Synvilla och ögonmått

Nu har jag letat stora mattor på Ikeas hemsida. Det är bara att glömma. Det existerar inga tillräckligt stora mattor som är … vad hette det … långluggade? Bara av typen strävhåriga eller inte håriga alls. Jo det fanns en, skitsnygg, som var stor och luggig men den var mestadels benvit. Här är inga ben vita nästan någonsin, så det verkar oerhört opraktiskt. Hundarnas ben är mest smutsgrå och mina ben drar åt det bårhuslila hållet. Fördelaktigast färg hade varit gråkamoflage, om det nu är en färg.

Och det måste ju såklart vara matta med just lång lugg. Annars blir det inget hundrum. Hundbarnen tycker inte det är kul med platta mattor och det hundbarnen vill ha det får hundbarnen. Såklart.

Vi får helt enkelt slå på stort och åka till Happy Price i Tanumshede (jag kan nästan inte skriva det utan att fnissa lite). Men de har mattor och det var ju norra bohusläns variant av GeKås.

Men alltså kolla här, maken måste ha varit påverkad av något när han mätte och kontrollmätte.

Visst ter det sig helt jäkla osannolikt att det skall få plats en tvåsitsig bäddsoffa mellan garderoberna?

IMG_5192

Dörren är normalbred. Något stämmer inte.

Att soffan är 157 cm bred tvivlar jag inte på eftersom den bäddar framåt och vecklar ut en säng på 120 cm, då låter ju totalbredden på soffan helt rimlig. Vad som däremot låter allt annat än rimligt är att utrymmet mellan garderoberna är 158 cm. Det kan det bara inte vara? Och ja, i så fall hänger det på det berömda hittefåret som sagt. Men det kan bara INTE vara det? Det är mer troligt att det är fel på tumstocken?

Jyckarna har även fått en leksaks- och benhörna i smutten.

IMG_5191

De hade en del prylar kan man säga. Återstår att se hur länge det kommer se ut så.

Sedan konstaterade jag vad vi verkligen behöver.

Halkskydd för mattor. Kilometervis. Eller superlim.

För jag är skitless på att lägga rätt mattorna, som inte ens är överdrivet många, varje gång jyckarna så mycket som andats på dem.

Jamen Happy Price idag då?

(Och en kopp förebyggande sprit)

En tegelsten igen alltså

Jag hävdar med bestämdhet att det är knark i Apple-produkter. Och jag är en Applepundare. Varje gång det är ett nytt telefonsläpp chockeras jag av BEHOVET som uppstår. Trots att jag alltid har den senaste modellen och är nöjd och inte kan tänka mig att jag någonsin skulle känna längtan efter något nyare och bättre.

Sen kommer Apples årliga presskonferens där de presenterar alla nyheter och jag sitter som fastnaglad, med ögon stora som tennisbollar, i fascination över de nyaste tillskotten i äpplefamiljen. Och så börjar det krypa i mig av habegär.

En abstinens över något jag inte ens visste att jag ville ha, som om det vore metaamfetamin i prylarna.

Den här gången var det givetvis iPhone 6 Plus som lockade.

VARJE år samma sak. Jag var sjukt nöjd med min storpadda, ända tills de presenterade minipaddan. I år var jag lika nöjd (nåja nästan i alla fall) med min iPhone 5s (inte lika nöjd med den sunkiga batteritiden och att den blir så varm att det går att steka ägg på den när den sitter på laddning eller när processorn i den går på högvarv). Jag bokade såklart på släppdatum den 19 september och har sedan dess blängt på femman och tyckt att den kändes ungefär lika modern som en Nokia 3510.

I förrgår kom avin på posten.

Den är stor. Den är faktiskt så stor att jag knappt behöver läsglasögon för att kunna använda den.

IMG_0672

Skillnaden mellan den och min Nokia 3510, eller förlåt, jag menar givetvis min 5s.

Den är lika stor som en halv minipadda.

IMG_5157

Och den är till och med så här mycket större än min Samsung Galaxy.

IMG_5158

Och jag älskar den. Abstinensen är stillad. Åtminstone ett år framöver.

När jag berättade för PGW om telefonens ankomst kom den absolut roligaste kommentaren någonsin. En bekanting till henne hade uttalat sig om telefonen.

“Jag gillar den verkligen men man ser fånig ut när man pratar i den, man ser ut som man står och lutar sig mot en dörr”

Det skulle kunna vara det roligaste jag hört på länge.

