Gårdagens totala impulsshopping

Och konsten att gå från att inte våga låta någon annan i världen röra mina naglar till att ge HELT fria händer.

Man kan säga så här, det är ju tur att jag inte jobbar på begravningsbyrå. Eller ens i någon finreception på storföretag. Då hade jag inte kunnat experimentera vilt och jag tycker det är skitroligt och blir jättesnyggt.

Den här gången lärde jag mig även två helt nya tekniker för att göra gellack extra snyggt och extra roligt.

Nu känner jag mig gränslös. Planerar redan vad som skall göras nästa gång, jag säger bara “It’s gonna be legen…wait for it…daryyyy”. Vilket är en ledtråd. Kan ni gissa vad det handlar om?

Layouten är redan ritad, Jessica är redan med på idén.

Men, först fokus på gårdagen. Vi klurade på vad vi skulle göra och jag tyckte det var vansinnigt skönt att bli ompysslad. Det blev så här.

image

Notera att det blå lacket är matt, förutom på tippen. Det var den nya fiffiga tekniken, det är alltså inte matt lack utan helt vanligt lack som är polerat till matthet. Så jäkla skitsnyggt. Stålmannen gör mig glad och får vara det som står för Team Pappa. Och så passar det ihop med…mig. Eftersom jag är en smula barnslig.

Sen gick jag till Ica för att köpa yoghurt, men råkade passera ett skyltfönster med ett par skor som jag föll handlöst för.

Med det sagt accepterar jag absolut inte att sommaren och flipflopbärande är slut, men det skadar ju inte att vara förberedd. Till efter sommaren. Det är absolut inte höst ännu.

image

 

Just nu dristar jag mig till att säga att de är de snyggaste skorna på länge. Som sirener ropade de mitt namn från skyltfönstret, vem var jag att motstå?

Och nu skall jag göra något så storartat som att ta mig in i duschen, se om jag kan tvätta bort en veckas trötthet och sedan bjuda mig själv på restaurang. Alldeles själv, men absolut inte ensam.

Skorna får haka på som sällskap.

PS: Vill ni dregla över Jessicas naglar så följ henne på Instagram vettja. Vet inte hur man taggar, men leta upp JSTROMKJELLGREN. Mycket ögongodis. Sen kommer ni snällt när vi har filat klart (haha göteborgshumor) på nagelträffplanen.

Bakom mina solglasögon

Brukar det vara ganska mörkt. Men eftersom jag har slipade solglasögon är de väldigt nödvändiga när man är på båtsemester och man lyckas slarva bort sina vanliga på den väldigt lilla ytan båten består av.

En hel dag och en hel kväll var de vanliga glajjorna borta och jag letade ihjäl mig. För att till slut resignera, tänka att de får dyka upp av sig själv eller möjligen i munnen på liten hund. Det har ju hänt förut. Så det var solglasögon som gällde.

jag tror jag hade glömt hur mörkt det blir kvällstid i augusti. Och det blir inte direkt ljusare av solglajjor. Att gå med svarta hundar på klippig ö utan några som helst gatlampor var en adrenalinkick. Av det negativa slaget.

I fredags knatade jag till optikern i annat ärende och när jag var där bestämde jag mig hastigt och lustigt för en, i mitt tycke, rasande snygg båge. Som jag tyckte att jag passade i. Jag råkade bara bortse ifrån att utprovingen skedde direkt efter hemkomst med båten, jag såg alltså ut som Mojje i håret (fast med mer saltvatten), noll smink och keps. Dessutom lade jag inte mer än ungefär tre minuter på att bestämma mig.

Jag gillar inte att prova glasögon. Antingen går det inte alls eller så går det svinsnabbt. Dessutom härmar jag optikerna (heter det verkligen så i plural?). Mina senaste bågar hade min optiker på sig sist jag bytte och den här gången hade en av de andra optikerna (really?) den här bågen. Plättlätt när man ser dem på någon annan istället för i ett ställ med 700 andra par.

Idag var de klara. Och jag rusade glatt upp för att hämta dem.

På vägen kom jag på att jag numera inte har saltade semesterkrullar längre. Dessutom har jag ögonbryn (ja, det kommer ältas så länge jag blir förvånad varje gång jag går förbi en spegel).

Spänningen var olidlig. Skulle vardagsjaget passa i semesterjagets glajjor?

image

Världens minst smickrande bild. Det ser ut som att glasögonen sitter på Ögonbryns-Rudolf med Röda Mulen. Som någon knäckt näsan på.

Men jag är sjukt nöjd med glasögonen. De är blå. Mer blå än vad som syns på bilden. Typ jeanskornblå (solklar Bengt Grive-färg). Älskar dem.

Nu borde den här synfelstanten verkligen klara en zombieapokalyps ihop med sin handväska, för nu har jag två par läsglajjor, två par solglajjor och numera två par sepålångthåll-glajjor. Men jag har banne mig inte råd att få förändrad syn, den saken är klar.

Och jodå, de bortslarvade dök upp efter ett dygns letande på båten, tack och lov helt oskadade. För ingen utom Liten vet var de låg.

