Godisporr

En sån där dag som inte är bloggbar. Alls. För att allt bråkar (utom just maken faktiskt – förvåningens finger i häpnadens mun).

Så jag nöjer mig med två saker. Eller ja, nöjer och nöjer, jag skulle vilja påstå att dagens upptäckt är ganska fantastisk.

Det positivt fantastiska är att jag av en slump råkade stoppa in två olika godisar i munnen samtidigt. Och fick en orgasm i smaklökarna. De här två.

20140415-221042.jpg

Herregudihimmelen som de två karamellerna gifte sig i munnen. Eller bara idkade något slags umgänge som resulterade i…jamen det jag skrev ovanför bilden.

Den inte fullt så fantastiska upptäckten är att något snille på gigantiskt företag har räknat ut att 123 + 90 + 12 är 216. Helst vill snillet att ytterligare 20 skall kunna adderas till nämnda siffror med samma resultat.

Jag är jävligt kass på matte, men så usel är inte ens jag.

Eller är det någon slags lureriräkning?

Som bonus kan jag berätta att min inte så lilla Liten har kissat med benet för hittills första och enda gången.

20140415-221655.jpg

Han var ute utan Stor och kanske kände sig tvungen att göra något revirliknande eftersom inte Herr Dominant var med och styrde upp situationen?

Liten är ett år och tre månader. Hans kullsyskon har kissat med benet i sisådär ett år redan och de av motsatt kön är inne på sitt andra löp. Han är inte snabbast i stan precis.

Men en gång var tydligen ingen gång för nu flickkissar han precis som vanligt. Eller ovanligt. Det beror på hur man ser det.

Jomensåatte. Det var väl det mest spännande jag hade att berätta.

Eller jo! Igår kväll satte jag på inspelningsappen igen, vaknade tre gånger av att jag pratade i sömnen enbart för att vakna på morgonen och upptäcka att jag hade ställt paddan med mikrofonen ner i madrassen så inget prat kom med. Den besvikelsen.

Ikväll skall jag sätta mikrofonen åt rätt håll, för jag är sjukt nyfiken på vad jag egentligen babblar om på nätterna.

Nu skall jag, Storytel och hörlurarna gå och lägga oss.

Brommamorden är avklarade. Nu lyssnar jag på Jackie Rövardotter och retar ihjäl mig på a) språket och b) den dödstrista uppläsaren.

Vad gör ni? Roa mig. Jag är så erbarmligt stressad att jag får leva genom er nu.

Just det. Jag behöver hjälp med ett sätt att bedöma om Kerstin eller Moa skall få blusensomfastnadepågäddhänget.

Men det tar vi imorgon.

Bloggdöd och deckare

Förhoppningsvis inte död bloggare.

Idag har bloggen varit lite död. Känns som att hela internätet har varit lite dött och bråkigt, eller så har jag haft någon slags kinacensur på 90% av alla sidor jag har försökt ta mig in på under dagen. För det har varit tvärstopp.

Sen dog bloggen, för att återuppstå före påsk i alla fall. Man får vara glad för det lilla och för att bloggen inte visade sig vara särskilt biblisk.

Men för tillfället (ett extremt långt tillfälle verkar det som) går det inte så bra med mig och teknik. Jag pajar datorer, telefoner och iPads lika ofta som maken byter kallingar. Häromdagen letade jag ju ny kabel till nästannya-kameran i förhoppningen att det bara var lite vajsing med kabeln.

Det var det inte. Kameran är stendöd. Och då var det praktiskt med blogg, för jag visste att jag hade köpt den för ungefär ett år sedan, samma dag som vi köpte permobilen och inom ett år gäller garantin.

Gissa vilket datum jag köpte den och gissa vilket datum den gick sönder? Eller, skit i datumen, jag undrar mest hur det är möjligt att en kamera kan gå tvärsönder exakt fyra dagar efter att garantin slutar gälla?

Sen skall vi inte ens gå in på det faktum att den alldeles sprillans nya datorn hänger sig och kräver norsk omstart minst fem gånger per dag.

Det går bra nu.

Det jag egentligen skulle säga var att jag ALDRIG mer kommer flytta hem till Mona och hennes Universum.

De senaste nätterna har jag sällskapat med den här boken i öronen, för att jag tycker att Sarenbrandts deckare är lagom lättsmält. Den här var inte lika lätt som de andra utan jäkligt mycket läskigare.

photo

För de andra känner jag inte igen omgivningarna i. Det gjorde jag i den här.

