I Strömstad. Och jag kom precis hit.
Det där med att bli klar igår var ju önsketänkande. Ännu mer önsketänkande att bli klar när det fortfarande var dagsljus idag.
Jag ät så trött och smutsig efter en vecka bland tidningspapper och kartonger att jag antagligen skulle behöva en turkisk tvagning, men jag orkar inte.
Jag orkar däremot ligga på soffan och vara en lortloppa.
Tvättning är överskattat. Det får bli imorgon.
Och efter tvätt lovar jag att uppdatera bloggen lite mer med.
Zzzzzz…
Idag är det en SÅDAN DÄR dag. Det börjar bli klart, vi siktar på att vara färdiga och någonstans i mitten av dagen skall vi fixa analsäckar och sedan skall vi troligen åka härifrån.
Det betyder att jag skall säga adjö till hemmet.
Extra konstigt blir det när jag pratar med kusinen nästan varje dag och de är överlyckliga och helpepp på att flytta hit.
En är pepp och en är depp. Men de har min fulla förståelse. Att gå från, visserligen skitfin, lägenhet i Majorna på femte våningen med en hiss lika stor som en pizzakartong, till ett hus med lekplats fem meter utanför ytterdörren och trollskog åt andra hållet. Med två småknoddar. Då hade jag med varit sjukt pepp. Och jag är väldigt glad för deras skull. Det ena förtar ju inte det andra liksom.
Det var då det slog mig att man antagligen är mer pepp generellt om man skall flytta bohaget till nytt boende. Det skall ju inte vi. Vi skall bara försöka fördela resterande möbler och en herrans massa kartonger på torpet? Eller någon annanstans? Vi vet inte ens var vi skall förvara det vi packar.
Det ger sig. En sak i taget och en känsla i taget.
Under förmiddagspausen var känsloläget ganska fnissigt. Eftersom jag hade två rara jyckar som lekte Arga Leken i röran.
En nalle, två hundar som vill ha den. Den store som alltid brukar ge efter ÄLSKAR just den här nallen. Det är den enda leksaken han verkligen aldrig kommer ge bort utan strid, vilket förvånade Liten så till den milda grad att han blev arg han med.
Det är ju bara den lilla detaljen att han är så himla dålig på att visa att han är arg och känner sig lite orättvist behandlad. Inte ens Stor fattar ju. Men vi ser det. Det är ju då han blir sådär stelopererad och knappt blinkar.
Dessutom är det ju jättesvårt att förmedla stelhet medelst foto. Foton är ju liksom stela by default. Men ni kanske hajar nivån på hans enorma vredesutbrott på filmen?
Nej. Han flyttade sig inte en centimeter. Inte ens när jag slutade filma.
Liten är KRÄNKT. Och skitförbannad. Men kan inte ens morra.
Jag har verkligen aldrig haft en hund som är så genomusel på att förmedla ilska, men vara så himla bra på att visa glädje och alla andra positiva känslor. Det gör han med schvung.
Finns det någon slags hemspråksundervisning för hundar som man kan skicka honom på?
Idag har jag och maken varit gifta i sju år, vilket jag lärde mig för någon vecka sedan att det var yllebröllop.
På något vis känns det passande att vi firar just yllebröllop idag när vi går här bland kartonger och skräp. Vi är inte ett dugg synkroniserade när det gäller stora projekt som de här och då ger han mig klåda. Över precis hela kroppen. När jag packar sitter han i fåtöljen och kollar på program om andra världskriget och när jag havererar av trötthet vill han att jag skall hjälpa honom med saker. Då har han vilat sig i form, medan jag har utlyst formsvacka.
Och nu skall jag förklara vad det ena har med det andra att göra.
Jag har alltid trott att ylle kliar. Ungefär som när man var liten och var tvungen att ha kalasbyxor på sig och man led alla helvetets kval.
Att vara projektledare tillsammans med maken gör att han känns ungefär som ett par kalasbyxor från 70-talet.
Det är ju för all del passande på vår yllebröllopsdag. Och jag lovar att jag har pussat honom och gratulerat honom till att jag har stått ut med honom så här länge. I ett anfall av temporär självinsikt tackade jag honom även för att han har stått ut med mig med. Jag älskar ju min ylleprins trots allt.
Och med det sagt skall jag presentera bästa tävlingen på mycket länge. Vi har en läsare bland oss som jobbar med ylle och ni har säkert sett henne i kommentarerna, hon heter Annika och är väldigt sympatisk. Vi har pratat om det här med att jag alltid fryser och hon har lärt mig att ylle faktiskt inte alls kliar utan är varmt och skönt så man slipper frysa. Därtill är ju stickat höstens nya svarta och väldigt snyggt.
