Den semestern fick ett abrupt och oväntat slut

Om man är lite äckelmagad eller sitter och läser medan man käkar så bör man kanske sluta läsa nu. Bara ett råd. Eller så läser man vidare på egen risk. Har man barn och/eller hund kan man antagligen fortsätta.

I vilket fall som helst, ångesten står som spön i backen. Nu är det snart HELT slut på semestern. Vi snackar timmar som går att räkna ut i huvudet.

Jag vill helst inte ens tänka på allt som skall göras på måndag, och resten av veckan. Det där med semester som egenföretagare funkar ju liksom inte. Tre veckor ledigt skall ju jobbas igen. Här kan man ju inte sitta på sitt semesterfeta arsle och tro att världen stannar för att jag är ledig. Plus att vi startade ett nytt projekt precis innan vi började ledigheten som skall dras igång. 150% vanligt jobb, 200% nytt projekt och så skall tre veckors frånvaro klämmas in på lediga stunder. Jomensåatte.

07:30 på måndag kopplar vi ur de livsuppehållande maskinerna och börjar med ett läkarbesök, och sen är det dags att andas och jobba på egen hand. Inget mer slackande med böcker, tv-serier och navelluddssorterande på soffan i båten. Herregud, jag blir alldeles trött och behöver mera semester av bara tanken.

Nu ligger jag i soffan i lägenheten och ser ut som ett frågetecken. Hur bär man sig åt på land? Jag har redan testat att gå på toa och kissa, och det fungerar inte att spola genom att trycka på en knapp på väggen. För det finns ingen knapp på väggen i ett vanligt badrum. Jag vet, för jag letade sjukt länge efter spola-knappen innan jag hajade att jag var hemma.

Lägenheten är ju dessutom svinstor. Det går att röra sig mellan rummen utan att snubbla på hundar, karlar, rep, fendrar, flytvästar och precis allt annat. Det är mer än två pygmékliv från sängen till “ytterdörren”. Jag behöver helt plötsligt inte dra in magen och fettsuga gumpen för att maken skall gå förbi när jag står vid diskbänken. Sällan har 65 kvadratmeter känts som Drottningholm i storlek. Omställningen till verklighet och förvirringen är total. Jag kommer kunna duscha utan stå som ett S på toaletten, och jag kan använda hur mycket varmvatten som helst utan att bekymra mig över att det tar slut.

Men här skulle jag ju inte vara redan. Det är ju bara torsdag.

Vi har haft besök. Av mina favoritmänniskor. De har bott i lägenheten i en vecka, och vi mötte upp i hemmastaden när vi kom hem från vår skitlånga båttripp igår. Gårdagen ägnades åt att äta och prata skit, och dagen har spenderats på sjön. En tur till Koster, lunch i solskenet (för jo, det var faktiskt svinfint väder idag). Men de har en valp, en alldeles nästan ny Jack Russell som är lika ung som Liten. Så gissa om vi har haft tre lyckliga hundar som har varit högt och lågt på båten. Precis när vi startade båten för att dra ut på böljan den blå förut, så råkade deras lille valp bli lite rädd. Dels för att motorn brummade, och dels för att han blev påhoppad för miljonte gången av de två luddiga skeppshundarna.

Då bajsade han ner hela vår säng. För han hann inte därifrån. Och av alla ställen och skrymslen på hela båten så kan det eventuellt ha varit det absolut sämsta stället. Medan båten skumpade över Kosterfjorden stod jag och skrubbade hundskit som hade hamnat mellan madrassen och sängkanten, på hyllan bredvid sängen som är tygklädd och på kuddar och i sängkläder.

Trots hysteriskt skrubbande, med femtioelva liter vatten och tvättmedel, så gick det inte att få bort allt. Madrasser och vadderade tyghörn är inte direkt förlåtande när man skrubbar bajsblandat vatten. När det var dags för dem att åka hemåt var det bara att konstatera att det fortfarande luktade hundskit i sängen och det är inget man vill sova i.

Då blir man asförbannad, packar det viktigaste i varsin plastpåse, avslutar semestern väldigt abrupt och knatar upp till lägenheten och inser sig besegrad av tiden, vädret och hundskiten.

