Rädd eller förväntansfull?

Sent omsider kom han hem, efter att ha spenderat timmar på Ikea (jösses så glad jag är att jag inte var med) på ett sprudlande glatt humör. Oroväckande glatt. Givetvis hade han spankulerat på fler avdelningar än bara garderobsavdelningen, men än så länge vet jag inte var han befunnit sig rent geografiskt i varuhuset.

Men vår lille apportör fick en alldeles egen fotboll, som han vägrade släppa. Det var kärlek vid första ögonkastet. Eller vid första munkastet, kanske man skall säga när det handlar om munhundar. Liten fick bollen och sedan satt han som en staty i soffan med den i munnen.

IMG_4999

När Stor kom i närheten morrade han så lågt att det knappt gick att höra. Stor hörde det i alla fall inte, men Liten är inte en högljudd vaktare. Släppte gjorde han inte i alla fall utan fortsatte att stolt att stillebensitta med den i munnen. Sådär så det inte gick att låta bli att le lite åt honom.

Så jag filmade. Trots att det inte är optimalt att filma svart hund när det inte är dagsljus. Men bollen syns ju.

 

Man kan sammanfatta det med “den som gapar efter mycket mister bollen men får ett ben istället”. Ungefär.

Sen kvistade maken glatt upp i trean med orden “jag har köpt lite mer, men vet inte vad du kommer tycka så jag går upp och monterar”.

Klockan 22:00?

Han kom ner igen halvfem imorse och då vaknade jag när han dödstrött kastade sig i sängen med orden “vi får kika imorgon, jag hoppas du kommer gilla det jag köpte”. Fortfarande på ett orimligt glatt humör?

Sedan dess har jag varit vaken, men inte varit uppe och tittat. För jag väntar på att han med nattskiftet skall vakna eftersom han vill gå med. Med skräckblandad förtjusning (eller förtjusande skräckblandning) väntar jag. För det kan vara precis vad som helst med tanke på att han är som en unge i en godisbutik på Ikea.

OM han har köpt garderober så vet jag att de inte är monterade. Känner jag honom rätt har han monterat ihop alla “överraskningsprylar” under natten. De eventuella garderoberna är sekundära.

Och han kan ha köpt hur mycket som helst med tanke på att han faktiskt tog med sig släpkärran ner.

En skitnöjd familjemedlem har vi ju i alla fall och det är Liten. Bollen var ju som synes värsta bästa grejen.

Ursäkta mig medan jag går och nervösbajsar lite.

Inget är som väntans tider

Han är inte hemma än och har heller inte ringt. Högst oklart om det är ett gott eller dåligt tecken.

Under tiden har jag vikt och sorterat kläder samt städat och förberett min handväska för annalkande zombieapokalyps. Det var lite oordning, nu är det ordning och jag är redo.

Så jag köpte en tröja som matchar min handväska.

Screen Shot 2014-09-25 at 20.37.33

Synd bara att jag inte hinner få den tills imorgon när det, förhoppningsvis, är dags för garderobsbygge.

Då kommer det ta hus i helsike.

Får man sova nu?

Garderober, garderober, GARDEROBER

Normala män lägger sig inte i heminredning. Normala män hatar att gå på Ikea och i inredningsbutiker. I vårt fall är det tvärtom, jag får torgskräck på Ikea och vill springa ut igen medan maken kan gå och skrota igenom hyllmeter efter hyllmeter och kika på innerkrukor och gardiner som om det vore skruvdragarextrapris och dammsugardagar på Jula.

Nej, jag gillar ju inte Jula heller.

Man kan säga att vi inte har fått till något slags regimskifte och jag börjar känna mig som Stefan Löfven ungefär. Ingen vill regera med mig förutom katten. Vi skall inte byta plats på några rum, garderober är fortfarande en smula onödiga och skrivbord skall inte vara i smutten i mellanrummet. Snarare i den minsta jäkla smutten i sovrummet.