Det var nämligen hans mun som letade upp dem, och han är lika tyst om det som en dubbelspion.

// Rudolf

Två hundar är fler än en nalle

Men jag lovar att jag bara har med en nalle på båten. Samma nalle som alltid åker med vart det än bär hän, eftersom det är min kuddnalle. Som hundarna lånar och bär omkring på, och det får de såklart. För hundarna är söta och nallen är tålig.

Idag lyckades dock båda jyckarna ligga med nallen på två olika ställen inom en tidsrymd av mindre än fem minuter, det är något slags rekord, även för dem. Mitt egna rekord var att jag dessutom hann fota dem innan de såg kameran och sprang därifrån. De är så less på mig och kameran att jag är helt övertygad om att de dels har utvecklat något slags internt varningssystem för att kommunicera med varandra medelst telepati och dels springer de snabbare än Usain Bolt när de själva får syn på en kamera.

Jag skulle gå ner och dona med dagens inköp (mer om det sen) och på väg ner i klädkammaren (midkabinen) hittade jag Stor på sin favoritplats. Med nalle.

DSC00263

Då dog jag sötdöden och rafsade åt mig kameran snabbt som attan. Notera gärna att det går att se att han har hunnit öppna ena ögat, trots att jag var snabbare än blixten.

Sen stod jag nere i klädkammarmidkabinen och sorterade smutsiga kläder, nya kläder, rena kläder och kläder med hundsaliv som Liten burit omkring men som ändå är rena, i olika högar.

Och så råkade jag titta upp. Där låg Liten och nallen.

DSC00265

På inte alls samma ställe. Och så dog jag sötdöden igen, medan jag funderade på om nallar förökar sig eller flyttar på sig av sig själva.

Det var väl ungefär det jag ville visa, eftersom det var dagens höjdpunkter. Övrig tid har gått åt till att shoppa en sjuuuukt snygg jeansväst från Ralph Lauren med 70% rea (fem minuter), äta en väldigt god köttbit (tio minuter), äta dagens glass (tjugo minuter – glass skall avnjutas), klura över vilket försäkringsbolag som ger bästa livförsäkringen på maken med snabbast utdelning, låg premie och hög avkastning vid mystiskt försvinnande (13 timmar) och sedan titta på sjökortet vilken plats i Kosterfjorden som är allra djupast och säkrast att dumpa…eh…barlast på utan att…barlasten…flyter upp igen (270 meter, just saying) (14 timmar and counting).

Jamen det var väl min dag.

Jo, det regnade lite med. Ytterst lite. Oviktigt lite faktiskt.

Men västen var fantastiskt viktig. Och så billig att jag faktiskt tjänade på att köpa den.

Däremot glömde jag köpa kilklacks-Uggsen idag med, trots att jag var inne i just den affären.

Men nu har jag ju faktiskt shoppat trosor, väst och Acqua Limone-tröja.

Man skall inte ta i så man spricker när man har semester.

När man shoppar av medlidande

Och en helt vanlig lördag i Fjällbacka. Inte en endaste gång har jag blivit mördad av Läckberg heller.

Det uschliga vädret håller sig borta, och jag håller alla tummar och tår för att det fortsätter så, för just nu sitter jag med fötterna i högläge iklädd linne och shorts på akterdäck och kikar på semesterflanerare på bryggan. Orimligt trevligt och numera en behaglig temperatur.

Den där temperaturen var däremot inte fullt så behaglig förut, det var bara 33,3 grader på båten och vi höll på att få solsting hela bunten. Då var det dags att ta gummibåten och dra ut för att bada. Sommar i Sverige och det är 25 grader i vattnet. TJUGOFEM? Det är det ju knappt i badkaret hemma?

Hela familjen klädde på sig flytvästar och drog ut för att gömma oss bakom närmsta holme. För att inte bli misstagna för knölvalar.

Liten åkte därmed gummibåt med motor för första gången (innan har vi bara tagit fan i båten och rott runt med honom) och han älskade det.

DSC00227-2

Fartvinden i håret och den genusmedvetna flytvästen.

Sen mötte vi en båts svallvågor och han fick vatten i näsan. Och på hela huvudet.

DSC00228-2

Då såg han ut som att det minsann var planerat och inte ett dugg pinsamt. Han skulle ändå hostat lite även om han inte hade blivit plaskblöt. Faktiskt.

Och så badade vi. Först maken och när jag hade sjåpat klart (och blivit dragen i benet av han den där som redan var i vattnet) även jag.

DSC00229-2

Och det var ljuvligt. Efter att ha suttit i en 33-gradig båt hade det nästan varit ljuvligt även om det inte hade varit 25 grader i vattnet.

Efter ett par minuter i vattnet slog det mig att jag aldrig hade badat från gummibåten förut. Och att den inte har en badstege. Nu kan man kanske TRO att det är en enkel match att skutta upp i en liten gummibåt. Det trodde nog jag också. Ända tills jag låg där och kikade upp över kanten på vad som i det läget såg ut som ett jäkla containerfartyg. Ingenting finns det att hålla sig i heller.

Maken satt och fnissade i båten.

DSC00231-2

Jamen om jag håller i den här då?

