Det här med semester är rätt stressigt

Jag började dagen med att måla naglarna i samma färg som mitt iPad-fodral.

20130731_181448_resized

Väldigt fäschon. Hört att det är viktigt med detaljer? Nu har jag alltså iPadfodralfärgade naglar. Och vilken förändring, jag bytte från ett ljusblått till ett annat. Storartat.
Bortse ifrån hur infernaliskt smutsigt fodralet är tack.

Sedan åkte jag till den där jäkla gårdsbutiken mitt i skogen som säljer hund- och inredningsprylar. Dit är smådumt att åka, för man handlar så mycket att man nästan får lämna en hund i pant när man åker därifrån, och idag slog jag mitt tidigare rekord. Det är fantastiskt vad mycket saker hundar behöver som de inte vet om.

Men jag var schyrre och köpte mitt livs första BIA-bädd och en…errm…iPadfodralfärgad filt till Liten. Han kändes som en bäddkille. Ingen av mina andra hundar har varit intresserade av bäddar, de har varit nöjda med soffor och sängar. Och så rätt jag hade.

bild

Fem minuter efter installation. Ny hund på ny filt på ny bädd med nytt ben i truten. En nöjd kille. Då kastade jag inte de pengarna i sjön i alla fall.

Nästa köp är tveksamt om just hundarna kände att de behövde. Men jag kunde inte motstå, jag har stirrat på de där halsbanden i en evighet. Och jag är ju en Hollywoodfru-stalker.

bild(2)

bild(1)

Mmm. Det är Maria Montazami-halsband. Vitt till Liten, brunt till Stor. Hade de haft Gunilla Persson-halsband hade jag självklart köpt det.

Och så köpte jag knallrosa flytvästar, knallrosa tyghalsband (för bad, då kan man inte förstöra MM-halsbanden SÅKLART) och en bärkasse med hundben, godis och annat ätbart (mutor). Ingen kan anklaga mig för att inte ha genustänk. Här är det rosa på pojkarna minsann.

Sedan blev jag pank och åkte hem.

Nu väntar vi på husse, och att han skall få en dåndimp.

Och ni (somliga) vill ha tävling. Då var det ju en jäkla tur att jag kom på en finurlig idé som jag vill testa. Så det kommer.

Det finns ju som sagt mer glajjor, och garanterat andra pryttlar med. Alltså sådana som inte är från mina hemmasamlingar.

Så var det ju det där med jumbon som ingen vet vem det är.

Någon som är nyfiken?

 

0 thoughts on “Det här med semester är rätt stressigt

  • Tjo du knasboll!
    Hittat dig för några veckor sen, läst lite bakåt i tiden och tror att jag blir en trogen läsare. Igenkänningsfaktorn är stor då jag också har en karl som retar gallfeber på mig. Och hund har vi också. Eller ja, det är väl mannen som har hund.. och jag som får plocka skiten efter den. (Den kan tolkas både som hund och man..)

    Jag är inte den som kommenterar så ofta, har för få timmar på dygnet för det, så när jag nu ändå presenterar mig så vill jag passa på att fråga.. den där sova-på-kontoret-eller-var-som-helst-huvud-kudden.. är den på riktigt? På riktigt, på riktigt alltså? Jag skrattade så jag både tjöt och kissade på mig.. och kan fortfarande gå tillbaka och läsa det inlägget då jag är deppig och få mig ett asgarv..Oh maj gaad människa.. du är helt rubbad!! (På ett positivt sätt!) Tack för att du finns!

    Tjingeling!

    • Tack för de fantastiska orden, jag tar det som en komplimang att bli kallad rubbad – på riktigt. Det är nästan det finaste man kan kalla mig. Själv plockar jag skit efter både hund och man, bokstavligt talat. Men det är en historia för en annan dag. Finns det karlar som inte är irriterande? Och jag hoppas du stannar även om du inte kommenterar så ofta.

      Och jajamän, sovaöveralltkudden är på riktigt. Heter Ostrich Pillow, googla. Den är sjukt fiffig även om man ser helt sjuk i huvudet ut. Det är sånt som jag tycker är kul. Vem vill vara normal? Och du, jag har inte bara en kudde, jag har två. För säkerhets skull.

      Tack för att du finns, även om jag är en pytteblogg så är jag hemskt kär i de läsare jag har. Och köp en kudde vettja? 😉

  • Vilka fina halsband, skulle nästan kunna köpa ett fast jag inte har hund och använda som armband 😉

    Klart jag är nyfiken på vem som är jumbopristagare.

    Lika nyfiken på framtida tävlingar 🙂

    • Men varför i helvete tänkte jag inte på det? De finns ju i size chihuahua och de hade passat perfekt som armband. Jag brukar tänka, det gjorde jag inte. Skjut mig. Visst är de svinsnygga?

      (Nu åker jag tillbaka imorgon)

    • Det är uppenbarligen bara jag som är var så korkad att jag inte såg potentialen när jag stod där inne och köpte till jyckarna. Klart ni har rätt. Den minsta hundstorleken hade varit perfa som armband. Dum jag ÄR.

      • Ok Daisy behöver verkligen ett sånt, kan du köpa en sådant till mig med – jag skickar pengar… Min dotter står och hoppar upp och ner här bredvid mig och säger att det är ett absolut måste!!

      • Näe, egentligen inte. Men han den där Stor har ju inte fattat att han ÄR en Cao. Liten har fattat men där går det lite fort och fel ibland. Mest för längre resor ifall de skulle trilla i, praktiskt att se dem om det går vågor, och ett handtag att lyfta i. Men de är en gnutta fjolliga för att ha simhud mellan tårna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.