Det finns två raringar här som planerar för fullt vad de skall göra med kexen imorgon. Mannan som kommer regna från himlen rakt in i deras gamiga munnar.
Och som jag kommer få vakta för att hinna komma åt det sista kexet. Det har jag lite ångest över hur jag skall lyckas med. Men jag är, förhoppningsvis, lite mer listig.
Så många kex, så lite tid.
Men de är oerhört tacksamma.
Tombolahundarna
Helena says:
Mitt ska, som tidigare sagt, stoppas långt in under en köksbänk, under en matta eller något sådant.
Tack på förhand.
Fru M says:
Mitt får du slänga ner och säga “klippa klorna” samtidigt – en garanterad vinnare härhemma iaf 😉 Behöver bara tänka mönstret på väskan till klotången så är doggen väck!
(Ja ja jaaaa hunden får ha färger och mönster på sina prylar, bara matte slipper 😛 )
Victoria says:
Hah! Du HAR mönster. Och hot om kloklipparen hjälper inte här, de är SÅ välartade. Mönsterjyckar (pun intended).
Sussilull says:
Det gör inge om du glömmer mitt kvar PÅ bänken… 😛
Victoria says:
Hahaha.
PetraH says:
Vilka sötnosar! 🙂
Victoria says:
Det är de, på riktigt 🙂
Annika K says:
Sååååå söta 🙂
Lena C says:
Vad är det för ras på de två sötnosarna?
Victoria says:
Portugisisk Vattenhund. Fast en är ung/liten och den andra inte rasklippt. Mina raringar.
Inna says:
Åh så fina!
Jag har varit kattmänniska i hela mitt liv, men blir mer och mer förtjust i hundar. Hoppas att det finns plats för en hund när jag är en glad pensionär på landet. Det är ju typ 20 år kvar, så jag ska nog kunna övertala särbon tills dess 🙂
Victoria says:
Vi har katter också. Men av hundarna får man villkorslös kärlek, och det får man inte av någon annan. Definitivt inte av den man lever med 😉