Och inte ett dugg dåligt samvete har jag

Jag mötte upp med min stilige kavaljer och han tog mig till Slagsidan. Eller Pråmen som det egentligen heter. Där har jag inte varit sedan 2004, men inget hade förändrats, pråmen lutar fortfarande så mycket att det känns som att man skall glida i vattnet om man sitter på “rätt” sida.

20130717_185716_resized

Det var vacker utsikt. Om man nu tycker att gigantiska norska båtar är vackert. Jag är tveksam, men känner mig storsint.

20130717_181843_resized

Och väldigt käckt sällskap. Ganska förvånande att en 83-åring med hörapparat kan vara trevligare att småspråka med, och framför allt att han HÖR bättre än sin 45-åriga son. Det var längesedan jag var på middagsdejt med en man som ägnade mig sin fulla uppmärksamhet. Inte satt och pillade med telefonen, eller pratade med någon annan. Sjukt trevligt. Och ovanligt. Inte ens notan fick jag betala. Sonen har att leva upp till efter den här veckan, let me tell you.

20130717_175805_resized

Sedan tog jag min lilla gränd hemåt, medan svärfar gick åt sitt håll. Lite kuriosa, en gång i tiden gick en serie som hette Polisen i Strömstad. Per Oscarsson spelade polischef. En miniserie som gick vid fem olika tillfällen. Baserad på fem olika böcker. Han den där Stefan Ljungqvist spelade klantpolis. Och i den delen som hette Polisen och Domarmordet spelade Kaffedoppet en väldigt central roll. Det har inte ändrat sig en millimeter sedan tidigt 80-tal när det gick på TV.

20130717_190105_resized

När jag satte nyckeln i dörren hemma undrade jag som vanligt vad som väntade mig innanför dörren ihop med de två håriga herrarna. För det finns ju en viss Liten som inte klarar att INTE göra sattyg när han är ensam. Man tror att man har valpsäkrat allt när man lämnar lägenheten, men att öppna ytterdörren är som att öppna ett Kinderägg.

Ibland, som när han tuggade sönder glasögonen, får man detektivleta ett tag efter spåren, medan andra gånger röjer han sig direkt. Som idag.

20130717_190545_resized

För det var det första jag såg. En hel rulle turkosa bajspåsar där Operation Konfetti var påbörjad.

När det var bajspåsesanerat kollade jag min mail, och såg ett från maken där han bara hade skrivit att han hade glömt sina telefoner (ja, plural – en jobb och en privat) på jobbet. iPaden glömde han här redan i tisdags morse. Hur är det möjligt?

Och då ruttnade jag igen. Han har lyckats göra sig själv totalt onåbar. Eftersom vi inte har hemtelefon.

Det var den där detaljen med information. Nu kan han ju i alla fall skylla på att han inte kan informera för han har inget att informera med.

Jävla klantarsle.

Nu skall jag vara otrogen

Jag har middagsdejt med äldre herre. Vi skall gå på lokal och jag är helt enkelt utbjuden. Klänningen är på, och jag har doftagott bakom öronen. Rakat benen har jag gjort, och satt lite rött på kinden.

Mannen i mitt liv får skylla sig själv när han inte är här och har bättre koll på mig.

Jag återkommer.

Jag ger er min morgon

Först låg jag i sängen och läste. Sen såg jag att det hade kommit en uppdatering på Candy Crush Saga och blev så exalterad att jag nästan grät en skvätt av lycka. Det var väl någonstans där jag insåg hur innehållslöst mitt eget liv är när jag blir genuint lycklig av skvaller och ett karamellspel.

Klockan nio ringde svärfar och frågade om jag behövde hjälp. Mm…samma svärfar som maken är ledig varannan måndag för att hjälpa. Men han envisas fortfarande med att köra bil, det är bara gången som är lite knackig. Och att han inte orkat bära så mycket att han klarar att storhandla själv, samt att han inte har kunskapen att laga sina egna uppfuckade datorer.

I vilket fall som helst så var det hemskt rart av honom att fråga.

Efter det fortsatte jag att läsa, fast ungefär så här.

20130717_112542_resized

Jag vet inte, men att sitta och dregla över sjukt snygga karlar samtidigt som jag “lagar” mina svullna gamla ben, är det månne en smula gumsjukt?