Min kommentar, som inte alls spelar i samma liga som ovanstående, var:

“Vi har alltså gått från våra första tegelstenstelefoner, till minitelefoner och är numera tillbaka i tegelstensträsket, det är bara sjukt mycket mer sofistikerade tegelstenar numera”

Och ja, maken är orimligt avundsjuk. Eftersom jag beställde den i smyg i tron att han hade gjort samma sak, som alltid i dessa äpplefamiljtävlingar. Det hade han inte.

Det är lite dålig stämning här hemma nu.

Men jag är verkligen skitnöjd över att ha fått min Applefix för i år.

En kovändning och en bloggutmaning till Mona minsann

Nu har jag andats i kvadrat ett par timmar och ägnat sen eftermiddag åt att läsa ungefär hälften av den ljuvliga boken jag fick av PGW med posten idag. Den kvinnan skickar så klockrena (och i det här fallet vältajmade) presenter att man blir lite tårögd.

IMG_5140

Att läsa den med dess underfundiga formuleringar kändes som en reklamfilm för Norrlands Guld. När man vill vara sig själv för en liten stund. Eller när man vill vara för sig själv en liten stund.

Sen blir man tårögd för att man fnissar hejdlöst åt bokens innehåll. Jag är introvert, men inte till 100%, vilket alltid kommer som en överraskning för cirka 100% av alla kompisar, kollegor och till och med familj. Det ena utesluter inte det andra och jag gissar att man har lika stor behållning av boken oavsett var man befinner sig på skalan.

Nidbilderna säger väl allt?

FullSizeRender

Jag erkänner. Jag har stereotypat båda sidor. Även om jag kanske inte har haft med svanktatuering på just den fördomslistan utan en helt annan lista.

Meningen var ju att jag skulle läsa om Britt-Marie, men jag hann inte börja läsa och blev å det bestämdaste avrådd. Tydligen kunde den boken vara lite känslig att läsa precis just nu i kölvattnet efter moderns avresa då det möjligen fanns en och annan likhet mellan henne och Britt-Marie.

Och nu till det som föranleder bloggutmaningen. Idag hämtade jag två paket på posten, dels deodoranten som Moa tipsade om.

IMG_5130

Den testas i detta nu. Och den doftar FÅNIGT gott. Nu är det bara prestandatestet kvar, hur den kommer klara natten eftersom jag är ungefär lika het som en kamin nattetid. Efter 30 plus år med Biotherm har armhålorna drabbats av märkeschock och skickar febrilt synapsmeddelanden till hjärnan att något är fel. Medan meddelandena från näsan överröstar armhålorna så hjärnan tycker mest bara att det var ett poppigt byte.

Sen kom ytterligare ett paket. En roomspray från Voluspa som jag inte ens visste att den fanns. I jämförelse med ljusen kostade den skit och inget alls, innehåller 100 ml och går även att använda som bodyspray för den hugade.

IMG_5132

Det betyder att mitt sovrum luktar mumma nu (ljusen hade jag sedan innan), samt att kläderna i de nya garderoberna blev av med Ikeadoften eftersom även de fick en snabbdusch.

Och det var då snilleblixten slog mig. När jag öppnade garderoberna för att duscha bort Kamprad.

Mona mumlade ju något om att jag inte fick säga något om hennes skor och jackor efter att ha sett min jeanshög (som de flesta faktiskt enades om var tämligen normal – vilket till och med förvånade mig).

Efter att noggrant ha rannsakat mig själv konstaterade jag att jag inte behöver ett smack. Och efter lördagens promenad på stan när jag enbart köpte två nagellack och ett “läppstift” till lillflisan och ingenting alls till mig själv. Då vore det väl själva fan om det inte skall gå att ge katten i att okynnesshoppa?

Sex månader tänker jag mig. Lagom till vårsäsong när det faktiskt är lite roligare att handla igen och då kan man få lov att köpa något dyrare för att man varit väldigt väldigt duktig.

Vad säger du Mona? Jag är stenbestämd, och ditt köpstopp förra året inför Florida gick ju…sådär? 😉 Ingen okynnesshopping under november, december, januari, februari, mars och april. Förbrukningsvaror får köpas (såklart), men inget annat bara för att det är trist väder och synd om oss.