Däremot har han redan möblerat klart vardagsrummet (i sin hjärna) och varit och fyndat en elektrisk fotölj genom Blocket och kånkat upp den i lägenheten. Svinviktiga grejor att kunna sitta i en fläskig fotölj med fotpall där man styr ryggstöd och fotstöd med fjärrkontroll. Till skillnad från möbler att förvara saker i. Sådana detaljer är ju helt oviktiga, det vet väl alla?

I Diktaturen Make slutade det med att vi enades (känns som ett lite för vänligt ord i sammanhanget) om att ställa en garderob på var sida om Den Onödiga Dörren. Inte en vägg med garderober alltså, dörrjäveln skall vara kvar…tills vidare. Men det var tydligen en så kallad kompromiss, eftersom hans förslag var att bara ha EN garderob på ena sidan dörren.

Jomensåatteh?!

Nu har han tagit släpkärran och dragit till närmsta Ikea för att inhandla garderober enligt mina instruktioner

För näe, jag åker inte med. Att två som redan är en aning oense om hur det skall se ut och där en av dem är utrustad med lika mycket tålamod som en hungrig treåring och den andra får spader redan vid ingången (men är sjukt skillad på att kika i katalogen) skall åka tillsammans är fullkomligt otänkbart. Då kan vi lika gärna svänga förbi Tingsrätten innan vi kommer fram till Det Stora Möbelvaruhuset och lämna in skilsmässohandlingarna.

FullSizeRender

Två sådana här är tanken att han skall komma tillbaka med. Med lite extra hyllplan/backar.

Jag tänker inte ropa hej förrän han har kommit tillbaka över bäcken.

Håll tummarna?

Det går bra nu…

NOT!

Tre rum, två hamstervuxna och en lägenhet planerad 1929. Det existerar två garderober i badrummet, men noll badrumsskåp eller annat. En byrå är uppställd i sovrummet.

DET ÄR ALLT SOM FINNS I FÖRVARING. Inget mer. Ja, om man inte vill ha strumporna i en låda i köket då?

Som bonus finns det dessutom bara två väggar. Tydligen utspelade sig Dackefejden när man tillverkade lägenheter förr i tiden. Och ingen kom överens om något alls. Det finns en jävla massa hall, ännu mer dörrar (rekordet är mittenrummet mellan kök och planerat vardagsrum), tre väggar med dörr och en vägg med fönster.

Förlåt, jag glömde, den eminenta förvaringen i form av vindsskrubbar i varenda jäkla ytterhörn. Där är man sugen på att ha kläder ihop med möss och mal. Vindsskrubbar som antagligen användes som matkällare på Dackes tid eftersom det är en takvåning med takkupor och därmed helt puckade fönster i alla rum.

Vi är inte eniga alls. Maken tycker att jag skall slänga så vi klarar oss på två garderober (där allt från skor, kläder, lakan, handdukar och just allting annat skall ligga). Jag tycker att han kan dra åt helvete, alternativt ha en växlingskurs som går ut på att en slängd dammsugare motsvarar 20 tröjor och valfritt dyrare verktyg motsvarar ett par skor. Och varje kvadratmeter han gör sig av med i sin källarlekstuga (förlåt, verkstad) motsvarar en kvadratmeter i lägenheten.

Den heliga oenigheten råder. Tyst det är i huset. Tipp tipp tapp. *nynnar hysteriskt*

Nu har jag bestämt att en vägg skall bommas igen, i det rummet som har tre dörrar, och så skall vi inte flytta så mycket som en gaffel förrän den väggen har fått garderober med skjutdörrar. Vilket kommer sluta med att mittenrummet blir ett icke-rum. Med garderober, kontorsdel och en läshörna. Istället för det som maken planerat, en matsal. För det behöver vi ju. Vi som aldrig äter någon annanstans än framför TV:n behöver verkligen både köksbord och matsal fördelat på tre rum och kök. Kommer inte på tal att fråga om, över min döda kropp och allt det där.

