Buffébantning

Vi blev kvar i Tanumsstrand. Dels för att buffén från fredagen var ljuvlig och dels för att vädret blev piss, skit och extra allt. Men mest på grund av buffén.

Jag är inte en bufféperson. Älskar inte julbord, eller lunchbufféer. Äter man med ögonen blir det för mycket och för rörigt. Men den här var HELT fantastisk och jag drömde våta drömmar om glassbuffén natten mellan fredagen och lördagen och igår var glassen det enda jag kunde tänka på och längta efter.

Jag var så fokuserad på buffén att jag ägnade lördagen åt att prata enbart om den och att jag ville flytta hit och köpa ett “åkband” eller något slags månadskort på Tanumsstrand. Begeistrad. Hänförd. Drabbad av en av de sju dödssynderna; frosseri. Bästa synden som finns.

Men alltså. Har man en sådan servering och lyckas servera allt i form av havets läckerheter såsom musslor, krabbklor, räkor, lax och gud vet vad mer. Plus olika köttiga tilltugg, serranoskinka, mozarellasallad, fetaostsallad och ungefär en triljard fler röror och rätter med olika ostar i. Inte nog med det, den varma avdelningen var även den gigantisk. Potatisgratäng, pommes, klyftpotatis, kycklingspett, karré, pizza, lasagne, olika korvar och antagligen många fler saker som jag har glömt nu, då förtjänar man folkets jubel och en natt till i just den här hamnen för att få härja bland maten en kväll till.

photo 1(9)

Tre sådana här bord fulla med mat. TRE!

Men det som hägrade, efter tre påfyllningar av mat, var efterrättsdelen.

Först den här.

photo 3(6)

Jag har sagt att jag är laktosintolerant va? Men att jag väljer att förtränga det eftersom jag älskar glass. Två bägare med lakritssås i fredags och två igår. Efter bägare två frågade jag maken om han visste ifall det var väldigt dyrt att köpa hem en mjukglassmaskin som den här. Ytterst osäkert om han ens tog mig på allvar, men allvarlig var jag.

Och så kulglass såklart.

photo 2(9)

Maken får säga vad han vill. Antingen flyttar jag hit eller så köper vi en mjukglassmaskin.

Jyckarna var ju kvar på båten, men som den goda matte jag är smugglade jag såklart ut en bägare till dem när det var dags att gå. Gissa om jag var den mest populära matten i världen.

photo 4(4)

Den här fick hundarna dela på. Det går att köpa evig kärlek. Det funkar tydligen både på mig och jyckarna när det handlar om glass. Och ost.

Sen gick vi förbi Monas båt i hamnen.

photo 5(2)

Efter det somnade jag med magen i vädret, vaknade idag, lämnade bufféhamnen och drog till Bovallstrand. Här fick vi världens bästa hamnplats med tanke på vädret (som är fint igen), längst ut och längst bort alldeles ensamma. Det är bara att gå rätt ut på akterdäck i bara mässingen och plumsa ner i vattnet.

Eller ja. Bara och bara. För de som inte är så badkrukiga är det ett trovärdigt scenario. I mitt fall handlar det mer om att gå ut på akterdäck, sjåpa sig i en kvart och sedan bli iknuffad av maken. Det har jag gjort. Badat efter iknuffning alltså. Och det är faktiskt alldeles ljuvligt.

Nu skall jag fortsätta sitta och titta på det här och carpa the hell outta diem.

20140727-200536-72336861.jpg

Men jag måste fråga. Har alla kommentatorer tagit semester eller?

Enligt bloggen är ni fler än vanligt som hänger här inne, men det har aldrig varit så tyst som nu.

Lever ni?

Dagens Katt (gör en god gärning)

Hörrni, minns ni Linn från kommentarerna? Som var i västindien och uppdaterade oss om dagarna med sin PT Manuel och paraplydrinkar?

Som även svor dyrt och heligt på att hon skulle starta en blogg men däremot inte fick tummen ur arslet.

I alla fulla fall, trots att hon var en lögnhals när det gällde bloggskapandet så har hon andra fantastiska sidor. Hon är en katträddare och jag älskar människor som älskar djur så till den milda grad att de gör ALLT för att djur som, bokstavligt talat, har hamnat på tippen faktiskt får leva vidare.

