utslitna efter lång och trogen tjänst.
Beräknad ankomst idag. Eller senast imorgon.
Nu har jag bestämt mig för att det här blir min reseoutfit. Eftersom jag avskyr att ha obekväma kläder på mig när jag flyger långt och att jag alltid fryser på flygplan. Problem solved med den här mysdressen.
Glajjorna är ju självskrivna. De har ju öppnat en helt ny värld för mig.
Till detta givetvis min Tempurnalle som jag använder som kudde.
Och stödstrumpor och UGGs.
Risken finns att jag inte blir insläppt i landet – eller arresterad redan på planet va?