Nu surfar jag garderobslösningar på IKEA, inser att det här är min absolut sämsta gren och att vi aldrig någonsin kommer bli färdigflyttade.

1964472_10152669925850630_303869533_n

Kolla själva. På min världskladdiga planritning. Det blå är en dörr som inte finns med på ritningen, men den finns i allra högsta grad i lägenheten. En kilometer hall, sen en lite smutt med hall in mot badrummet (med två skrubbjävlar på varje sida). Sovrummet högst upp till vänster, planerat vardagsrum längst ner till höger och mellan vardagsrummet och köket finns rummet med tre dörrar och ett fönster. Och ja, takkuporna gör att det blir små trappsteg upp mot varenda jävla fönster i hela lägenheten…små miniburspråk fast…fula.

Någon som är sjukt bra på compact living?

Jag SUGER på att lösa sådana här saker. På riktigt.

Om det inte är för mycket begärt vill jag bara ha någonstans att bo.

Och han den där jag delar möbler med tycker att jag är negativ.

Själv tycker jag att jag är realist. Två personer som skall få in allt innehåll i ett hus samt en mindre lägenhet i en mellanlägenhet men bara har två garderober…

…näe, jag behöver inte säga mer va?

Lite båttur och lite eld

Igår tog vi Gula Faran för att åka ut en sväng till övernattande kompisar på holme. Helt otroligt att kunna göra det med tanke på att det är slutet av september. Det är livskvalitet.

Det samlades plastskräp och annat som folk lämnat efter sig under sommaren (och som drivit i land), det är makens specialitet och sysselsättning och så samlades det bålved (alla andras sysselsättning) och så blev det bål.

Screen Shot 2014-09-21 at 14.48.27

När en distinkt doft av eldad plast lade sig som en dimma över ön var det dags för Gula Faran att åka tillbaka till stan innan det blev nattsvart. Och då passade jag såklart på att testa nya kamerainställningen på telefonen som kom i senaste uppdateringen. Time Lapse.

Strömstad är vackert kvällstid när man kommer från sjöhållet. Verkligen vackert.

 

Det går dessvärre inte att se vackerheten så tydligt om man inte spelar upp det i HD. Vilket är en subtil hint att göra just det.

Och idag märks kontrasterna i vårt avlånga land med all oönskvärd tydlighet när man kikar på Facebook.

Enlisailivet var ute med båten i helgen och badade. Medan Lisbeth visade bilder på en nedsnöad trädgård. Själv skall jag ägna mig åt att flytta till den, ÄNTLIGEN, färdigrenoverade trean och åka till torpet med ömme fadern och plocka äpplen. Igen.

Jag vet ju vart jag absolut inte någonsin kommer kunna bosätta mig och gränsen går inte ens vid polcirkeln, jag skulle vilja säga att den norraste gränsen är Alingsås, för det där med snö när vi fortfarande åker båt, går i shorts och badar är inte min kopp te alls. Jag får lite andnöd bara av att tänka på snö i september.

Vart jag däremot skall flytta är däremot lite oklart (bortsett från två trappor upp då), men jag tänker Maldiverna, Thailand, Florida eller vart som helst där det faktiskt absolut aldrig snöar och gärna är varmt och där det finns palmer istället för trötta tallar vintertid. Gärna dress code bastkjol istället för bävernylonoverall och scooterkängor.

Tanken är svindlande. Vilket gör att vi skall prata lite allvar i nästa inlägg till skillnad från generellt trams.

Men det tar vi ikväll.

Först flyttar vi lite högre upp, sen flyttar vi breddgrader.

Och ja, jag kommer vara i eller i närheten av Fort Lauderdale från 31 oktober till 10 november, vilket förhoppningsvis kommer rädda åtminstone 10 dagar av höstmisär. Givetvis kommer ni få haka på i bloggen, vi kommer ju tom ha WiFi på planet hehe.

Någon mer än Åsa F som kommer vara där samtidigt?