Author: Victoria

Jag uppdaterade ju maskinparken igår och det gick finemang tackar som frågar. Bortsett från att min iPhone (5s med största minnet) var för packad för att orka ta emot den skitstora uppdateringen. Så jag fick rensa.

Började med appar men insåg rätt snabbt meningslösheten, de är för små för att göra någon som helst skillnad. Det var lika bra att ge sig på de tunga filerna direkt, foto och video, som har samlats på hög sedan första iPhonen landade i min hand någon gång på stenåldern.

Att jag sedan är en sådan dinosaur som fortfarande har kvar mitt iTunesbibliotek med ALLA mina CD-skivor kan vi ju tala tystare om. Jag har sisådär 50gb musik som ligger där den legat sedan…umm…tidigt 2000-tal? Den har hängt med sedan långt före iPhone och hör till iPod-eran.

Om man är illvilligt sinnad kan man säga att jag är väldigt förändringsbenägen när det gäller vissa tekniska saker och totalt motvalls när det gäller andra. Men bara om man är illvillig. Själv tycker jag att jag är fullständigt bedårande.

I vilket fall som helst. I min iver (nåja) att radera tripletter, femletter och sjuttiletter av foton hittade jag en del skojigheter, extremt mycket som nog var påtänkt till bloggen men tydligen råkat glömmas bort.

Ni vet ju redan att vi hade en fantastisk helg förrförra helgen när vi drog till Gullholmen för att möta upp Enlisailivet och Elefantpenismannen. Så här finfin var båtresan neröver.

Det roligaste med västkust, vacker vy, fantastiskt båtväder och fasadidyll måste ändå vara musikvalet. Eddie Meduzas “Har ni sett Herr Knut”.

Till skillnad från många (alla) av hans andra låtar är den här rumsren och det går att höra att han har en riktigt schysst sångröst. Samt att bästa och äldsta killkompisen faktiskt heter Knut, vilket gör låten till någon slags favorit. Och som kuriosa kan nämnas att Eddie ligger “begraven” i viken jag har utsikt över från pensionärskuvösen på ön. Ute på det där som heter flo (ordet som somliga bråkade med mig om i WF att det var ett hittepåord och inte existerade – HAH), fast i artikeln om Eddies begravningsplats står det “gattet”. Det är helt okay, jag begär inte av aftonblaskan att de skall ha koll på just flo. Och man får lov att kalla det gatt.

Ni minns att jag satt här när maken var i onåd i Skagen?

Den där viken jag har tårna i, rakt framför mig alltså, det är Garvik. Fyren på bilden i artikeln ligger vid pilspetsen, mellan Saltö Lyngen och Flatskär. Eller ja, man kan inte kalla det fyr längre eftersom något snille kom på att den var gammal och skulle rivas. Nu är det snarare ett kummel som är en före detta fyr.

Jag inte bara lyssnar på Eddie, jag badar tydligen även ihop med honom varje sommar. Och inte nog med det, de av er som sett min tatuering vet ju precis var min aska skall strösslas (nej, inte i Värnamo). Jag skall dessutom ligga med Eddie för evigt och lite till.

Innan dess skall jag fundera lite över hur jag skall kunna göra business på just Eddie. Jag tänker mig guidade turer med båt och musik. 2000 av kungens mynt per timma? Eller kanske gå på raggarträff och sälja buteljerat gattvatten för en hunka? Det sistnämnda kan funka?

Nu skall jag titta på båtturseddiefilmen en gång till och minnas den fantastiska helgen och hur magiskt vädret varit den här sommaren/sensommaren.

Och vet ni. Knut ÄR en charmör. Förutom när han är bakis och har ågren.

För visst var det han som var på fotot i somras när ångesten stod som spön i backen.

*flinar elakt*

God morgon!