Jag måste bestämma mig, jag måste lösa följetången med de trasiga glasögonen. Annars kommer jag a) bli galen och b) skitmycket fattigare. Jag har ingen LUST att slänga pengar i sjön (närmare bestämt 17 papp) om vi inte kommer iväg. Hade jag haft guldbyxor, eller skitit pengar så hade jag inte brytt mig. Men än så länge ser det inte ut som tusenlappar i klosetten efter uträttat värv.
Jag hängde i alla fall på låset till optikern klockan tio.
De skrattade åt mig när de fick se hur massmördade mina glasögon blivit, men sedan grät de lite av medkänsla när jag sa att han gjorde det dagen innan Barcelona. Osäkert dock om tårarna kom av skrattet.
Med löfte om att de skulle göra sitt yttersta för att få tag i båge och glas (för jag hade tydligen inte tittat så noga på mina glas i ren lycka över att de var hela, och hela var de om man bortser från att det var en triljon “stenskott” från valptänder i dem). Och när de hade gjort sitt yttersta skulle de ringa mig.
Så jag gick ut på stan.
Först gick jag hit, där de har de underbara snopplamporna och fismuggarna som maken fick i födelsedagspresent.
Där stod jag och beundrade snopplamporna och muggarna igen, medan jag funderade på om jag skulle investera i en mugg till mig med. Temuggarna är finfina.
Men det slutade med att jag köpte det jag kom dit för, som de inte hade inne när jag handlade lampan. En ljusblå snopp till den, och en headsetsladdantitrassel-snoppgubbe.
Efter det gick jag en runda och funderade.
Jag vinkade åt min favoritrestaurang. Och ägaren.
Och precis efter att jag passerat Park kikade jag ner i hamnen och tittade på ett av Strömstads mest lättigenkännliga hus. Nattklubb, resto och svinstor uteservering alldeles vid vattnet. Men maten kostar som på en Guide Michelin-krog och smakar sämre än på en Rasta-resto. Just det, det var ju där jag träffade Kicken när jag hade ätit mina pommes och pulverbea för 300 spänn. Turistfälla som ibland duger för att utsikten är finfin. Vill man ha übergod mat skall man gå på Park.
Jag kikade ner på en väldigt tom strandpromenad och gästhamn och undrade om det var första juli eller första oktober?
Medan jag konstaterade att det inte ens var fullsketet med folk vid Kosterbåtarna. Något är helt klart fel.
Då bestämde jag mig för att gå till det jag envisas med att kalla kemikalieaffär. Min älskade sminkaffär där det finns mängder med nagellack, och de ringde i veckan för att tala om att sommarfärgerna på gellacken hade kommit in.
När jag kom in och hade kontrollerat varje färg i detalj och valt ut…elva olika färger fick jag reda på att deras lilla butikshund var hängig. En fyra månaders dvärgpudel skall inte vara hängig. De skall vara så här söta och helt wild and crazy.
Det här är Nona. Och Nonas mattes bröst. De har aldrig haft hund tidigare så jag frågade vad som hänt. Men inget specifikt. Valpar är valpar och kan göra mycket konstigt och oförklarligt, men hon hade varit hängig sedan i torsdags och skrikit till ibland, sådär som de gör när man trampar på dem. De hade tydligen även åkt akut till veterinären (slakthuset) här i stan imorse, men blivit tillsagda att vänta en VECKA till. Veterinären hade inte ens känt igenom henne eller tagit tempen. En vuxen hund skall inte vara hängig i över en vecka, en valp skall absolut inte vara det. Jävla veterinär.
Då lekte jag veterinär. Kände igenom den lilla medan hon pussade ihjäl mig (sååå hängig var hon alltså inte) och hittade en punkt på frambenet där hon skrek till. Sen tvingade jag matte att gå och köpa en termometer på apoteket för att kolla så hon inte hade en infektion i kroppen. Och det gjorde hon. Men hon klarade inte att vara den “elaka” som tog bakdelen, det fick jag som nagellackskund göra. Lilla raringen, där stolpade jag in och stoppade kall metall i hennes dvärganus. Det var den minsta lilla hundrumpa jag någonsin sett.
Men ingen feber och lugnare matte. Dagens goda gärning.
Då köpte jag en miljard nya lacker.
Och sen gick jag hem.
Nu är mitt andra stora val (näst efter bröllop eller inte bröllop som blind), vilken färg jag skall måla naglarna i.
Jag blir i alla fall glad av nagelmåleri.
Och att byta färg på snoppen.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