I alla fall, Annika jobbar med ylle och skickade länken till sin webshop till mig och jag måste medge att jag satt med förvåningens finger i häpnadens mun när jag såg det enorma sortimentet av kläder och prylar som innehåller ylle. ENORMA sortimentet. Jag har hittat vansinnigt många grejor som både är snygga och praktiska (och sa jag snygga?) och jag har inte ens kommit igenom alla produkterna i shoppen ännu.
För att fira mig och dammsugarmannen skall vi ha en helt fantastisk tävling ihop som passar så himla bra med dagen.
Först och främst, här är länken till webshopen, ylle.net. Ni kommer kunna roa er furstligt med att gå igenom alla produkter.
Det ni kan vinna är den här.
En härlig poncho (värde 749 kr) från Tif Tiffy med tillhörande polokrage (värde 599 kr) i färgen Army i cashmere/merinoullmix
Fantastiskt fint pris för att fira yllebröllopsdagen. Och oerhört fiffigt att kunna välja när man vill ha krage och när man inte vill ha krage.
För att vara med i utlottningen av poncho plus krage (totalt värde 1348 kr) måste ni göra följande:
1) Följa ylle.net på instagram, och sedan följa instruktionerna i tävlingsinlägget som Annika har lagt ut dagen till ära. Ni kommer hitta inlägget så fort ni trycker på länken.
Har ni inte instagram så kan ni istället följa ylle.net på Facebook och gilla och dela tävlingsinlägget där.
(Har ni tillgång till både Instagram och Facebook är det helt klart fördelaktigt att göra båda delarna för större vinstchans, hett tips)
2) Och så måste ni såklart gilla mig. Som firar yllebröllopet idag. Men det hoppas jag ju liksom redan att ni gör om ni läser det här? Och min Instagram och FB ser ni ju i bloggmenyn. Eller ja, måste och måste. Jag kan ju liksom inte tvinga er att gilla mig bara för att ni skall få lov att tävla om ponchon. Men jag blir ju såklart väldigt glad om ni gör det?
Som extra bonus firar Annika mig och maken genom att lämna 15% rabatt på hela sortimentet november ut om ni vill handla och då är koden YLLEBRÖLLOP i webshoppen.
Ni vet att jag verkligen aldrig gör reklam. Trots erbjudanden. Men det här tycker jag verkligen är en skitrolig grej att göra för Annika som har hängt med i bloggen sedan jag återupptog det här med vardagsskrivande. Det var dessutom jag som kom på att vi såklart skulle göra något just idag. Eftersom Husfruen upplyste mig om att det var just yllebröllop vi firar.
Må bästa man/kvinna vinna.
Och grattis oss på yllebröllopsdagen. Eller ja, mest grattis mig.
Nu skall jag knata över till grannen och sitta och hyssja på honom medan jag njuter av att förhoppningsvis få se Steve Angelo balansera över poolen i högklackat.
Två veckor utan fruar ger abstinens. Svår abstinens.
Nu KÖÖÖÖÖÖR VI!
(Och glöm för guds skull inte att ha koll på tävlingen imorgon. Ni kommer bli glatt överraskade. Och kanske förvånade)
Är ni här?
Först, imorgon kommer en vansinnigt bra tävling på bloggen. Som inte har med min ineffektivitet som flyttpackare att göra. Mer med … dagen och årstiden. Tro mig, ni vill absolut inte missa den. Ha örnkoll imorgon, det är mitt råd.
Det svåraste rummet är i alla fall rensat nu och jag har en låda med foton och andra mysko nostalgiprylar. Saker jag inte ens visste fanns på bild.
Här är saknad pålle. Som jag fick ge upp någon gång före millenieskiftet. Tiden räckte inte till.
Nu skulle jag inte klara ett dressyrpass om så livet hängde på det.
Om någon hittar min borttappade balans hade det varit trevligt att få tillbaka bara en bråkdel av det jag hade.
Sedan ett helt orelaterat foto med väldigt kort hår. På tunnelbanan i New York med famnen full av cup cakes från Magnolia Bakery (Sex and the City-followers borde veta).
Jag vaktar dem med mitt liv. Och med mitt korta hår.
De var värda att vakta med livet som insats.
Nu skall jag försöka sluta knata på minnesstigen och fokusera på packningen.
Vi ses till fruarna.