Det enda jag vill höra nu är ett Barney Stinson-citat:

CHALLENGE ACCEPTED!

Dessutom kommer vi få kåta, glada och tacksamma sämre hälfter.

Seså, hjälp mig nu att säga till kärringen med fler jackor ensam än vad ett stormannaband har totalt, att hon skall vara med. Annars är hon en rutten fis.

Det här kan bli hur intressant som helst.

Och imorgon är det Gunilla Persson igen. Med frumiddagen.

SOM jag har längtat.

Den stora tröttman

Jag är så mätt och trött att jag nästan inte har några ord kvar. Typ, man har en kvot av ord inom samma lilla geografiska område och ömma modern gjorde slut på min del först. För hennes har icke tagit slut.

Syrran kom hit med lillgrytan med lillasyster och de knackade på i tvåan (ja det är fortfarande LIKA roligt att skriva) för att slänga in lillgrytan till maken. Ingen öppnade. Jag tänker lite på Behå-Helen här nu, för jag hade ju ringt maken fyra gånger innan för att ge honom en vink om vad som komma skulle, men han vaknade inte av telefonsignalerna. Det där med att män sover vidare även om de ligger på en bädd av handgranater liksom?

Jag gick ner, sparkade allt vad jag orkade på ytterdörren, fortfarande ingen som öppnade.

Hur är det ens möjligt?

Till slut klampade jag ut på gatan, ställde mig utanför sovrumsfönstret och drog knytnäven i fönstret orimligt många gånger, tillräckligt många gånger för att jag skulle få träningsvärk ungefär. Någon som garanterat hördes till grannkommunen. DÅ vaknade han.

I det läget hade jag hunnit tappa möjlig medkänsla så jag hivade in lillgrytan medan maken fortfarande stod i kallingarna och gnuggade sig i ögonen, stängde dörren om dem och sa “haentrevligdaghejdå”.

Då gick jag, syrran, mamma och lillsyrregrytan på stan där vi mötte upp styvmodern. Vilket var väldigt trevligt, lite avlastning och lagom dos av ungefär allt och alla. Vi kikade på skor, köpte nagellack (nej, inte till mig) och fikade medan vi sminkade oss lite.

IMG_5090

Sedan när det var dags att gå hem bestämde minstingen att det faktiskt var hennes tur att hänga med moster. Minsann lika länge som storebrorsan hade fått lov att hänga med maken. Och att storebrorsan skulle gå hem för vi skulle vara ensamma, för vi skulle måla naglarna.

Jag ringde maken igen, för att förvarna (lillflisan är lite lite hundrädd). Inget svar. Väl hemma var det tomt i tvåan, men i trean hittade jag dem, liggande i varsin del av soffan med varsin iPad. För det första hade jag gett väldigt tydliga instruktioner om hur maken skulle göra med hundarna när lillgrytan var där, det hade han INTE lyssnat på utan gjort helt tvärtom. För det andra hade han låtit lillgrytan leka med MIN iPad, och inte nog med det, han hade låtit honom spela mitt strategispel där han hade gjort slut på riktiga pengar.

Då tog det lilla uns av tålamod jag hade kvar helt slut.

Först fick lillgrytan en avhyvling, för han VET att det spelet är off limit. Han tittade storögt och oskyldigt på mig och sa att maken hade sagt att det var okay. Då fick maken en avhyvling som innehöll lite fler hårda ord och sedan sa jag åt lillgrytan att gå hem medan jag skickade make med hundar till torpet för att de skulle få motionera lite. Båda ordrar utdelades med hela handen så de rann ut genom ytterdörren.

Syrran gick hem, jag, lillflisan och mamma gick upp i trean. Vi småttingar hade manikyr.

IMG_5096

Medan mamma lagade mat på vår sprillans nya spis. Premiäranvände ugnen, som helt plötsligt exploderade. Vad som exploderade och varför orkar jag inte ens tänka på. Den kan inte ha gjort det av utmattning i alla fall, den saken är klar.

Sen lyckades jag med det omöjliga. Vi är ju en något krullig familj, några blev hårömma och några blev det inte. Syrran var löjligt håröm som liten så henne fick vi inte kamma alls. Lillflisan är likadan. Tillvägagångssättet för att bli av med tovor i krullarna är samma för di båda. När tovorna går överstyr tar man fram saxen och klippet tovan. Vilket medför en del kreativa frisyrer, som oftast inte syns tack vare just krullarna. Spela roll om en test är två decimeter och en annan bara fem centimeter när det ändå ser ut så här liksom?