För en dryg vecka sedan hittades fyra kattungar på en soptipp. TRE dagar gamla. Men tack och lov så levde de. Någon vänlig själ lämnade in dem på Blå Stjärnans Djursjukhus i Gbg, de skulle avlivas, men först blev Linn tillfrågad om hon kunde ta hand om dem och det gjorde hon såklart. Linn är med i en grupp som heter Åbykatterna som, med hjälp av egna pengar och donationer, tar hand om hemlösa katter. Ni vet vaccinering, kastrering, chippning och annat sådant som kostar multum. Något som inte hade behövts om det inte hade varit för att IDIOTER skaffar katt utan att fundera på att de är levande varelser.

Nu bor de hemma hos Linn som matar dem (med svindyr mjölkersättning) och får vara deras kattmamma dygnet runt eftersom de inte har någon mamma. De bor i en bur i hennes säng.

Och de är hjärteknipande söta.

bild 4

Man undrar hur det är möjligt att det finns människor som är sådana ärkepuckon att de slänger fyra raringar på tippen för att lämna dem att dö. Det är lite tur att jag inte vet vilka det är som gör sådana saker för då hade jag åkt dit för kinesisk tortyr.

Nu är det så här att jag tänker hjälpa Linn med småknoddarna. För att det skär i hjärtat på mig (och för att jag litegrand planerar att övertala maken om att vi faktiskt BEHÖVER en katt till i zoo:et här hemma) att folk är generellt dumma. Man får faktiskt inte lov att vara dum mot djur. Särskilt inte djurbäbisar som inte klarar sig på egen hand.

Då vill jag ju såklart ha fler som hjälper till och även om inte den här bloggen är stor, så…jamen många bäckar små…ni vet?

De behöver pengar till mjölkersättning, vaccinationer och allt sådant där. Inte bara till de här småttingarna men just nu ligger fokus på knippet med kattbäbisarna på fotot. De måste få lov att bli stora. Hem skall hittas åt dem och det är ett imponerande jobb som görs av sjukt engagerade människor. Jag önskar att jag hade kunnat göra samma jobb. Men två hundmonster och en, förvisso väldigt rar, kattflicka gör att det blir svårt att samsas i sängen.

bild 1

Som sagt, det är totalt oförsvarbart att dumpa sådana här raringar. Man gör det bara inte.

Återigen, de här småkissarna behöver alltså hjälp. Det är många kissar som behöver hjälp, allt för många. Men hjälp mig att hjälpa Linn med de här är ni snälla. Vill ni skänka en slant gör det till Nordeakonto 3300 451208-8008. Vilket går till “Åbykatterna”. De finns på Facebook för er som använder er av FB.

Sen kommer de ju att behöva ett hem med. Det går inte att motstå de här ögonen.

bild 3

Hur “väljer” man liksom? Rätt katt i rätt hem så småningom. Jag vill hemskt gärna ha fyra när jag ser bilderna.

bild 5

Vad säger ni? Hjälper ni till?

All hjälp är bra hjälp. Nu skall jag tömma makens bankkonto och ge pengar till just de här sötnötterna i alla fall.

bild 2

Undrar ni över något så kontakta Linn direkt. På mail: linn.a.nyren@gmail.com

Och när ni kontaktar henne kan ni ju påminna henne samtidigt om den där bloggen hon skulle starta.

Jag har nog aldrig varit så glad över vetskapen att ni som hänger är faktiskt är djurvänner.

För när det gäller djur är jag dödligt seriös.

Nu skall jag gå och pussa min lilla kattflicka lite extra, för att hon faktiskt fick leva trots att hon hade en rätt kass “matte” som bäbis.

Moa, Kerstin, Fru M

Nu är det blusdags.

segis2

Bicepsblusen alltså. Herregud, jag är verkligen sjukt snygg på fotot.

Jag kan såklart inte välja en mottagare, det går bara inte. Mina nerver klarar inte det och jag kan inte bara ge till en.

Så, vad ni får göra…bara ni tre alltså…eftersom ni är finalisterna som kan ha kinesisk large, är att gissa hur mycket pengar det ligger i vår myntmugg.

Vi går aldrig med mynt på oss utan slänger dem i en mugg. När muggen är full…gör vi något med pengarna. Oklart vad eftersom den inte har blivit full någon gång konstigt nog. Jag har alltså ingen aning om hur mycket pengar som ligger där.

Uppifrån ser den ut så här.

photo 1(3)

Och för att få lite koll på hur stor den är ser den även ut så här.

photo 2(3)

Konstigt nog har muggen fått ben. Eller så är det Liten som står i bakgrunden.