Nu ligger ångesten som en dimma över lägenheten. Så tät att det går att skära i den med en slö smörkniv.

Imorgon packar vi ur båten och skrubbar lite till. Idag är det bara att gå och lägga sig och försöka se mörkret från den ljusa sidan. Första natten på tre veckor i en säng där jag slipper klättra över en karl och två hundar för att kunna ta mig till toaletten. Och mitt älskade bolltäcke över mig.

Men just nu känns det tveksamt om det inte hade varit bättre att sova i skitlukt. För i skitlukten hade jag åtminstone kunna låtsas att semestern inte var slut riktigt än.

Att semesterslutet kom som en käftsmäll för att en hund hade taskig kontroll över sin ringmuskel var inget jag hade räknat med.

Nu är det väl bara att tända ett jävla ljus och dra en filt över benen och tjura i sisådär åtta månader.

photo(2)
Väldigt orelaterad bild som precis dök upp på Facebook, men som ändå känns väldigt passande. För precis så såg jag ut förut. Och precis så arg är jag fortfarande. Mig förhandlar man inte med. Förrän i april 2014 ungefär.

Sista semesterveckan…

…och ångesten kryper på. Det sjunde inseglet aint got nothing on me. Men huboten är fortfarande ganska jämn i humöret. Scary shit. Det brukar vara han som blir Lars Norėnsk, inte jag?

Just nu är vi på sjön, och vi kör en uppdatering i realtid.

image

Här ligger valpen med världens äckligaste kiss. Kanske till och med världens äckligaste valp. Enligt de bittra i Bovall. Jag håller kanske inte med så himla mycket. Men jag är väldigt partisk i frågan.

image

Och här sitter morbror Stor. Han borde ju vara ännu äckligare. För honom har vi dresserat att kissa på hemmabryggan. Men inte var som helst, bara på pallen som vår enda ärkefiende använder för att komma ombord på sin båt. Efter tre somrar har han verkligen fått in snitsen, vilket gör oss till väldigt stolta föräldrar.

Nu går vi långsamt norröver igen, och njuter av utsikten.

Man kan exempelvis klura lite på den här minikåken.

image

Som ligger alldeles allena på en väldigt öde ö. Vem använder den? Och givetvis sätter går min deckarfantasi igång på alla cylindrar. Den skulle verkligen göra sig som medelpunkt i en västkustdeckare. Läckberg here I come.

image

För den är galet liten och jäkligt öde, men både vacker och lite spooky.

Och så kan man kolla på mötande båtar. Medan man tycker att livet är rätt fint.

image

Snacka om lugnet före stormen. Och då menar jag nödvändigtvis inte vädret. För den här stillsamheten kan inte hålla i sig.

Så nu får ni välja. Maken har gått med på att bli intervjuad. Och lovar att vara totalt ärlig. Om hur det är att leva med ett praktexemplar till fru. Ett unikum av perfektion, och vilken fantastisk tur han har som får leva med just mig.

Ehum. Eller så bestämmer ni frågorna, och jag får inte publicera utan hans godkännande. Eftersom han inte litar på att jag inte kommer putsa upp “sanningarna” som är hans version.

Eller så kan ni få ett inlägg om alla våra år tillsammans på båt och vårt klippkort hos Sjöräddningen. För vi brukar åka räddningsbåt minst ett par gånger per år. Dels för att vi är lite klantiga och dels att vi har haft otur med våra båtar.

Ni väljer.

Under tiden ligger jag och den läskiga valpen och njuter av båtturen.

image

Det här med semester är rätt stressigt

Jag började dagen med att måla naglarna i samma färg som mitt iPad-fodral.

20130731_181448_resized

Väldigt fäschon. Hört att det är viktigt med detaljer? Nu har jag alltså iPadfodralfärgade naglar. Och vilken förändring, jag bytte från ett ljusblått till ett annat. Storartat.
Bortse ifrån hur infernaliskt smutsigt fodralet är tack.

Sedan åkte jag till den där jäkla gårdsbutiken mitt i skogen som säljer hund- och inredningsprylar. Dit är smådumt att åka, för man handlar så mycket att man nästan får lämna en hund i pant när man åker därifrån, och idag slog jag mitt tidigare rekord. Det är fantastiskt vad mycket saker hundar behöver som de inte vet om.