Då plingade det i telefonen och jag fick ett sms från han som skulle blivit min äkta make om vi inte träffat någon annan vi var nöjda med när vi fyllde 40. En rent platonisk deal eftersom han varit makens bästis sedan de fick mossa på staken. Men för att göra en lång historia svinkort så var vi bästisar allihop tills jag och maken fick ändan ur vagnen och faktiskt blev ett par. Just idag känns det lite som att jag kan ha valt fel man? Måste ha haft vajsing på bedömningsförmågan?

2013 knut

För även han erbjöd sin hjälp. Och jag visste inte ens att han visste att jag var i stan. Eller att jag hade migrän.

Och gissa vem som INTE har ringt och frågat hur det är med mig? Eller rättare sagt, han har ringt och varit väldigt spak och erkänt att han är var den mest korkade människan i universum i söndags. Men idag har han bara ringt för att fråga om en sak han köpt till hundarna var okay eller om den skulle bytas. Det var alltså inte ett gullesnullefjulle-hurmårduminsjälsälskade-samtal. Inte för att ett sådant samtal någonsin skulle äga rum.

När hela tidningen var genomgången, och det tar sin tid att gå igenom 100 sidor med skvaller och bilder, hamnade jag på horoskopsidan.

20130717_120334_resized

“…Är du i ett förhållande kan din partner komma att ge dig en gåva”

Kan komma? Jag säger bara; he better! För den här veckan kommer jag inte orka köpa något till mig själv. Så kommer han upp tomhänt på fredag så åker ut med vändande post.

För det står ju faktiskt att lyckan skulle LE mot mig om jag var singel.

Och som bonus har han lovat att gå på Robbie Williams med mig på lördag. I Göteborg. Han hatar Robbie Williams på riktigt. Klarar inte att lyssna på hans musik utan att kräkas i sin egen mun. Men han lovade att gå med för att a) han skulle blidka mig, b) han skulle blidka mig och c) han skulle blidka mig.

Jag misstänker att han har glömt av det, eftersom han är en sån jäkla kålrot när det gäller att komma ihåg vissa saker.

Fredag eftermiddag. Jag ser SÅ fram emot presentregnet när han kommer, och sedan vansinnesutbrottet som han måste kväva när jag påminner om att vi måste åka tillbaka redan dagen efter för att gå på konsert.

Jag tror jag måste filma den reaktionen. Han kommer implodera. På riktigt.

Och jotack, jag mår galet mycket bättre. Oliven i ögat är mycket mindre och spiken i skallen är bara ett häftstift idag.

Godmorgon restmigrän…

…skall vi ha ytterligare en kvalitetsdag tillsammans alltså?

Men först skall jag njuta i stora drag. Mitt livselixir, viktigare än luften jag andas och nästan viktigare än rysk yoghurt (som för övrigt inte fanns på mitt lill-Ica…VAD för affär med självaktning tar BARA in turkisk och grekisk yoghurt men inte rysk…va va VA…är inte det lite rasistiskt, eller en gnutta hets mot folkgrupp?).

20130716_203001_resized

Jag hittade ytterligare en ny Nu igår. Igår var jag för trött, men nu skall jag käka min turreyoghurt (man tager vad de haver) och kolla Hollywoods hetaste sexpack. Extra stort sommarnummer på 100 sidor. En skvallerorgasm.

Sen skall jag känna efter hur rövig den här dagen kommer bli.

Det handlar om prioriteringar.

Godmorgon.

Min tvillingsjäl?

Jag släpade mig till Apoteket, och sneddade genom parken. Vad hittar jag där, om inte min look-a-like. Min blivande åtminstone, för han har verkligen gjort slag i saken medan det fortfarande bara ligger på idéstadiet hos mig.

resskrapplock

Man kan inte låta bli att undra, trillar den här killen – precis som jag – väldigt ofta och okontrollerat?
Tycker han bara hjälmen är snygg?
Är skräpplockare (förlåt så himla mycket för att jag inte vet den PK termen för jobbet) ett väldigt utsatt yrke?
Kastar folk saker på honom, eller är han bara rädd att det skall trilla flygplan från himlen?

Hade jag inte varit så förbaskat degig i skallen hade jag frågat. För det såg onekligen lite udda ut med en skräpplockare i hjälm.

En hybrid mellan vägverket/kravallpolis/stormtrooper. Typ?