Author: Victoria

En ny dag med nytt hopp och nya grejor

Posted on | by Victoria | 24 Comments on En ny dag med nytt hopp och nya grejor

Jag är rätt trött måste jag medge, eftersom jag har sovit med ett öga öppet och hjärtat i halsgropen i två nätter.

I morse fick vi reda på att de skjuter operationen en dag till, till i morgon alltså. För att det verkar ha kommit en busslast (bildligt talat) med jättesuperakuta fall och mormor ligger med dropp för att hjälpa hjärtat tills vidare. Det känns ändå inte helt okay, men hon är i alla fall på rätt ställe. Och jag skall åka dit idag. Oavsett.

Jag är fortfarande så himla generat tacksam och framför allt glad över att ni tänker på mormor och mig med alla fina kommentarer, även om jag varit genomusel på att svara de senaste dagarna. Tar hon sig bara igenom det här och får en nystart av hjärtat kommer mormor antagligen överleva mig med.

Men, något helt annat nu. Två saker egentligen. För jag skall be er om en grej och så skall jag visa en grej.

I går när jag gick och lade mig var hallen utanför sovrummet tom. Efter att jag hade gått och lagt mig slamrades det även lite i hallen.

I morse stod den här utanför sovrummet.

FullSizeRender-3

Den står för all del där fortfarande.

Det är en sandblästringsmaskin. Som tydligen är ett måste i var mans hem, medan jag inte kan komma på en enda sak som jag spontant känner för att sandblästra.

Näe, jag har inte ens orkat fråga om det. Eller jo, jag frågade, lyssnade på början av utläggningen och hörde “jättebra när man skall göra till exempel bla bla bla bla bla bla blaaaaa…“. Det är något med män och verktyg. Däremot förklarar det inte vad den gör i hallen istället för att bo i källaren?

Eftersom min hjärna är hyfsat tom just nu tänker jag be er om hjälp. Jag vill fortfarande skriva, eftersom jag tycker om distraktionen skrivandet ger mig, men det kräver ju idéer.

Vad vill ni höra?

Frågestunder känns väldigt 2005, men det kanske funkar fortfarande?

Kan ni dela in er i smågrupper här nedan och diskutera vad jag borde skriva om så har jag något att pyssla med kanske i flera dagar framöver?

Hemläxa i form av grupparbete för er del alltså.

Under tiden åker jag till mormor.

Men jag kommer ta närvaro och ni får inte kasta sudd på varandra även om det råkar vara lärarlös lektion.

Okay?

En liten liten uppdatering

Posted on | by Victoria | 15 Comments on En liten liten uppdatering

Mormor ligger på hjärtintensiven och skall imorgon få pacemaker och på fredag blir hon hemskickad som en helt ny människa. Enligt läkaren.

Halva hjärnan är skitorolig, men inser att hon är på rätt plats och hoppas att natten går bra med tanke på att hennes puls låg på 20 när hon flyttade från vanlig hjärtavdelning till intensiven igår kväll.

Den andra halvan tycker att det är helt otroligt och rätt så fantastiskt att min mormor som snart är 100 år skall få pacemaker. Att ingen tycker att hon är för gammal utan att hon kommer klara det här galant.

Hon är är krutkärring. Det finns inga fysiska fel på henne förutom nu då tydligen att hjärtat faktiskt inte orkar mer. Hon är nazistpedant och städar själv, bor i sin egen lägenhet och har fler åsikter om mer saker än jag har. Vilket är en bedrift i sig.

Igår när ambulansen hämtade henne satte de en nål i handen på henne som ambulanspersonal brukar göra. Det var bara det att blodet rann lite för bra så det rann ner på hennes överkast. Det överkastet har nog aldrig haft en enda fläck någonsin och hon har haft det så länge jag kan minnas.

Trots gårdagens situation hann hon faktiskt bli UPPRÖRD över det och sa idag att de ÅTMINSTONE kunde lagt ett skynke under så hon slapp få fläckar på överkastet. Kunde jag inte ärvt bara en bråkdel av pedanteriet?

Men det går inte att låta bli att fundera vem eller vad som hade ett finger med i spelet här. Vi skulle nämligen inte varit hos henne på middag förrän nästa tisdag. Eftersom min hjärna spelade mig ett spratt och jag trodde att jag hade förberett allt för Stockholmsresan och att jag skulle till frisören den åttonde. Det var ju bara det att jag hade gjort allt utom att boka just frisörtid. Och frisören hade ju såklart inte tid med ett långbesök med så kort varsel så jag fick ju möblera om Stockholm och allt annat, vilket innebar tidigareläggning av mormorjulmiddagen till igår istället för nästa tisdag.