Men jag var schyrre och köpte mitt livs första BIA-bädd och en…errm…iPadfodralfärgad filt till Liten. Han kändes som en bäddkille. Ingen av mina andra hundar har varit intresserade av bäddar, de har varit nöjda med soffor och sängar. Och så rätt jag hade.

bild

Fem minuter efter installation. Ny hund på ny filt på ny bädd med nytt ben i truten. En nöjd kille. Då kastade jag inte de pengarna i sjön i alla fall.

Nästa köp är tveksamt om just hundarna kände att de behövde. Men jag kunde inte motstå, jag har stirrat på de där halsbanden i en evighet. Och jag är ju en Hollywoodfru-stalker.

bild(2)

bild(1)

Mmm. Det är Maria Montazami-halsband. Vitt till Liten, brunt till Stor. Hade de haft Gunilla Persson-halsband hade jag självklart köpt det.

Och så köpte jag knallrosa flytvästar, knallrosa tyghalsband (för bad, då kan man inte förstöra MM-halsbanden SÅKLART) och en bärkasse med hundben, godis och annat ätbart (mutor). Ingen kan anklaga mig för att inte ha genustänk. Här är det rosa på pojkarna minsann.

Sedan blev jag pank och åkte hem.

Nu väntar vi på husse, och att han skall få en dåndimp.

Och ni (somliga) vill ha tävling. Då var det ju en jäkla tur att jag kom på en finurlig idé som jag vill testa. Så det kommer.

Det finns ju som sagt mer glajjor, och garanterat andra pryttlar med. Alltså sådana som inte är från mina hemmasamlingar.

Så var det ju det där med jumbon som ingen vet vem det är.

Någon som är nyfiken?

 

Lyckliga jyckar – svettig matte = tävlingsresultat

Först köpte vi hundkex, för att kolla vilka som hade bäst yta att skriva på.

20130729_144607_resized

Det blev Magnusson, en sida var helt platt.

Sen funkade inte den tilltänkta pennan. Medan jag funderade över alternativ och ifall nagellack är nyttigt för hundar att äta (svar nej, skitonyttigt, men jag kände mig lite desperat i mitt letande efter något att skriva med), kom jag på att jag har rehabliktornsfilen. Ett munstycke var pyttelitet och gick att fila in namnen på. Det gjorde jag. Medan hundarna dreglade. Det blev en tallrik sådana här.

20130729_153601_resized

Och ni som har skitlånga namn, må era anus gro tänder och äta upp er när ni sover. Ni blev helt enkelt förkortade.

Sen tog jag ut tallriken på akterdäck och hällde ut den, medan hundarna fick vänta och dö svältdöden.

20130729_153704_resized

De dreglade så mycket att länspumpen nästan startade.

Och så sa jag “varsågod”.

20130729_153738_resized

Och då attackerade de. Gamarna. Och var lyckliga ända ut i svanstippen.

Det var faktiskt riktigt spännande. De käkar ju urskiljningslöst och helt aningslöst om att deras ätande för en gång skull betydde något. Kvar blev denna. Som jag var snabb med att sno. Till deras stora förtret.

20130729_153842_resized

Jyckarna gillade tydligen B-M. Gratulationer.

Screen Shot 2013-07-29 at 3.44.01 PM

Men vi måste prata om det här med Mälaren.

Grattis B-M. Maila mig adress så skickar jag imorgon. Och vilka du vill ha. Beroende på vilka du väljer så finns det ett jumbopris, eftersom jag hann se vilket namn de gnagde i sig först.

De där tombolahundarna funkade ju riktigt bra. Alla lyckliga och glada.

Och det finns ju som sagt en hoper solglasögon kvar, till min stora sorg.

Gissa om det längtas

Det finns två raringar här som planerar för fullt vad de skall göra med kexen imorgon. Mannan som kommer regna från himlen rakt in i deras gamiga munnar.

Och som jag kommer få vakta för att hinna komma åt det sista kexet. Det har jag lite ångest över hur jag skall lyckas med. Men jag är, förhoppningsvis, lite mer listig.

Så många kex, så lite tid.

Men de är oerhört tacksamma.

20130728-213128.jpg

Tombolahundarna