Plättlätt blir det här. En gissning var, den som kommer närmast summan i muggen får blusen. Inga konstigheter.

Och jag häller ut pengarna på fredag och räknar dem. Lovar även att inte nalla i burken eller fylla på den under veckan.

Det var väl inte så svårt?

Lycka till hörrni.

Godisporr

En sån där dag som inte är bloggbar. Alls. För att allt bråkar (utom just maken faktiskt – förvåningens finger i häpnadens mun).

Så jag nöjer mig med två saker. Eller ja, nöjer och nöjer, jag skulle vilja påstå att dagens upptäckt är ganska fantastisk.

Det positivt fantastiska är att jag av en slump råkade stoppa in två olika godisar i munnen samtidigt. Och fick en orgasm i smaklökarna. De här två.

20140415-221042.jpg

Herregudihimmelen som de två karamellerna gifte sig i munnen. Eller bara idkade något slags umgänge som resulterade i…jamen det jag skrev ovanför bilden.

Den inte fullt så fantastiska upptäckten är att något snille på gigantiskt företag har räknat ut att 123 + 90 + 12 är 216. Helst vill snillet att ytterligare 20 skall kunna adderas till nämnda siffror med samma resultat.

Jag är jävligt kass på matte, men så usel är inte ens jag.

Eller är det någon slags lureriräkning?

Som bonus kan jag berätta att min inte så lilla Liten har kissat med benet för hittills första och enda gången.

20140415-221655.jpg

Han var ute utan Stor och kanske kände sig tvungen att göra något revirliknande eftersom inte Herr Dominant var med och styrde upp situationen?

Liten är ett år och tre månader. Hans kullsyskon har kissat med benet i sisådär ett år redan och de av motsatt kön är inne på sitt andra löp. Han är inte snabbast i stan precis.

Men en gång var tydligen ingen gång för nu flickkissar han precis som vanligt. Eller ovanligt. Det beror på hur man ser det.

Jomensåatte. Det var väl det mest spännande jag hade att berätta.

Eller jo! Igår kväll satte jag på inspelningsappen igen, vaknade tre gånger av att jag pratade i sömnen enbart för att vakna på morgonen och upptäcka att jag hade ställt paddan med mikrofonen ner i madrassen så inget prat kom med. Den besvikelsen.

Ikväll skall jag sätta mikrofonen åt rätt håll, för jag är sjukt nyfiken på vad jag egentligen babblar om på nätterna.

Nu skall jag, Storytel och hörlurarna gå och lägga oss.

Brommamorden är avklarade. Nu lyssnar jag på Jackie Rövardotter och retar ihjäl mig på a) språket och b) den dödstrista uppläsaren.

Vad gör ni? Roa mig. Jag är så erbarmligt stressad att jag får leva genom er nu.

Just det. Jag behöver hjälp med ett sätt att bedöma om Kerstin eller Moa skall få blusensomfastnadepågäddhänget.

Men det tar vi imorgon.

Igår var jag jätteledig hela dagen

Och hade planerat årets första båttur eftersom det var vansinnigt vackert väder på fredagen. Vindstilla och bleke.

Det var det inte igår, det var storm och spöregn på tvären. Så jag sov bort halva dagen.

Sen upptäckte jag att Åsa var i Strömstad på någon slags turnering med sonen, så jag åkte och räddade henne, tog en snabbfika och sen åkte vi till godisaffären i shoppingcentret som är helvetet på jorden. Inte ett enda foto tog jag på hela dagen. För att jag är dum i huvudet och var så inställd på att hitta en sladd som kunde återuppväcka min stendöda kamera att jag litegrand glömde att man faktiskt kan fotografera med telefonen med.

Numera verkar prylar gå sönder högt och lågt, för min mindre än ett år gamla kompaktkamera är stendöd. Den levde i förrgår och igår var den dödens död. Nu gäller det bara att det inte har gått ett år så garantin fortfarande finns kvar.

Sen släppte jag av Åsa, blängde på vädret och åkte hem med min gigantiska godispåse.

Och så gjorde jag ett kändistest.

Screen Shot 2014-04-13 at 12.08.48

Kan det vara så att jag läser för mycket skvallertidningar månne?

Nu vill jag veta hur bra ni scorar på testet.

För min del känns det nästan bara bra att ha full pott i något liksom.

(Och idag är det fint väder igen…)