Sen vet jag att de har haft visning i grannhuset ju.

Låt oss bara säga att det faktiskt var en bra bok, men jag kommer aldrig mer känna mig trygg i finhooden.

Sömnpratarappen

Igår när maken gick och lade sig kom jag ÄNTLIGEN på att jag skulle kolla hur det egentligen låter i vår säng på natten. Mest för att jag vet att jag har pratat orimligt mycket i sömnen det senaste (och kanske lite för att maken skulle få höra sina egna jävla skitirriterande snarkningar).

Sagt och gjort, startade appen, ställde paddan med mikrofonen mellan oss, och lade mig för att sova min törnrosasömn.

Ignorera snarkningarna, det är låg nivå på dem i just det klippet.

Vad jag vill veta är vad i helskotta jag säger?

Jag vet att det är engelska, eftersom jag minns drömmen. Jag var på kryssningsfartyg med två gamla kompisar från USA och jag skulle hjälpa till att dumpa ett lik överbord och sen skulle vi gå på party med en jäkla massa kompisar. Jag minns till och med vem jag pratade med, eftersom han var den enda jag pratade med i hela drömmen.

Det enda jag hör är att jag låter jäkligt frågande. Eller ja, jag hör mig själv säga något som låter som “huge I?” vilket låter tämligen otroligt med tanke på drömmen. Jag trodde appen skulle bringa klarhet, inte driva mig till vansinne.

Resten av klippen (appen spelar bara in när det är något som låter) är förfärliga. Maken snarkar så det dånar, vid ett tillfälle nyser han så väggarna skallrar.

Man häpnar. Till och med maken häpnade när vi lyssnade imorse.

Och han förstod även behovet av att sova med svindyra lurar för min del.

PS: Appen heter Dream Talk. Och nu skall den vara på varenda jäkla natt.

Igår var jag jätteledig hela dagen

Och hade planerat årets första båttur eftersom det var vansinnigt vackert väder på fredagen. Vindstilla och bleke.

Det var det inte igår, det var storm och spöregn på tvären. Så jag sov bort halva dagen.

Sen upptäckte jag att Åsa var i Strömstad på någon slags turnering med sonen, så jag åkte och räddade henne, tog en snabbfika och sen åkte vi till godisaffären i shoppingcentret som är helvetet på jorden. Inte ett enda foto tog jag på hela dagen. För att jag är dum i huvudet och var så inställd på att hitta en sladd som kunde återuppväcka min stendöda kamera att jag litegrand glömde att man faktiskt kan fotografera med telefonen med.

Numera verkar prylar gå sönder högt och lågt, för min mindre än ett år gamla kompaktkamera är stendöd. Den levde i förrgår och igår var den dödens död. Nu gäller det bara att det inte har gått ett år så garantin fortfarande finns kvar.

Sen släppte jag av Åsa, blängde på vädret och åkte hem med min gigantiska godispåse.

Och så gjorde jag ett kändistest.

Screen Shot 2014-04-13 at 12.08.48

Kan det vara så att jag läser för mycket skvallertidningar månne?

Nu vill jag veta hur bra ni scorar på testet.

För min del känns det nästan bara bra att ha full pott i något liksom.

(Och idag är det fint väder igen…)

En fråga!

Eller kanske fler egentligen. Men jag börjar med en fråga. I taget.

Igår när jag var hos nagelmirakelgörerskan berättade jag att det var maken som googlat fram naglarna, jag hade bara bestämt mig för att göra stiletto men inte funderat mer över det.

Nu råkar ju han ha ett visst egenintresse av att jag har naglar, men han brukar tycka saker även om utseendet. Han tycker exempelvis att vanlig fransk manikyr är lite trist och han har haft en och annan åsikt när jag har haft någon väldigt konstig färg på nagelacket, så det handlar ju inte bara om ryggkliandet.

Igår berättade jag det för Jessica och hon blev fascinerad över att en man hade åsikter om naglar. Vid närmare eftertanke fattar ju jag med att det antagligen inte tillhör vanligheterna, men maken som inte bryr sig om speciellt mycket är verkligen en snubbe som har koll på händer. I alla fall andras händer. Nu snackar vi järnkoll, det är nog det första han kollar på.

Så vi spekulerade lite, Jessica gissade (och jag höll med) att det kanske kom ifrån mamman. Om mamman var en nagelmänniska så kanske det är ett starkt minne från barndomen.

