Det här med semester är rätt stressigt

Jag började dagen med att måla naglarna i samma färg som mitt iPad-fodral.

20130731_181448_resized

Väldigt fäschon. Hört att det är viktigt med detaljer? Nu har jag alltså iPadfodralfärgade naglar. Och vilken förändring, jag bytte från ett ljusblått till ett annat. Storartat.
Bortse ifrån hur infernaliskt smutsigt fodralet är tack.

Sedan åkte jag till den där jäkla gårdsbutiken mitt i skogen som säljer hund- och inredningsprylar. Dit är smådumt att åka, för man handlar så mycket att man nästan får lämna en hund i pant när man åker därifrån, och idag slog jag mitt tidigare rekord. Det är fantastiskt vad mycket saker hundar behöver som de inte vet om.

Men jag var schyrre och köpte mitt livs första BIA-bädd och en…errm…iPadfodralfärgad filt till Liten. Han kändes som en bäddkille. Ingen av mina andra hundar har varit intresserade av bäddar, de har varit nöjda med soffor och sängar. Och så rätt jag hade.

bild

Fem minuter efter installation. Ny hund på ny filt på ny bädd med nytt ben i truten. En nöjd kille. Då kastade jag inte de pengarna i sjön i alla fall.

Nästa köp är tveksamt om just hundarna kände att de behövde. Men jag kunde inte motstå, jag har stirrat på de där halsbanden i en evighet. Och jag är ju en Hollywoodfru-stalker.

bild(2)

bild(1)

Mmm. Det är Maria Montazami-halsband. Vitt till Liten, brunt till Stor. Hade de haft Gunilla Persson-halsband hade jag självklart köpt det.

Och så köpte jag knallrosa flytvästar, knallrosa tyghalsband (för bad, då kan man inte förstöra MM-halsbanden SÅKLART) och en bärkasse med hundben, godis och annat ätbart (mutor). Ingen kan anklaga mig för att inte ha genustänk. Här är det rosa på pojkarna minsann.

Sedan blev jag pank och åkte hem.

Nu väntar vi på husse, och att han skall få en dåndimp.

Och ni (somliga) vill ha tävling. Då var det ju en jäkla tur att jag kom på en finurlig idé som jag vill testa. Så det kommer.

Det finns ju som sagt mer glajjor, och garanterat andra pryttlar med. Alltså sådana som inte är från mina hemmasamlingar.

Så var det ju det där med jumbon som ingen vet vem det är.

Någon som är nyfiken?

 

Gott & Blandat

Maken klämde fram igår kväll att han hade bett om en offert på ett båtjobb av dumskallen.

Den fick han igår, båtdel som skall beställas = inköpspris, arbetskostnad = ett gäng pilsner. Vi snackar inte om en timmas jobb här nu, vi pratar rätt stort jobb. Vilket innebär att han kommer fortsätta komma och “hänga”. Många timmars jobb torde bli jävligt många pilsner.

Det här kommer ta en ända med förskräckelse. För jag har flaggat för att jag inte kommer hålla käft.

Men nu skall jag göra er lite nyfikna medan jag först målar om naglarna (jag vet, jag ledsnade – det blev dessutom en utväxt i raketfart), och sen drar till skogs med hundarna.

Det där jumbopriset finns kvar, eftersom bara jag vet vilka glajjor B-M valde, jag återkommer med det. Men det finns en, förhoppningsvis, lycklig till där ute bland mina stackars läsare.

Sen…på lördag, kommer fd. kund, numera väldigt bra kompis, med sin snubbe från Borlänge och hälsar på oss i ett par dagar. Hon driver Selected Style

Hon brukar inte vara den som är den, så hon delar säkert ut ett par Pleasejeans och/eller något annat. Vi måste bara klura på vad och hur. Maken och hennes kille skall fiska, vilket är hysteriskt roligt eftersom maken inte vet vad som är fram och bak på ett spö, trots att han bor på en båt. Då får man kalla på hjälp från inlandet, eftersom vi behöver makrill. Jag och J skall…göra andra saker.

Och nu är det liksom bara att inse att det är dags att tvätta håret. Eller åtminstone kamma det.

20130731-103629.jpg

Jag återkommer med jumbon…sen. Nu, motsatsernas motsats, nagelmålning och skog.

De där diskussionerna om jämlikhet och genus och patriarkat

Och att feminister är rabiata manshatare. Eller var det rabiesfeminister? De har inget på mig. Jag är den jämlikaste i världen just nu. Det kan omöjligt existera någon på denna jord som är mer jämlik i sitt hat. Jag avskyr alla. Han som hon som hen. Bryr mig inte, och diskriminerar ingen. Jag tycker inte om människor, jag tycker om ost. Ost är ett bra sällskap. Vi har chitchattat om det i kommentarsfältet tidigare, men det har blivit värre med åren.

Jag är helt enkelt en semestermisantrop.

Och jag kommer fortsätta med det i ett par dagar till, beroende på om folk runt mig skärper sig. Och det här gången menar jag inte maken. Kors i taket.

Vi har haft en liten “situation” här. Som jag döpte till dumskallen och dilemmat.

Det där med att bo på båt har jag redan dryftat. Det är ju som att bo i ett akvarium mitt i staden man bor i och känner “alla”. Omöjligt att gömma sig, fönster överallt. Går inte ens att gömma sig på toa.

Men nu har vi en snubbe i periferin som måste vara felnavlad på något sätt. Jag kallar honom dumskallen hädanefter. Det är det här dilemmat jag behöver hjälp med, är detta verkligen normalt?

