Det var ju precis lika roligt som vanligt att komma dit. Gissningsvis var det den rodnande mamsellen som svettades, inte nervositeten?

Att gå till Hootchiecoo är som att sätta sig i någons vardagsrum på en fika och prata skit, med skillnaden att på en vanlig fika är det högst ovanligt att någon ritar på ens arm. Med en grej som låter som en symaskin. Men annars är det exakt som en fika och trevlig pratstund. Tyst är det definitivt inte och att tatuera sig samtidigt som man löser det ena världsproblemet efter det andra är … sjukt trevligt helt enkelt. Han borde ta en extrapeng i timman för trevlighetsfaktorn och ytterligare en extrapeng för att det fanns en oerhört rar sällskapshund i studion. Som jag GLÖMDE fotografera *duckar för rutten tomatkastning*, men hon gav mig mer tungkyssar än jag fått under ett helt äktenskap.

Så, ja … det har varit en jättebra dag. Och jag hade aldrig kunnat räkna ut resultatet eller ens tänka ut det själv på förhand, men här är den absolut finaste delen, alldeles nygjord innan jag fick armen i gladpack.

Jag är svinnöjd. Ni får se den i sin helhet när den har läkt klart (cliffhanger), men den går runt hela handleden och ramar verkligen in.

Som bonusmaterial passade jag på att filma de enda 20 sekunder som vi var någorlunda tysta. Ifall ni undrar vad som avhandlas just under filmen så var det att jag råkade tappa min snusdosa och den rullade iväg över hela golvet. Praktiskt nog när man lämpligtvis bör sitta still och inte springa omkring i rummet och hämta bortrullade saker.

Sedär. Nålskräck har inget med tatueringar att göra, fattar ni nu vad jag menar med att det bara känns som om någon kliar hårt med en nagel fast inte så hårt att det gör ett dugg ont?

Jag skall släpa hit dig Behå-Helene, så är det bara.

Nu skall armen se ut som vaccumförpackad fläskfilé i 48 timmar sen får ni se resten av resultatet.

För snart bär det av till käre tatueraren, vilket brukar ge mig förväntansfulla fjärilar i magen i flera dagar innan och sedan kör jag dit och känner mig som ett barn på julafton.

Allt det där ovanstående har jag haft de senaste dagarna.

Men idag nervössvettas jag. Inför något jag tycker är skitroligt? Och andas i fyrkant. Väldigt motstridigt att känna sig som ett barn på julafton samtidigt som jag nervössvettas. Inför något som varken gör ont eller är farligt.

Det måste ha hänt något när jag tog steget närmare 50 än 40?

Jag är GAMMAL.

Och ja, ni skall få vara med under tiden.

Det roliga är att den lagvigde tatueringshataren har varit engagerad i att välja färger och motiv?

Jag har två teorier, antingen har han gett upp totalt och börjar tycka att det är rätt okay ändå (utan att erkänna det), det andra alternativet är att han i smyg filar på skilsmässopappren och faktiskt struntar i hur jag ser ut?

Med tanke på hur HÖGLJUTT han har protesterat de senaste fyra tatueringarna liksom?

 

Vi måste prata om det här med klimakteriet. Även om det får mig att känna mig asgammal.

 

.

Värmevallningar och svettningar

Svettningar och värmevallningar är vanliga besvär. De beror på att kroppens termostat kommer i obalans i samband med de hormonella förändringarna.

En värmevallning brukar upplevas som en värmevåg i höjd med bröstet som förflyttar sig uppåt över halsen, ansiktet och hårfästet. Man blir röd i ansiktet och värmevågen följs av svettningar som utgår från hårfästet och ansiktet. Det kan ibland droppa från håret och ansiktet.

En svettning brukar oftast pågå under två till tre minuter. Men den kan variera i tidslängd från några sekunder till en timme.

Det är vanligt att man vaknar av svettningarna flera gånger varje natt. Ibland kan man behöva byta lakan.

Eftersom de här symtomen beror på att kroppens termostat är i obalans kan också så kallade kylvallningar förekomma. Det är inte lika vanligt som svettningar och värmevallningar. Kylvallningar brukar upplevas som frossa och att man fryser även om man sover under extra täcken.

Hur svåra besvär man har och hur ofta svettningarna, värmevallningarna eller frossan kommer varierar.

Humörsvängningar och sömnproblem

Under åren närmast före och efter den sista mensen är det vanligare med psykiska besvär, som till exempel depressioner. Man kan få lättare förändringar i humöret och bli mer irriterad. Sömnproblem uppträder ofta också under den här perioden av livet.

Källa: 1177.se

 

Humöret är ju en sak. Det är ju som det är förutom att stubinen har blivit ännu kortare. Och lite mer opålitlig.

Men de här hedebyarna som får mig rodna som en mamsell och sedan svettas som en heroinist på avvänjning är inte okay.

Det är alltid 17 grader i lägenheten och de senaste veckorna har det känts som att någon illvillig jävel går och höjer till saunatemperatur sisådär två gånger i timman utan att jag vet om det. Men jag märker det när jag börjar rodna och svettas på insidan huden.

I morse fick jag rusa upp ur sängen halvsju för att jag höll på att drunkna i lakanen. Jag övervägde att gå ut och lägga mig raklång i morgonfrosten (det är ingen snö här – SOM jag ville ha snö), men jag skärpte mig och flyttade mig till vardagsrummet som är lite svalare. En stund åtminstone, till nästa hedeby.

Jag vet att jag påbörjade Operation Klimakterie för flera år sedan, men nu har det blommat ut i sin fulla prakt.

Min mamma hamnade i det här helvetiska påfundet när hon var i 40-årsåldern. Det har inte gått över än för henne, det betyder 30 år av något som liknar en djup depression med svettningar. Med tanke på att jag ärver allt sattyg i rakt nedstigande led från ömma modern och mormodern så gissar jag att även jag är körd på riktigt nu.

Här har jag gått och trallat (nåja) och trott att det bara har varit en extra svår episod av min årliga SAD (höstochvinterdepp). Hah! In my face!

Kan vi prata om det här?

Om någon säger att det går att bota med positivism och vackra tankar så daskar jag den personen i ansiktet med min dyngsvettiga nattröja.

De där jämlikhetsförespråkarna i 30-årsåldern tjoar om lika lön och andra politiska korrektheter.

Kom igen när vi har gett männen en rejäl vallning. DÅ snackar vi jämlikhet på riktigt. Hade det varit män med klimakterie så hade pensionsåldern varit 45, inte 65.

Herregud vad jag är gammal.

// Ättestupan