Line Dance…och hur man skapar MER problem

Jag hittade sjukt snygga cowboyboots i USA, men inte EN enda affär som skickade utanför landet. Bara domestic. Men jag skulle bara ha de förbaskade bootsen, inga alternativ. Så jag involverade släkten i det, de fick beställa (man fick alltså inte ens betala med svenskt VISA – helt galet). Få det skickat hem till sig, för att packa om och skicka vidare till Sverige. Inga konstigheter, och det gick smärtfritt.

Men, den stora frågan var ju storlekar. Överallt där jag läste om bootsen stod det att de var små. Jag chattade till och med med en kundtjänst för att få råd om vad jag skulle välja för storlek. Och det räknades ut att jag skulle ha en 11.5. För jag är en normal 10,5-11. Hellre en halvstorlek för stor, som då var var risken, än en för liten.

Självklart var just 11.5 den enda halvstorleken som inte fanns. Det fanns 11 och det fanns 12. Alla andra halvstorlekar fanns. Så jag var tvungen att fatta ett beslut. Storlek 12 och riskera att bada i dem, eller storlek 11 och riskera att inte få dem över lilltån. För det är ju inte helt lätt att göra om hela den här apparaten och skicka tillbaka till USA, för att byta där och sen skicka hit igen. Men jag hoppades så att de verkligen skulle vara så in i bängen små i storlekarna, att en 12:a skulle funka. Med innersula.

Idag kom de. Och de är verkligen så jävla snygga att man tuppar av.

Men, med tanke på att jag lätt drar dem över sommarsvettiga svullna fötter och att det finns plats för minst en tå till så kan man ju lugnt säga att de är för stora. Alla som haft nya cowboystövlar vet att man skall behöva anstränga sig för att få på dem när de är nya. Och att man behöver både hjälp av medmänniska, vilja och vaselin för att få av sig dem de första veckorna.

Med andra ord är det positiva att jag får på och av mig dem helt själv. Samt att de är svinsnygga.

Hur många innersulor får man plats med i en stövel?

Jo, det är säkert hyfsat lösbart med en fet innersula, och jag kommer använda ihjäl dem ändå, men då kommer bonuskruxet. Jag skall dansa line dance. Cowboyboots är långa och spetsiga. Boots som är en och en halv storlek för stora är ännu längre och spetsigare. Som om det inte var nog med att jag har dålig koordination som det är så skall det utföras i ett par boots som är nästan lika långa som slalomskidor.

Förr i världen hade man ju sådana där fnuttar på spetsen på skidorna för att man inte skulle korsa dem av misstag. Finns sådana kvar och kan man kanske sätta dem på stövlar också?

20130627_132424_resized

Vart skall de här skorna gå med dig lilla vän?

Saker man kan köpa när man är lite smalfet

Jag har älskat eBay i tio år. Dessa fynd. Och dollarkursen. Idag kom en sidenscarf i favoritfärgerna. 200 kronor och sprillans ny. En scarf kan man ju varken bli för smal eller för fet för. Just denna är dock inte tillräckligt stor för att knyta över arslet dock.

Makens kommentar när jag glatt visade den:

– Det ser ut som en sån där sjal farmödrar har.

Jag tar det som en komplimang och en bekräftelse på att den är snygg på riktigt dock. Mannen som använder Crocs och Ica Maxis Birkenstockkopior vill man liksom inte dela klädsmak med.

image

Den går i alla fall att knyta runt dubbelhakan. Som ett farmorshuckle.

Jag dog och hamnade i jeanshimlen!

Men HUR ofta hämtar man ett paket med så här många jeans? Jag vill lägga mig och rulla mig i dem. Kissa revir på dem. Känner mig som måsen i “Hitta Nemo”…Mine Mine Mine!

Dessutom är de så sköna att det inte känns som jeans. Det ser ut som jeans, men känns som mjukisbyxor. De är tajta där de skall vara tajta, men över magen är det stretchigt…jääääättestretchigt. Så man kan böja sig fram och äta precis hur mycket som helst utan att det känns som att man har pianotråd runt magen som snörper åt.

Lycka i ett svart paket!

pleasehimlen

Älskade älskade Selected Style

Denimshorts Please

Khakishorts Please

Bredrandiga jeans Please

Ljusblå smalrandiga jeans Please

Blommiga jeans Please

Rosa jeans Please

ÅH så roligt man kan ha när man surar på maken

Nu skall jag ta permobilen till utlämningsstället för att hämta mitt gigantiska paket fullt med fina Pleasejeans.

Jag kanske till och med kan åstadkomma riktigt skitenödiga blogposeringar när jag kommer hem. Dagens outfittor på riktigt. Om jag inte är för tjock pga all rysk yoghurt.

Med lite tur kanske jag tom kan visa min lite för stora tubklänning. Utan att brösten trillar ut för att den är för stor och jag inte sytt om den ännu. Snacka om gambling.

DEN lyckan.

På återhörande

Rapport från Göteborg

Jomensåatte…jag åkte tillbaka till Göteborg. Har inte sett huset på över två veckor. Hade hoppats att Joe Labero varit på besök så att det magiskt var storstädat. Eller att maken faktiskt hade lyft ett finger eller två medan han varit här ensam. Men icke sa nicke, samma nuclear wasteland som vanligt.

Ett par anledningar till att jag åkte hem. Jag skulle få ett paket med fyra par jeans, två par shorts och en tröja från min älsklingskund/väninna. Det kom inte. Jag hatar Posten jättemycket. Gråt och tandagnisslan. Kommer det inte imorgon kommer jag gråta på riktigt.

Däremot kom min ömma moder med mat, och lite käcka råd om klimakteriet. Eller ja, ett enda råd egentligen, och det var “se fram emot att vara förbannad de kommande 30 åren, jag är ju fortfarande förbannad”.

Mhmm…men det låter ju lovande eller?

Men det var trevligt med besök, och så var det trevligt att två eBay-fynd dök upp i brevlådan. En tubklänning med mycket resår, så man slipper Spanx och kan äta jättemycket utan att det märks (dock överdrev jag en smula med storleken så antingen får jag sätta in extra resår upptill eller så får jag snabbfixa silikontuttar). Och de här plupparna:

pluppar

Oerhört praktiska pluppar. Någon som kan gissa vad det är? Ni får en ledtråd. Det är inte en menskopp.

Nu skall jag hänge mig och varulvar och vampyrer och avsluta dagen med True Blood. Och dregla ihjäl mig efter Eric och Alcide!