Hade vi inte varit där igår och larmat hade mormor inte överlevt natten.

Går det som läkaren säger kommer hon vara som ny på fredag.

Jag uppskattar verkligen alla hållna tummar och hoppas att ni orkar hålla dem ett par dagar till.

Ewas kommentar igår var helt fantastisk. Att oavsett vad som händer finns mammor och mormödrar alltid kvar. Jag instämmer. Men hoppas få ha kvar mormor i fysisk form ett tag till.

Vi har ju ett hundraårsfirande att planera.

Inställd dag

Posted on | by Victoria | 24 Comments on Inställd dag

Det är helt enkelt för mycket nu.

Först gjorde vi fastighetsrelaterade saker och sedan åkte vi till mormor. En mormor som överhuvudtaget inte förändrats under hela min livstid.

Till idag. Jag har aldrig ens sett henne särskilt förkyld, men efter middagen blev det ohållbart. Det fanns liksom ingen ork kvar i hennes envisa personlighet.

Så vi ringde ambulans. Mamma åkte med till sjukhuset och jag, make plus lurvskallar åker hem.

Jag ställer härmed in resten av dagen, men ni är välkomna att ha kafferep ändå.

Jag kikar in när jag slutat vara chockad och när jag behöver sällskap.

Älskade lilla mormor.

På västfronten intet nytt

Posted on | by Victoria | 15 Comments on På västfronten intet nytt

Eller så erkänner jag att det har varit så himla grått och trist att jag glömde av bloggen. Inte bara det, jag glömde nästan bort hela internätet.
 

Igår fastnade jag i min målning. Jösses som jag målade, hela dagen. Men jag kan fortfarande inte ge nya och stora paddan en helt positiv recension. Den är stor. Till och med större än min MacBook Air. Sitter jag med paddan och tangentbordet tror jag hela tiden att det är datorn jag sitter med och då blir jag skitförvånad över att det är appar jag pysslar med och så saknar jag touchpaden.
 

Alltså jag vet inte?
 
Jag tänker så här, om den kan ersätta både padda och dator plus att den går att måla på, då kan det kanske bli bra. Men där är jag inte än. Och jag tycker fortfarande inte att den är lika bra att teckna/måla på som min Wacom-platta. Eller så har jag inte hittat den perfekta appen än. Än så länge tycker jag att den känns … lite misslyckad? Men jag skall ge den lite mer tid och kärlek.

 
Sedan tog jag mig i hampan och ringde en av mina väldigt gamla och bästa killkompisar som jag inte har pratat med på 20 år. Först hittade jag massa foton på honom i flytten och sedan drömde jag om honom natten mellan lördag och söndag vilket jag tog som ett tecken att det var dags. Oj så kul det var att prata med honom och han tyckte det var precis lika kul. Däremot var han väl inte så himla nöjd över att jag kom på att jag skulle höra av mig när jag hade lämnat vår gemensamma förort. Med tanke på att vi bott tio minuters gångväg från varandra kunde jag ju kanske kommit på det när jag bodde kvar. Inte när jag flyttat till småstaden.

Men nu skall vi träffas. Och vi har bestämt att jag kommer tycka om hans respektive och han min eftersom vi smidde planer på att göra roliga saker ihop. Sådana där roliga saker som bara jag och han gjorde för tjugo år sedan. Minus att sova i skuffen på hans pappas gamla Volvo för att jag hade glömt nyckeln till stugan. Det skall vi inte göra igen. Det blir ju dessutom alldeles för trångt nu när vi är fyra vuxna, två tonåringar och två lurvskallar. Då var vi ju åtminstone bara två.

 
Idag har jag mest hetsat hela dagen. Jag har hetsstressat. Hetsat över att Posten är helt dumma i huvudet (Admin Anka lånade en telefon av mig, skickade tillbaka den medelst rekommenderat brev och jag fick hämta ut ett tomt kuvert för någon hade snott innehållet). De var dumma i huvudet redan när det hände i augusti, men idag fick jag reda på att de inte kommer ersätta ett skit för att jag inte kan producera originalkvittot. De har däremot fått telefonens unika nummer och ett intyg från Telenor att den är köpt där, när den är köpt och vad den kostade.