IMG_5101

Så här såg flisans hår ut innan jag började peta i det och jag förväntade mig galltjut och norsk envishet. Döm om min förvåning när jag föreslog fläta och fick ett jakade svar. Jag fick till och med borsta.

Så här blev resultatet.

IMG_5103

SJUKT nöjd tjej med prinsessfrisyr. Syrran trodde inte sina ögon när hon kom för att hämta.

Men det är knepigt att ha en svensk syster och norska syskonbarn. Det är liksom lite orimligt att de pratar ett annat språk än mig och syrran.

Men det är rart. Både norskt och svenskt rart (för de av er som vet vad det betyder på båda språken).

Och nu skall jag antagligen ha en dust med ömma modern om att jag är dödstrist och lördagstrött och vill ligga på soffan medan hon gärna vill gå ut och ta en drink.

Plus att hon har frågat “vad gör du?” cirka femtiotvå gånger medan jag har skrivit det här.

Jag kan lätt tänka mig att gå och lägga mig inom en timma och stensomna. Särskilt om jag skall bli väckt av kvitter klockan åtta imorgon. Hon kan lätt tänka sig att gå ut på stan igen och kika på folk.

Jag återkommer självklart i ärendet.

Men hon gjorde åtminstone en förbannad god kålpudding medan jag och den lilla hårömma lekte skönhetssalong.

IMG_5110

Ära vare Gud i höjden, det här har maken nästan gjort i slöjden

Alltså, jag vill bara säga att anledningen till att jag är lite tyst i klippet är för att jag är…chockad?

Han åkte dit med artikelnummer till de två garderoberna han skulle köpa. Och vi har ju diskuterat förvaring till förbannelse, vilket han har tyckt att jag skall lösa genom att slänga kläder och skor. Så jag var en aning nervös när jag klev in eftersom han inte hade gett mig en enda ledtråd. I min värld kunde det vara precis vad som helst, utom just förvaringsmöbler, kanske inte ens garderoberna han verkligen skulle köpa.

Döm om min förvåning när jag klev in och möttes av det här?

Det första diktatorn visar är en skohylla. Han som passionerat hatar mina skor och tycker att man kan leva ett fullgott liv med enbart ett par foppatofflor. Den skall stå där den står och jag blev nästan tårögd av lycka (och ändå lyckas jag låta sur och fråga om den inte skall förankras i väggen?). Sedan fick jag även reda på att han hade köpt två sådana, men bara byggt ihop den ena. Den andra skall stå i minihallen in till badrummet där den passar precis på hittefåret. DEN lyckan att slippa ha skor i drivor på golvet!?

Två frivilligt inköpta skoförvaringar till bara mig? Mitt hjärta svämmar över på ett väldigt Ernstigt sätt med brummande humlor i bröstet. Och det blev minst tre humlor till när maken förevisade badrumsförvaringen med orden “jag tyckte den såg ut som en Victoria med locket och spegeln, så kan du ha smycken överst för där är det mjukt underlag”. Man bara dör söthetsdöden lite faktiskt. Åtminstone i flera minuter.

Givetvis hade han spanat in varenda hyllmeter. Han hade även köpt riktigt genomtänkta krokar att sätta i minihallen för jackor. Lite olika takbelysning, där han hade satt upp den ena men inte den andra.

Och han hade verkligen köpt garderoberna han åkte dit för att köpa. De har han börjat montera nu medan jag, katten, hundarna och brösthumlorna sitter här och försöker komma över den initiala förvåningen. Det känns som att jag kommer vara förvånad ett tag till. För inte nog med nämnda positiva överraskningar, han hade dessutom tänkt till ytterligare en gång och köpt galgar.

IMG_5006

Och så det obligatoriska, det där han (eller någon normal Ikeamänniska) inte kan gå in utan att köpa.

IMG_5007

Stearinljus och servetter.

Jag känner att han har mejkat upp för den dödslarviga fotöljen med råge nu.

Så jag spenderar kvällen med frozen yoghurt och ett vänligt inställt humör medan han bygger PAX.

Givetvis på betryggande avstånd med två våningsplan mellan oss – det är ju Ikea – man vet aldrig vilken del som kommer saknas och som skapar ett världskrig mellan diktatorn och garderoberna.