En gång i veckan ungefär hämtar vi middag från det lokala etablissemanget. Hade vi inte gjort det skulle jag få skörbjugg antagligen, eftersom jag lever på yoghurt all övrig tid.
Inte skälla på mig nu för att jag glömmer att äta, men när jag är fokuserad på något glömmer jag verkligen att äta (och ändå går jag upp i vikt).
Igår ville jag ha Schnitzel Cordon Bleu, med pommes och kryddsmör. Den pannrumssovande drama queenen jag är gift med rusade iväg för att hämta käket och jag bad att få lite extra kryddsmör vid sidan om. Som jag alltid gör om vi hämtar hem maten. Eftersom kryddsmöret hinner smälta helt annars.
Det positiva med att känna krögaren och kockarna är att de har koll. Sedan är det även oklart positivt att de ibland får för sig att göra lite rara sattyg om de kanske har för lite att göra.
För jag fick extra kryddsmör som vanligt.
Det ser kanske inte så mycket ut på den bilden.
Men om man jämför det med en storportion pommes?
Nu behöver jag inte beställa extra kryddsmör på flera veckor.
Och idag rapar jag vitlök till skillnad från mynta.
Men det är samma restaurangs fel.
(Nej, jag åt inte upp allt – herregud, det var ju ett helt smörpaket i lådan)
