Hell Week – del 234897487283

Jag pratade i telefon till klockan ett inatt (vart fan har jag lagt mitt headset, Evander Hollyfields öra ain’t got nothing on me – det är dubbel storlek nu). Satte klockan på 20 över sju för att ringa igen. Och jag somnade ju faktiskt.

Men idag skall ett beslut fattas. Som handlar om vad vi skall göra i framtiden. Eller vad vi inte skall göra. Och näe, tro det eller ej, men det är inte skilsmässopapper som skall skrivas under, även om det har varit jävligt nära den här veckan hehe.

Så jag började i telefon halvåtta imorse, fyra samtal på raken senare sitter jag här och väntar på samtalet som kommer avgöra tiden fram till pension (fruktansvärtatttänkapålåtersåjävlagammaltfunderaintepådetmed!).

Behöver jag säga att det har en laxerande effekt?

Eller att jag behöver en papperspåse att andas i?

Och hur i helvete är det möjligt att ens ha en laxerande effekt när jag inte har ätit?

Så många frågor, så lite svar.

Ungefär som varför älgen bajsar så små pluppar fast den är lika stor som en häst eller ko som bajsar jättestora högar.

Den nivån är jag på nu. Och varsågod, nu kan ni fundera över älgen.

Felplacerade axlar och mitt i natten

Om axlarna har suttit precis under öronen i ett par dagar, och hjärnan har expanderat och byggt ut en helt ny avdelning (fuck ålder, här fick vi tydligen byggnadstillstånd enligt hjärnbalken § 3 trots allt), så blir sömnen lite lidande. Och jaja, maten med.

Men jag blir bittrare av att ligga här och stirra på…

20131108-015115.jpg

…två pälslurvar som ligger och snarkar i knävecket på mig för att retas.

Räkna fårskallar har jag provat (ett, två – slut). Maken är inte här, annars hade det blivit tre.

Nu då? För snart är det ingen idé att sova med tanke på vad alarmet står inställt på.

Finns hundbingo? Eller något annat stillsamt spel där jag kan nyttja hundarna?

Som det är nu spelar vi bara en väldigt udda variant av Monopol. Vilket betyder att jag som är störst får ligga på av hundarna anvisad plats, medan de har monopol på större delen av sängen.

Det spelet har jag spelat till leda.

Jag behöver nya fräscha idéer.

Godmorgon. Så här mitt i natten.

HELL WEEK

Och förlåt Todde, jag vet att jag lovade att jag skulle äta. Men det gick inte. Jag åt yoghurt till frulle halvåtta imorse och en Tip Top-strut till middag för en halvtimma sen. Men imorgon skall jag äta oavsett om så armageddon utspelar sig runt mig. Det här är en jävligt (på ren svenska) skitjobbig vecka.

Varnar direkt för extremt mycket svordomar som osar i ett och samma inlägg.

Bortsett från att den här veckan, jobbmässigt, har varit den JÄVLIGASTE jag varit med om på väldigt länge så upptäckte den här kärringen för någon vecka sen att hon inte såg skärmen på varken dator eller telefon utan läsglasögon. Det har aldrig behövts innan. Jag har läsglajjor, men använder bara dem när jag läser. Datorn och annat har varit på lagom avstånd.

Så, mitt i allt annat strul sprang jag förbi optikern och frågade om de kunde kolla om synen hade hunnit gå åt helvete igen (det var tre månader sen jag bytte glasögon sist) och min enda lilla strimma av hopp var att jag åtminstone inte skulle ha fått sämre syn på långt håll. Då snackar vi ett totalbyte av glajjor för närmare 50.000 och det är INTE aktuellt. 1500 för läsglajjor må vara hänt även om det är bajstråkiga pengar, om än nödvändigt.

Upp i stolen och hålla tummarna av bara satan. Men pilutta mig. Synen på nära håll hade mycket riktigt försämrats och det var bara att bita i det sura glasögonfodralet och plocka ut ett par nya.

bild(5)

Och de är asfula. För jag tog de bågarna som låg överst i lådan i ren tjurighet. Och nu ligger jag exakt som på bilden och fulsurar. Men…jag ser ju åtminstone skärmen svinbra. Det är ju för all del positivt.