Näe, det funkade faktiskt inte alls. Och någonstans där blev jag anklagad för att vara graciös som ett kassaskåp.

DSC00232-2

Då blev jag sur, knep ihop ögonen och muttrade saker som varken syns eller hörs bakom gummibåten.

Sen blickade jag tillbaka mot hamnen och funderade på om jag möjligen kunde simma tillbaka…

DSC00235

…eller kanske låta mig släpas efter båten.

Men efter draghjälp från maken, där jag kände mig som en strandad val i just kassaskåpsformat, så kom jag ombord igen. Och slapp bli släpad i hamn.

Väl tillbaka upptäckte jag att det var slut på rena trosor. Jag som alltid och utan undantag packar för mycket tog bara med mig en liten strandväska på den här semestern. För att bevisa för maken att jag har blivit en rockstjärna på att packa.

Jo det funkade ju bra. Igår upptäckte jag att jag inte hade tagit med mig något linne och fick köpa det, häromdagen upptäckte jag att jag hade glömt badkläder och fick bada i mässingen (det vägrar jag köpa för jag hatar det), så det var bara att gå kommando under shortsen.

Av någon anledning känns det som att uttrycket “gå kommando” för att handla trosor får en helt annan innebörd när man knatar iväg i kamoshorts och knallgula Doc Martens (den lyckan när jag hittade dem på båten och fick ner den svullna tån så jag slapp gå i tantskor).

DSC00242-2

Det här är banne mig seriös kommando. Med lite semesterfetma.

Hittade jag några trosor?

Icke då. Den enda affären som sålde trosor hade stängt en timma före jag kom upp och jag var inne i varenda affär för att fråga om de möjligen sålde underbyxor, modell ointressant i det läget, men nej.

Då kom jag in i en butik som var alldeles tom. Förutom snubben som jobbade där, och på disken låg väldigt mystiska tofflor. Typ Moon Boots-tofflor?

När det inte är 33,3 grader ute så älskar jag tofflor, så jag var ju tvungen att fråga. Och han berättade lite sorgset om tofflorna som hans kompis hade tagit fram, nya för året. De var varma, gjorda för både inomhus- och utomhusbruk. Och det var till och med halksäker sula på dem.

Men, som han sa, den här sommaren hade det ju inte direkt varit någon större efterfrågan på just tofflor. Och så tittade han på mig med vad jag inbillade mig var hundögon.

Nu sitter jag här.

20140802-202544-73544058.jpg

För jag var såjävlaklart tvungen att köpa ett par.

Jag är väldigt medveten om att de inte passar i bild alls. Det funkar inte med Moon Boots i solsken med räkätande bryggmänniskor i bakgrunden. Men han hade HUNDÖGON.

Och tittar man på förpackningen ser de ju onekligen lite fiffiga ut.

20140802-202544-73544342.jpg

Jag är hopplös.

Min sommarshopping har alltså bestått av nostalgitröja från Acqua Limone och vintertofflor.

Har ni vägarna förbi Fjällbacka kan jag tala om att Tång har 30% rabatt på just de tröjorna nu.

Ifall ni är fler som vill ta en trip down memory lane iklädd 90-talströja menar jag?

Åh! Nostalgi!

Jag har shoppat min årliga båtshopping (nej, de skitfula skorna räknas inte).

Varje år i Grebbestad måste jag köpa något på Classic Corner. Det har jag gjort i så många år att jag är hej och du med killen som driver butiken. Såpass att jag har honom inlagd i telefonboken som “Pelle P”. För att han säljer bland annat det märket. Vilket ju är helt logiskt, men kan bli lite pinsamt eftersom han inte heter det, och jag minns aldrig VAD han heter.

Den här gången stod han inte i butiken, det var en tjej som jobbade. Och jag snicksnackade med henne, frågade om det fortfarande var samma kille som har butiken. Jodå, sa hon, det var fortfarande Andreas.

Andreas, sa jag och såg ut som ett frågetecken, det heter han inte i min telefon? Han heter något på P?

Det där med att tänka innan man talar är en gåva. Ingen har någonsin gett mig den gåvan tyvärr. För just där och då insåg jag hur det lät. Kärring träffar gubbe i sommarstad, gubbe ljuger om namnet men lämnar ut telefonnumret. För att han inte är singel. Så inbillade jag mig att det lät. Vilken föranledde en förklaring från mitt håll i form av “nej nej, jag menar inte SÅ (vaddå så, det var ju bara i mitt huvud allt var fel?), jag kom på att jag har lagt in honom som Pelle P för att jag beställde en jacka för tusen år sedan…

Då såg hon lite tveksam ut. Till hela mig. Så jag höll käft och köpte en tröja.

20140801-183726-67046774.jpg

Nu skall jag och tröjan fortsätta hålla käft.

Medan vi tittar på folkvimlet i Fjällbacka.

Så trist att det är slutsäsongrea precis överallt och det enda stället jag har varit på är apoteket. För att köpa mer alsollösning och elastisk binda.

Och det grå vädret existerade i ungefär en halvtimma, nu är det högsommar igen.

Jag vill aldrig mer lämna båten.

20140801-184141-67301075.jpg