 
Vad exakt är då vitsen med att reka saker? Och nej, jag ger mig inte så lätt. Det är stöld.

 
Sedan hetsade jag över att nya skrivaren inte ville göra som jag ville och det kändes lite som att fara tjugo år tillbaka i tiden rent skrivartekniskt. Herregud som jag avskyr saker som är tillverkat för PC och Microsoft. Så gammalmodigt att man vill gråta. Den hetsen gjorde att det faktiskt började rinna svettpärlor i pannan på mig i ren ilska.

 
Efter det gjorde jag tusen saker till skitfort. För vi skall till mormor imorgon och mormor som varit jättefrisk i 99 år och nio månader nu faktiskt är lite dålig. Hjärtat orkar inte riktigt. Trots det orkar hon dock vara tillräckligt envis för att vägra både sjukhus och kanske hemsjukvård som kan ha lite koll. Så länge hon orkar vara envis ser jag det som ett gott tecken, även om själva hjärtfelet faktiskt är katastrofalt uselt. Särskilt när man nästan är hundra år.

 
Jamen det summerar väl både min gårdag och min dag. Det har varit hetsigt och involverat tusen miljoners miljarder papper och telefonsamtal. Nu ser mitt skrivbord ut som att Helga dragit över det, men nu orkar jag inte mer. Det får helt enkelt se ut så till på onsdag. Oorganiserat kaos när det är som sämst.

 
Låter jag gnällig?

 
Det är jag 😉

 
Så jag tänker lägga mig med en bok och glömma den här dagen.

Så jag lämnar er med ett helt orelaterat foto som jag “gjorde” igår. Jag hittade en app som akvarellifierade foton.

 
Fantastiskt rolig app.

 
Har ni blåst bort?

Helga och Jasmin

Posted on | by Victoria | 14 Comments on Helga och Jasmin

Ifall ni inte visste det så blåser det en SMULA idag. Litegrand bara. Kanske lite mer än igår när det också blåste lite mer än vanligt.

Trots det jobbade männen på taket mitt emot med att lägga ny takpapp och takpannor under gårdagen, vilket gjorde mig så bekymrad att jag var tvungen att kika på dem minst en gång i kvarten för att se så att ingen trillade ner. Oklart varför egentligen, jag hade inte kunnat göra något åt det, men jag oroade mig för dem och tyckte de skulle sluta jobba och gå hem. Jag fattar fortfarande inte varför inte arbetsgivaren skickade hem dem med tanke på att vind plus takpannor är en rätt kass kombination.

Idag skulle jag göra några ärenden så jag bestämde mig för att titta Helga rakt i ögat och fråga om hon möjligen kunde dämpa sig lite. Det kunde hon inte sa hon och blåste nästan omkull mig. Hela armen skakade på mig när jag, med risk för eget liv, filmade det läskigt bruna vattnet som brukar vara stilla, knallblått och vackert.

Om vän av ordning undrar varför det är så brunt så är det inte lortigt. Det råkar bara bli så när det blåser mycket i just den här riktningen. Det lortiga är sötvatten som i vanliga fall omärkligt brukar rinna vidare ut i det stora havet, men det orkar inte rinna just någonstans när stormar som Helga dyker upp. Sötvattnets stillsamma rinnande har liksom inget att sätta emot.

Det är även ganska svårt att förstå att där vattnet elakt slår mot stenpiren är samma ställe som Liten brukar skutta på stenarna för att bada fossingarna och jaga tångruskor. Han hade inte fått bada så mycket som en tåspets idag.

Så. Ja. Det blåser en del. Vilket gjorde att det var heldött på stan. Så jag kilade inom thaimassagen på väg hem för att kolla om hon hade kunder eller om hon hade tid att fotvårda mig. Hon hade tid med mig för hon hade inte en endaste kund i skitvädret.

Jag blev alltså dagens längsta och enda kund. Först fick jag fotvård i en timma och sedan en helkroppsmassage med jasminolja i två timmar och nu doftar jag som en badbomb.

Blåsten i kombination med tre timmar kroppsvård gör att jag känner mig lite mör. Och ännu mer blond än normalt. Man får definitivt fetvadd mellan öronen av att ligga på en brits med varm olja.

Får man gå och lägga sig nu eller är det för tidigt?

*klipper med ögonen*