Men näe, så var inte fallet. Hans mamma var förvisso skitsnygg men hon hade inte snygga händer. Däremot blev han alltid kliad på ryggen av mormor när han var barn. Sen började jag fråga honom genom att säga namn på gemensamma tjejkompisar och tjejbekanta och så fick han svara om de har snygga händer, inte så snygga händer eller medelmåttiga händer. Och snygga händer för honom är raka fingrar (tänk pianofingrar), inte nödvändigvis en kilometer långa naglar, men snygga välvårdade naglar, lång nagelbädd och bra kurva på nageln (alltså inte platta och spretiga naglar).

En hel vetenskap. Och mer än vad jag brukar fundera över. Men ett par exempel då.

Här är snygga naglar enligt maken:

Screen Shot 2014-04-11 at 20.35.35

Raka naglar, lång nagelbädd och snygg kurva (har lärt mig att det heter c-kurva av Jessica).

Eller…

Screen Shot 2014-04-11 at 20.29.36

Väldigt mycket pianofingrar, med lång nagelbädd och lagom kurva.

Svinsnyggt om du frågar maken (och mig med för den delen).

Sen har vi de som är lite mer medelmåttiga/normala.

Screen Shot 2014-04-11 at 20.32.55

Kort nagelbädd, räffliga naglar, inte pianofingrar och lite spretiga naglar. Men ändå en helt normal hand.

Och så kommer de händer som inte är så snygga alls. Enligt maken.

Screen Shot 2014-04-11 at 20.52.12

Jag råkade visst glömma ta med nagelbanden som en parameter. Och då är detta ändå fullkomligt normala naglar.

Men två exempel där jag håller med honom, där nagelägarinnan i fråga till och med varit och förstärkt/förlängt sina egna.

Screen Shot 2014-04-11 at 20.55.16

Korta nagelbäddar och naglar som blir bredare ju längre de blir. Det fixar han inte.

Screen Shot 2014-04-11 at 20.34.27

Eller mitt värsta. Någon har varit hos nagelfixerska men fått tjocka paddlar istället för naglar.

Och slutligen, det jag hotar maken med och som är hans mardröm. Om han gör något jäkligt pantat och vi skiljer oss så dömer jag honom att för evigt leva med en sjösjuk nagelbitare.

Screen Shot 2014-04-11 at 20.46.55

Inte mycket kliande där inte.

Ni hajar? Så igår påbörjades Operation Avhandling när det gäller hans intresse för händer och vi konstaterade att han kollar tjejers händer före han kollar bröst och rumpa. Kan inte vara helt vanligt?

Dessutom kastade jag som sagt ur mig random namn på tjejer i vår närhet och han yttrade saker som “NEJ, hon har rätt fula händer”, “näe, fina händer men inte så snygga naglar” eller “åhh, jo hon har otroligt snygga händer och naglar”.

Trots att vi levt ihop i en evighet och jag egentligen visste om det blev jag såklart…lite förvånad. Killar kollar bröst och/eller rumpa. Inte händer. Inte som nummer ett på utseendelistan i alla fall.

Så nu är ju såklart min fråga; hur ovanlig är min foppamake? Vad kollar era makar/sambos/särbos/kompisar/bröder på först?

Kom igen nu, jag vill verkligen ha svar från ALLA. Jag vill veta om det är jag som har taskiga fördomar eller om det är stereotypt för män.

Jag gissar att 98% kollar bröst och rumpa och att ungefär 100% inte ens har tänkt tanken att kolla händer först alls.

För egen del känns det ju rätt så tryggt. Det gör inget att jag har hängigt arsle, sneda bröst och en halvtaskig personlighet.

Han brydde ju sig ändå bara om händerna.

(PS: Ett tips för de som funderar över eventuell nagelförlängning eller hjälp. Det spelar i princip ingen roll om man är allt från nagelbitare till att ha spretiga naglar, går man bara till en certifierad salong med välutbildade nagelmirakelgörerskor så kan alla få den perfekta nageln. Sen finns det mardrömsscenarion som fotot ovan, men då har man absolut inte gått till rätt ställe. Kolla upp certifieringar och utbildningar innan ni låter någon greja med naglarna, det kan gå käpprätt åt skogen. Då menar jag inte bara att det inte blir snyggt, utan att man förstör sin egen nagel bortom räddning. I utbildningen ingår dessutom allmän kunskap om olika nagelsjukdomar och det finns alldeles för många hemmafixare numera som tar betalt för att förstöra folks händer. Skrämmande.)