Alarmet var ställt på 03.30 igår för att jag skulle köra ner till tåget i Gbg med avgångstid 06.30. Jag säger inte att det hände, men det kan ha hänt att jag bräckte mitt tidigare rekord på sträckan Strömstad – Göteborg med ganska många minuter. Om det skulle råka vara någon läsande polis bräckte jag givetvis inga rekord alls. Men det är väldigt fint och öde på motorvägar vid fyra på morgonen.
36 timmar senare, varav 12 timmar restid, är jag hemma igen och jag är inte ett dugg pigg faktiskt. Jag är fullkomligt dödstrött. Förresten, nu måste jag veckla in mig i en förklaring och förstöra lagom kort historia genom att göra den mycket längre. Jag brukar ta med sådana där Low Calory-bars när jag åker någonstans för att de mättar och dämpar godissug rätt bra, och jag har hittat en sort som är jättegod. På riktigt alltså. Den är inte bantningsgod (det vet vi ju redan att jag är usel på som inte ens klarade dag ett av 5:2), den är ett fullgott substitut till godis och det måste alltid finnas hemma. I mitt fall är det Allevo Blueberry.
Enda skillnaden på den och godis för min del är väl egentligen bara att man liksom bara äter en, sedan är man lite mätt och suget är stillat. Godis kan man ju äta hur mycket som helst.
Enda problemet (i mitt fall en fördel) är att den antagligen innehåller så mycket nyttiga saker som fibrer och grejor och därmed sätter lite fart på magen. Med tanke på att det är en fördel för just mig så kan man kanske ana, utan att gå in i detalj på mina tarmfunktioner, att jag inte fiser särskilt ofta. Snarare så himla sällan att jag själv blir förvånad när det händer.
Om jag inte äter en Allevo Blueberry då.
På tåget ner idag hade jag med mig två stycken och jag var jättetrött och jättehungrig och hade missat att beställa mat ihop med tågbiljetten så jag tryckte i mig båda två och sedan somnade jag med Storytel i öronen. Någon gång efter Skövde vaknade jag av att killen mitt emot reste sig och lämnade vagnen. EFTER Skövde. När tåget inte stannar någon mer gång så han skulle inte gå av. Uppvaknandet kom i samband med att magen var stor som en spärrballong och full med luft av något slag, som garanterat pyst över lite då och då för man har ju lite dålig koll på vad man gör i sömnen. Dessutom hade jag lurar i öronen som stängde ute allt ljud, så oavsett om det var små knallskott eller riktiga kanonkulor hade jag inte hört det heller.
Tacksamheten över att han inte kom tillbaka och att jag inte såg honom mer resten av resan var gigantisk. Där satt jag som eventuell äcklotant med blypanna och öppen mun (det kan inte finnas människor som sittsover snyggt?) och prompade bort honom?
Ja, som sagt, konsten att göra en kort historia lång. Och jag som inte ens hade någon ork att skriva något alls från början.
I vilket fall som helst så spenderade jag natten och dagen igår hos och med Kicki Husfruen, vilket var väldigt trevligt trots att det var mycket som skulle hinnas med på kort tid. Tacksamheten över att någon tar hand om mig är gränslös och hon tog inte bara hand om mig, jag fick även ansade och färgade ögonbryn. Jag skall visa resultatet när jag inte är så trött.
För jag har varit så himla otrogen. Vilket trogna instagramföljare redan vet. Men om man inte har instagram talar jag om det igen. När man träffar så unga grabbar måste det finnas någon slags regel om att man inte bara FÅR vara otrogen, man BÖR till och med vara det.
Träffar man en toypudel på 13 veckor som väger lika mycket som ett mjölkpaket så får man kyssas med tungan. Även om jag inte vågar tala om det för Stor och Liten.
Halledudane vad jag vill ha en liten toypudel nu.
Medan jag återhämtar mig lite vill jag faktiskt veta vad ni har för planer på midsommar, eftersom vi inte firar något speciellt. Vi brukar äta lunch på ön med resten av släkten, men i år är det tveksamt om vi ens skall göra det. Den ömma mamman och styvfar kommer upp redan imorgon för att spela golf och jag är ju redan lite anti sådana där högtider med för mycket förväntningar på sig.
Vad skall ni göra?