En av våra närmast sörjande köpte en motor till sin båt av en totalt okänd snubbe som jobbar på en känd motorfirma någonstans i Norge. Från början hörde jag bara talas om honom, för han fixade något på vår båtmotor med, och han var tydligen ett snille när det kommer till båtar och motorer. En sån kille man egentligen älskar och uppskattar att ha som kontakt, för att han är duktig och tar väldigt lite betalt. Sjukt bra. Som kontakt.

Efter motorpillet började han komma ner till stan, han är bosatt 15 mil härifrån, för att hänga. Hårda bud i Mellerud har fått en helt ny betydelse för mig efter det kan man lugnt påstå. Maken och kompisen var schyssta och hängde med honom första helgen han var här. Det var den fredagen och lördagen jag bara såg arslet på maken när han gick ut genom dörren hela tiden och försvann.

Den helgen träffade jag honom första gången. Mamma med make var ju här för att passa jyckar. De stannade, och vi hade en fantastiskt söndag på båten. Eller ja, vi SKULLE ha.

Söndag förmiddag skulle vi ta ut mor med make på sjön, käka gott och bada. Dumskallen, kompisen och maken stod och dividerade på bryggan om alla skulle åka på en båt (där och då var med andra ord alla tre dumskallar). Jag klampade fram och upplyste om att VI hade besök, och att det INTE var en grabbhängdag. På vår båt skulle det vara vi, mamma, man. Punkt. Jag pratade med hela handen när jag sa det, gick inte att missförstå.

Dumskallen missförstod såklart.

När alla har hoppat på båten hör jag honom säga:

– Jamen då åker jag med XXX (maken), så slipper jag åka egen båt.

Och vips hade han hoppat ombord och gjort sig hemmastadd.

Nu var min ömma moder mer human än jag, och tyckte det var helt okay. Medan jag mullrade som tordön. Och bestämde mig för att hata honom för evigt.

Att spendera en heldag med dumskallen var en upplevelse. Han var en sådan där typ som inte känner av någon situation alls. Dessutom var han inte bara bra på motorer, han kunde allt och kände alla i hela världen. Han både kedjepratar och kedjeröker. Dessutom är han kedjeirriterande. Semestermisantropen i mig ville be honom fara åt helvete. Men gjorde inte det för makens skull.

Nu kom han tillbaka den här helgen igen. Och försökte leka bästis med grabbarna.

Det enda han har åstadkommit är att bli portad av “frun” på kompisens båt, och bli portad på vår båt av mig. Maken vågar inte ta ombord honom, för jag har sagt att jag kommer säga EXAKT vad jag tänker om han sätter foten på båten. Den kontakten är värd att tappa i min värld.

Och ja, det var han som stoppade in huvudet genom fönstret klockan ett på natten i lördags när maken låg och halvsov, och bjöd in sig själv.

Jag vet att jag är en semestermisantrop. Det är möjligen inget vidare trevligt drag, även om jag tycker att det är svintrevligt – för mig.

Men dumskallen måste det ju vara fel på på riktigt?

Kommer han en helg till tar jag inte ansvar för mina handlingar.

Det måste man inte alltid väl?

 

Om man är sugen på lillfingret är det lätt att man tar hela handen

Varför nöja sig liksom?

Först åt jag en bägare med en lakritskula i botten, mjukglass ovanpå och sedan chokladsås. Det var knappt så jag mindes hur det smakade, men det var förstås ljuvlighet i pappform.

Sen gick jag överbord lite, och hämtade en portion marängsuisse. En stor en.

20130729_210844_resized

Och så var jag i himmelriket en stund till.

Idag är jag lite indisponibel efter att ha laktoschockat kroppen.

Så värt det.

 

Lyckliga jyckar – svettig matte = tävlingsresultat

Först köpte vi hundkex, för att kolla vilka som hade bäst yta att skriva på.

20130729_144607_resized

Det blev Magnusson, en sida var helt platt.

Sen funkade inte den tilltänkta pennan. Medan jag funderade över alternativ och ifall nagellack är nyttigt för hundar att äta (svar nej, skitonyttigt, men jag kände mig lite desperat i mitt letande efter något att skriva med), kom jag på att jag har rehabliktornsfilen. Ett munstycke var pyttelitet och gick att fila in namnen på. Det gjorde jag. Medan hundarna dreglade. Det blev en tallrik sådana här.

20130729_153601_resized

Och ni som har skitlånga namn, må era anus gro tänder och äta upp er när ni sover. Ni blev helt enkelt förkortade.

Sen tog jag ut tallriken på akterdäck och hällde ut den, medan hundarna fick vänta och dö svältdöden.

20130729_153704_resized

De dreglade så mycket att länspumpen nästan startade.

Och så sa jag “varsågod”.

20130729_153738_resized

Och då attackerade de. Gamarna. Och var lyckliga ända ut i svanstippen.

Det var faktiskt riktigt spännande. De käkar ju urskiljningslöst och helt aningslöst om att deras ätande för en gång skull betydde något. Kvar blev denna. Som jag var snabb med att sno. Till deras stora förtret.

20130729_153842_resized

Jyckarna gillade tydligen B-M. Gratulationer.

Screen Shot 2013-07-29 at 3.44.01 PM

Men vi måste prata om det här med Mälaren.

Grattis B-M. Maila mig adress så skickar jag imorgon. Och vilka du vill ha. Beroende på vilka du väljer så finns det ett jumbopris, eftersom jag hann se vilket namn de gnagde i sig först.

De där tombolahundarna funkade ju riktigt bra. Alla lyckliga och glada.

Och det finns ju som sagt en hoper solglasögon kvar, till min stora sorg.