Author: Victoria

När det är förkylt

Posted on | by Victoria | 8 Comments on När det är förkylt

Vill jag bara dela med mig av ett ovärderligt tips. Ett tips jag önskar att någon hade gett mig så jag slapp bryta ny mark.

Om man är dödstörstig, hivar i sig ett glas juice i sängen och sedan får en nysattack innan man hunnit svälja, ja då får man juice överallt när den ofrivilliga nysen kommer upp till ytan.

Man skulle kunna tro att det blir en enriktad projektil. Det blir det inte. Det blir ungefär som Pythagoras sats.

IMG_1126.PNG

Där utkomsten av juicen är hypotenusan.

Nu har jag tvättat väggar och sängkläder.

Den kommande helgen verkar bara bli bättre och bättre.

Det här med att inte skriva i affekt?

Posted on | by Victoria | 8 Comments on Det här med att inte skriva i affekt?

Kan man väl få göra ett undantag för? Ingen regel utan undantag och allt det där?

Halva dagen igår och hela dagen idag har jag allvarligt övervägt min eventuella talanglöshet. Och att jag är lika dumsnäll som en kossa. Som tror gott om alla och helst inte pratar skit, om det inte är skit jag kan säga rätt i nyllet på berörd(a) personer.

Men så hör man lite här och lite där, vilket betyder att man inte behöver vara just Einstein för att räkna ut att något inte stämmer. Det finns ett glapp och i just det glappet har jag suttit, lyckligt ovetande.

Just nu finns det ett par personer i min närhet som jag är så sjukt besviken på att jag knappt har ord. Jag har i alla fall inte tillräckligt med ord för att orka ta en konfrontation. Inte än.

För nu skall jag göra som de flesta gör. Jag skall bara vara ego och fokusera på mig själv och MITT välbefinnande.

Jag är rätt kass på det sistnämnda.

Men nu skall jag jobba på det.

Ihop med Eminem.

Maken skäms så det dånar om det

Posted on | by Victoria | 15 Comments on Maken skäms så det dånar om det

Igår kväll fick jag ett ryck eftersom humöret hade varit en smula…eh…svajigt under dagen och jag behövde bli av med kass energi.

Eftersom vår musiksmak skiljer sig åt monumentalt har jag gett upp. Han har ingen musiksmak, han lyssnar på Markoolio och AC/DC. Inget fel i det, men han har INGEN som helst musikgrund. Har aldrig sprungit i skivbutiker och nördat med kassettband och inplastade LP-skivor. Eller haft favoritartister. Han är en jäkla avart helt enkelt.

Mina favoriter som yngre var Bowie, Ric Ocasec, Clash och allt som hade rötter i hiphop och R’n’B. Väldigt blandat men allt har hängt med, mest det sistnämnda, och Eminem är en husgud.

Dessvärre hatar maken allt jag älskar. Så jag spelar sällan numera. Eller så spelar jag i lurar, inte samma effekt alls. Den typen av musik skall brassas i bra anläggning med tung bas. Punkt.

En passus, min första bil köptes med tyngsta argumentet att den kom med bästa slutsteget, baslådan och högtalare. Det säger allt.

Igår kom jag på att vi har en jävligt bra anläggning på båten och jag var…i ärlighetens namn på ett monsterhumör. Så jag drog igång Eminem på en volym som överröstade varenda valstuga och antagligen hördes det ända till Norge.

Sen körde jag en mad dance off. I min ensamhet. Samtidigt som jag rappade till alla Eminems texter (och Black Eyed Peas – Hey Karin, sommar 2006).

Då dog han skämseldöden, rusade upp och stängde alla fönster och vrålade “DET ÄR PIIIIIINSAMT”.

Snubben som drar på medelåldersresa till Skagen skäms i en öde hamn när frugan dansar?

Så jag gjorde ett schysst move. Som han fotade.

IMG_1837.JPG
Ja, jag fnissar ihjäl mig eftersom jag kämpade för att få honom att skämmas

Då dog han skämseldöden igen. Och upplyste mig om att jag var pinsammast i heeeeela världen.

Men det funkade!

Och han vet inte vad som komma skall.

Från och med nu är det rap med basen i botten varenda gång jag blir svinförbannad.

Det kanske kan bli människa av mig med?

Ice Ice Baby!

Phågelholken Philip

Posted on | by Victoria | 11 Comments on Phågelholken Philip

Det kan inte bara vara jag som ser att han STÄNDIGT ser ut så här?

IMG_1125-0.PNG

Lite sinnesslött öppen mun. Hela tiden.

Och så får det mig osökt att tänka på ph-stavningen.

Sophink, aphus och Philip?

Men jag gillar honom fortfarande.

Dokusåpakärlek

Posted on | by Victoria | 32 Comments on Dokusåpakärlek

Nu är det HÖG tid att prata om Big Brother och Paradise Hotel. Varför har vi inte avhandlat de här viktigheterna tidigare?

Ni som inte kollar…får helt enkelt börja kolla. Skiten är beroendeframkallande.

Vi börjar med PH. Inte min favoritsåpa alls, men duger i brist på annat. Där avskyr jag ungefär alla (vilket inte är helt vanligt, jag brukar ju gilla deltagarna), årets casting verkar ha fokuserat på att vara så bombad och sluskig som möjligt? Jag gillar bara Kristian och Ullis. Kristian framstår ju som ett jäkla geni, både i EQ och IQ, i jämförelse med de andra och Ullis är bara cool. Kian är så läbbig att jag saknar ord. Hur mycket är det möjligt att älska sig själv?

Äh. Vi fokuserar på BB istället. Mitt älsklingsprogram genom tiderna. Och nej, jag skulle aldrig någonsin övermindödakropp vara med i programmet, men det är något kittlande att veta att de bor i ett hus utan kontakt med omvärlden och att de till slut faktiskt glömmer kamerorna. Det går inte att inte titta på eländet och som vanligt kommer jag falla för frestelsen att köpa 24/7. Men inte än. Det har inte gått tillräckligt lång tid för att jag skall vilja följa mina favoritobjekt.

I studion när de gick in bestämde jag mig för att avsky Philip. Det sket sig. Jag avskyr honom inte ett dugg, snarare tvärtom, han skall ha all cred för att han får mig att gapskratta. Däremot förstår jag inte varför han alltid måste gå omkring med öppen mun och se ut som ett jäkla fågelbo? Dessutom har han samma dialekt som mitt frikort, vilket talar för honom.

Felicia kan jag inte bestämma mig för om jag hatar att älska eller älskar att hata, men jag vill ha henne kvar.

Min absoluta favorit redan i studion åkte ut. Ståle. Namnet, utseendet och yrket säger allt. En skäggig snubbe från Norge som jobbar som yrkesfiskare (och nu snackar vi ju inte precis makrillmete) är inte en pojkvasker. Det är en karl. Synd bara att han var så genomkorkad att han pillertrillade, för när han rök ur rutan övervägde jag för en nanosekund att sluta kolla.

John är en fjolla. De norska pojkarna Pelle och Erland är ljuvliga. De norska flickorna öppnar ju inte ens truten. Dödstrista. Anna trodde jag skulle reta livet ur mig, men hon har en grym personlighet och är riktigt schysst. Mot alla. Paulina gjorde jag vågen inombords när hon åkte ut.

Jamen det var väl sammanfattningen så här en dryg vecka in i programmet.

Det här kommer bli en stående punkt. Det går mot höst och jag har tydligen inget bättre för mig i höstmörkret än att titta på katastrof-TV.

Och det är alldeles alldeles underbart.