Så nu vet ni hur jag ser ut när jag bloggar och surar.

Dessutom skulle man kunna tro att jag har extra mycket av Monas saltvattenspray i håret, men icke då. Det är den vanliga looken. Jag rockar saltvattenfrippa 365 dagar per år. Utan någon jävla märkvärdig spray.

Sen har jag en fråga. Hur många av mina kära läsare (där 99% högst troligt kommer från Mona) kommer försöka haka på till Ullared?

Finns det överhuvudtaget någon som vill leka med mig så jag slipper vara så erbarmligt ensam och övergiven?

Prinsessan Fitterbitta

Med tanke på min ansiktsfärg så känns det kanske som att jag skulle passa som Belle ändå?

Men först, nu fattar jag vad det är som fattas mig för den ultimata looken. Klänningen har jag, numera även lite brunt hår. Men inga handskar. Och även en prinsessa växer ju upp, blir lite bedagad och hamnar i klimakteriet.

20131103-164533.jpg
Bild lånad av Bored Panda

Lite plastik och ett par handskar och jag blir som ny.

Och krinolin såklart.

Jag har inte insett att jag äger en klänning som bara keeps on giving.

Som ett Kinderägg ungefär.

När man är mer än lovligt dum i huvudet

För första gången somnade jag på riktigt mitt i en text någon gång inatt, när jag vaknade imorse låg jag med touchpennan i handen men iPaden hade åkt ner på golvet och jag kunde inte för mitt liv minnas vad jag hade skrivit. Men det var följande:

“Okay, anledningen till min frånvaro den här veckan är för att jag har suttit i förhandlingar som gäller en jobbrelaterad grej. Jag skall bespara er de tråkiga detaljerna.

Vad det handlar om nu är att försöka vara lösningsorienterad istället för att enbart se problemen. Det brukar vara en av mina starka sidor. Men, just nu skriker hela mitt system “overload overload overload – all systems shutting down.

Och igår när jag hade kastat mig i bingen var jag övertrött och genomkorkad. Men jag kom åtminstone på att jag har en väldigt nära vän som är bolagsjurist/avtalsjurist. En sån som jag behöver. För att slänga ett juristöga på alla klausuler hitan och ditan, och som förhoppningsvis kan hitta en lösning.

Jag s…”

DÄR hade jag somnat. Som en sten. Så jag skriver väl klart det nu då…spänningen i att inte riktigt veta vilket verb som var planerat efter det sista s:et. För mig alltså. Jag minns inte. Borde man kanske sätta trötthets- och alkolås på bloggen?

Men vi hastar vidare. Jag fortsätter på det jag tror att jag tänkte skriva. Någon gång verkligen mitt i natten slängde jag iväg ett sms till kamrat jurist och bad om ytterligare ett råd från utomstående men med insyn i vad det är vi pysslar med. Och jag fick svar. Där han bad mig skicka över kontraktet.

Ganska direkt insåg jag hur jävla övertrött jag var eftersom jag inte klarade att tänka i de enklaste banor.

20131107-095059.jpg

Och jag garvade så mycket åt hans ironi, mitt akuta stenålderstänkande (scanner liksom, idag behöver man en scanner ungefär lika mycket som man behöver en fax, eller Telex för all del), men tydligen var jag inte så lösningsorienterad som jag inbillade mig. Sen delar jag ju så gärna med mig av mina samlade dumheter.

Sen somnade jag, drömde inget jag minns, men vaknade imorse av en helt låst käke.

Tydligt att jag har jobbat stenhårt även under natten.

Frågan är bara med vad. Eftersom truten tydligen varit inblandad.

Eller så har jag gått en rond mot Tyson på riktigt, och fått en sån jäkla käftsmäll att avtrycket från knogarna satt kvar när jag vaknade.